Community Walk (Malmö)

Det regnade, men vi genomförde Fluffys Community Walk på Mellanheden, 15-16 idag! Jag tog massor av bilder, de finns på Flickr (alla 251!).

Freakshow Malmö

Freakshow är en konstutställning i Malmö (tror jag). I Sydsvenskan idag (bakom en paywall förstås) så säger de "Vi [...] ville jobba med konst i det offentliga rummet och att vi ville få folk att röra sig runt i Malmö på ett nytt sätt och upptäcka de områden som man normalt sett inte upptäcker annars för att man inte har något ärende dit". Det kommer de inte att lyckas med.

Det är dessvärre stört omöjligt att hitta utställningen, jag fann Clay Ketter på Triangeln och Leif Holmstrand i Mellanhedsparken. Jag är konstvetare så jag känner igen en Ketter - och jag hade läst i tidningen att den skulle stå där. Jag känner Leif och vet var han hängt sin skulptur. Sen tillbringade jag nittio minuter med att cykla runt och leta efter ytterligare något verk, utan framgång. Till min hjälp hade jag en lågupplöst karta från Sydsvenskan som visade ungefär var något kunde finnas. På utställningens hemsida kan man, om man är ihärdig, hitta en digital och oläsbar version av den tryckta broschyren . Den tryckta broschyren finns nog nånstans, men inte där den går att hitta. Det kvittar helt hur bra en utställning är - om man inte kan hitta den så är det meningslöst. Här är några punkter som vare sig kostar pengar eller särskilt mycket möda, men som måste till. Vernissagehelgen är det ögonblick som sätter en utställning, man får sällan en andra chans.

1. Om man ställer ut konst på ovanliga platser i kanterna av en stad så måste man berätta var den finns.
2. Om man ställer ut konst i det offentliga rummet så måste man berätta att det är konst, att det tillhör en utställning och var man hittar mer av den utställningen.
3. En grafisk profil behöver inte vara dyr - bara lätt att läsa och att känna igen. Ni vet; documentas gula skyltar med text på och en pil räcker långt, speciellt med en karta till. Ett verk leder till nästa, så syns utställningen.
4. Om man vill sprida information via webben, vilket är en bra idé, så gör en rimlig webbplats; en lista med namn på konstnärer, verk och adressen till dem (helst med en länk till google maps) räcker och fungerar på en smartphone oavsett modell! Använd inte ett obskyrt omöjligt digitalt format för publicering av trycksaker.
5. Om din utställningen heter freakshow, registrera en domän med det namnet och peka den direkt till denna lista. Det går inte att gissa att domänen underliv.org innehåller information (om än omöjlig att läsa) om utställningen. En domän kostar 99:-.
6. QR-koder som leder till info om verk och utställning på plats vid verken kostar nästan inget alls.
7. Producera en karta med en väg runt mellan de olika delarna av utställningen, tänk igenom hur man ska kunna röra sig här - och vad man får veta var. Det måste vara enkelt att hitta rätt om man vill ha publik. (Överkurs: samarbeta med ett par kaféer längs med vägen som får reklam mot att de har trycksaker i ställ och kan ge mer info om hur man hittar.)
8. Framför allt; ta publiken på allvar och se till att de kan hitta konsten. Jag är konstvetare och kritiker, jag är van att leta efter konst, jag är van att besöka samtida utställningar och Malmö är min hemort - och jag kan inte hitta utställningen! Trots en stor artikel i Sydsvenskan idag så såg jag ingen mer som letade ens. 

Jag har ingen aning om det här är en bra eller dålig utställning, jag har inte ens en aning om ifall det här är en utställning. Jag vet hur mycket slit och svett och obetalt arbete det går åt för att ställa ut konst i offentliga miljöer, men det är så mycket bortkastad möda om inte publiken kan se vad man gjort. Offentlig konst torde göra sig bäst i förhållande till en offentlighet.

Clay Ketter på Triangeln (jag undrar hur länger den överlever) 

Leif Holmstrand på Mellanheden

Biblioteket

Så har jag till sist tagit fatt i mitt bibliotek här hemma, ja det är inte byggt eller klart eller nåt men jag har beställt alla delar från en byggfirma på nätet, för leverans i nästa vecka. Jag lär inte få upp något på väggarna förrän kring midsommar men det är iaf beslutat och inköpt.

Välbehag

Så var vårterminens undervisning slut, jag älskar att föreläsa men allt planerande och alla tider och deadlines är stressande. Så det är skönt att jobba på egna tider fram till semestern. Firade med en öl hemma, ska finna på nåt mer storslaget en annan dag.

Lear

Har precis kommit hem från Lear på Malmö Opera, det var en fantastisk föreställning; det var snyggt, det lät fantastiskt och det var otrolig musik. Jag älskar opera av många skäl, men kanske är det viktigaste skälet det att kunna lyssna på helt akustisk musik med all denna kraft i, det låter så mycket bättre utan micar och ljudanläggning. Jag tyckte scenografin och kostym till Trollfljöten var lite larvig, långt under vad Malmö Opera brukar prestera så det gladde mig mycket att se en så fint iscensatt Lear - rent och dramatiskt. De dåliga nyheterna är att vi såg den sista föreställningen, så om du inte sett den innan så har du missat något utöver det vanliga. Inga stillbilder kan fånga kraften, så mycket hängde på musiken och librettot (som är nästan ren Shakespeare) - det var tragedi, på fullt och absolut ironifritt allvar, vilket var mycket befriande att se. Lyly gav mig biljetter i födelsedagspresent (tack för det!) och tidigare idag upptäckte jag att Måns och Conny också skulle dit - det blev en fantastisk kväll!

I morgon är det sista dagen i en föreläsningssal för den här terminen, när jag stänger 314 bakom mig framåt lunchtid så räknar jag inte med att se den igen förrän den 2 september.

Det är ganska mycket nu

Kurvan ovan är ett diagram över min sömnkvalite de senaste veckorna. Tendensen är tydlig; jag sover allt sämre. Det är så ett terminsslut ser ut, allt mer arbete staplas på en och tiden att utföra det krymper bara allt för fort. Två undervisningstillfällen till, en stor tenta att sköta. Å så alla de andra tusentals småsakerna som fyller listor och huvudet. Snart är det dags att resa till England, och sen kommer semestern! (Diagram från iPhone-appen Sleep Cycle)

En sån där helg

Har inte gjort mycket mer om dagarna än att läsa och kommentera tentor, men lite tidigare idag så kunde jag skicka ut dem, skönt det. Jag har lagt mycket arbete på att kommentera dem på sådana sätt att de som skrivit ska kunna förbättra sitt arbete, jag hoppas det går fram. Man vet aldrig, det är svårt att skriva bra kommentarer.
Sena middagar fredag, lördag och söndag har varit vad nöjesliv det nu blivit. Något mer har det inte funnits utrymme för (jag kom ju till Wanås i fredags så det är inte synd om mig). Bra mat; råbiff och laxtartar med Lyly och Håkan, rödingarna på bilden nedan med Mårten och idag en väldigt bra entercôte från Revinge som Mårten köpt.
Jag längtar till semestern - en större omgång tentor kvar innan den å så några småsaker att läsa därtill plus en del mer planering. Men jag ser slutet på terminen och det är inte lika tungt som det ofta kan vara, jag tror det beror på att jag har så många bra planer inför sommaren. Jag älskar att resa och planerar redan Rom som bara den - Villa Adriana lockar och det gör en mängd annat också. Sommar, jag ser att den snart är här och jag ska njuta för fullt igen. Jag har inte ens börjat drömma om Kreta ännu, det kommer det med!
Mina reumatiska leder verkar återhämta sig, snart vågar jag träna ordentligt igen och det behövs det med.

Årets Wanås

Några av våra studenter hade fixat en tur till Wanås, vädret var strålande och visning inbokad. Det visade sig snart att guiden var en fd. student. Inte helt förvånande. Solen sken och utställningen i parken är alltid lika fin, årets bidrag var justa tillskott - men jag tänker inte recensera, det är bättre att man åker dit själv och tittar. I min erfarenhet så är det olika verk som står ut olika dagar, om det beror på mitt humör eller väder och årstid har jag ingen aning om. Ett är säkert och det är att där finns så mycket konst att se att man omöjligen kan åka därifrån missnöjd. För egen del var en lagom dos avkoppling i solen och bokskogen mycket välbehövligt.

Det är den där tiden på terminen igen

Den där tiden då allt ska hinnas med innan semestern, det är massor att göra och allt för korta dagar. Men likväl så har jag tagit mig tiden till att följa med jobbet till Wanås i morgon, någon gång i sommar måste jag se årets utställning och det är alltid fint att åka tillsammans med en massa folk.
Mes irriterande för tillfället är Skånetrafiken, de är sena och har problem tre dagar av fem vilket är helt hopplöst. Det är definitivt dags att dumpa de där fantasierna om privatiseringar och återta kontrollen över kollektivtrafiken. Alternativet är mångdubblad biltrafik, vilket betyder att stora delar av våra innerstäder behöver rivas för att öka framkomligheten med bil.
Bäst just nu är att alla sommarens resor är klara, bokade och betalade, den första om bara några veckor, å jobbets vägnar till Southampton. Great, jag ska passa på att se David Bowie is (och en massa Christopher Dresser därtill) på V&A på hemvägen, och så middag med Kim! Det var länge sedan jag var i England och London.

Regn och remicade

Mer remicade idag, nu en lägre dos än vanligt i hopp om att komma till rätta med alla dessa infektioner och liknande jag har fått. Hoppas planen håller.
Igår var jag aktör åt Fluffy, detta är resultatet. Ich bin Kunst för att citera Leigh Bowery. För vän av ordning kanske det ska sägas att denna video bara är en liten del av en större installation som Fluffen jobbar på.

Asami Kannon 130520 from Leif Holmstrand on Vimeo.

ESC på stan

Massor av folk ute, massor av människor med flaggor, hattar, t-shirts etc som talade om varifrån de kom. Ganska fint alltihop men inte så storslaget, vilket inte gör så mycket eftersom Malmö är fint också utan extra evenemang. Nu har de scener på Gustav, och en minimal Street Food avdelning vid Södertull. Den sistnämnda var liten med ett 10-tal stånd, men de var alla fantastiska (de ordnades av några av Skånes bättre restauranger). Om bara maten på Malmöfestivalen kunde vara som den var här.

ESC

Så var det final, jag ska steka en rostbiff och göra remoulade på ugnsbakade rotfrukter efter recept från Aamanns. Jag hoppas Cezar vinner, falsettsjungande östeuropeiska män i överdramatisera svarta klänningar har allt mot sig, å ändå sjunger han "It's my life"! Anoks visa om fåglar som trillar av tak är mycket rar den med. Sämst av alla är svårt att kora, men de där albanska hårdrockarna ligger väl till och de tjatiga grekerna. Tidningarna håller på Danmark eller Norge, men de är mähä, jag vill se Rumänien vinna, i falsett som sagt. Brut tycker inget alls, men har besegrat sin skräck för min Fatboy.

Ren och oförfalskad sommarglädje

Hur det ser ut när jag arbetar hemma

Sitter hemma och tar mig igenom en samling texter, så här ser den saken ut. Notera kaffemugg, smörgåsfat och en katt, mitt hemmakontor är fullt utrustat för intellektuellt arbete.

Konstpaus (bortstött materia ur ett pågående manus)

Personer:

Vår Hjälte, med strupen fylld av småbarn

Doktor Barabbas Anus, en kirurg i permanent metamorfos

Syster Berit Bombalätt , en ung idealistiskt opiumätare

(På en operascen i Malmös södra förorter)

Doktor Anubis: Läget är akut Syster Balett, vi måste operera genast om vi ska rädda denna underbara sångröst åt världen!

Syster Balett: Men doktorn, era ödlehänder, de kan inte hålla i larynxoskopet, ni måste tänka på er egna karriär först! Tidningarna!

Doktor Anubis: Konsten, syster, KONSTEN är viktigare än mina fjälliga gröna. Häll på spriten, jag öppnar henne och går in!

(Ridå)

Lite sjukare ändå?

En läkare föreslog att jag ovanpå Chrons sjukdom också har Reiters syndrom. Jag vet inte om han har rätt eller fel och det finns inget sätt att testa om så är fallet verkar det som. Obotligt och utan några bra behandlingar, bara lindrande av symptom att få. Lindriga besvär för många men inte alla.
Sjukdomar med efternamn verkar se till att min tillvaro riskerar att bli besvärlig framöver. På nåt sätt får jag väl finna sätt att leva också med detta, mer träning antar jag kan hjälpa men jag ska prata med läkaren först. En sak är positiv; om det är Reiters så betyder det att jag lugnt kan fortsätta med Remicade, vilket är väldigt bra nyheter. Enligt en del källor så läker Reiter ut, inte så enligt andra ... jag vet inte om man ska googla sina sjukdomar egentligen.

Hemma igen

Tillbaka i Malmö efter några intensiva dagar i Berlin med vår fortsättningskurs. Där är alltid lika mycket att se; som så många gånger tidigare så är det Hamburger Banhof som erbjuder de för mig mest engagerande tingen. I år var där en väldigt stor Martin Kippenberger retrospektiv (bitvis och i stycken är han ofta svårbegriplig insiderkonst - men så här när man får allt på en gång blev det fantastiskt), Nina Canell och Rolf Julius visades tillsammans (bägge för mig tidigare okända, det var precist och minimalt och mycket mycket bra) å så visades bilder av och en dokumentär om George Widener (som verkade försöka räkna ut hela världen). Vi såg mycket mer än så, men dessa tre utställningar var det som jag verkligen gick igång på.

Så här ser det ibland ut när jag jobbar (i Neue Wache)

Georg Widener

Remicade redux

Såg att någon hittat min blogg genom att googla frågan ”när blir man bättre av remicade”. Tänkte jag kanske skulle svara på den saken. Jag blev bättre väldigt fort, redan den andra behandlingen ändrade mitt vardagliga liv helt, inga mer bekymmer med magen. Inga mer nattliga turer till akuten för att få morfin.
2008-2012 funkade det problemfritt, men nu har jag ständiga infektioner sedan ett drygt halvår tillbaka; varande sår som inte läker i näsan, öron, mungipor, infektioner i ögon och urinvägarna och så helt nyligen stela leder därtill (jag har tack o lov inte alla symptom samtidigt). Jag har ätit stora mängder penicillin som hjälper några veckor, och min remicadedos är sänkt i hopp om att det ska bli bättre. Det är som att välja mellan pest och kolera, ganska bokstavligen.
Ingen är 100% säker på att det är remicade som ligger bakom dessa infektioner, olika läkare har lite olika tankar så allting är under utredning.

(Edit: det är kanske Reiters syndrom och inte biverkningar av remicade, joy joy)

Dax att resa med jobbet

Så var det tid för den årliga Berlinexkursionen, i år med två nya kollegor; Joacim & Ludwig. Har planerat ett fullt men inte stressat schema, hoppas allt kommer att fungera fint trots att jag inte är igång i full kapacitet. Läkaren jag träffade igår tyckte iaf att det var ok att åka.
Ska fira min 47:e födelsedag där, inte något ovanligt scenario att fylla år under exkursionen. Fyrtiosju, en gång i tiden tedde det sig orimligt att vara så gammal men jag kan meddela att man är samma människa som när man var 15. Inget förändra sig och allt är annorlunda.

Å dagarna blir allt längre

Väldigt lång dag på jobbet (och en ännu längre väntar i morgon), vilket gör det svårt att få tid hos en läkare och jag behöver en penicillinkur och ögondroppar igen för det tar tid att få ner mängden remicade i kroppen och innan det sker så är det en strid ström av bakterieinfektioner som gäller.
Skickade ut tentor och betyg på dem, vilket naturligtvis orsakade en mailflod och ett par samtal om resultat - inget jag inte är van vid, ibland är jag mer förvånad över att det jag skriver och skickar ut inte är tydligt nog. En del vill bara diskutera, någon känner sig inte fullt så juste behandlad som han/hon förtjänar. Man få ta sig tid och förklara, ofta är lösningen just ett samtal kring uppgiften. Nästan alltid är de de bästa och mest högpresterande studenterna som har mest att fråga om; jag kanske hellre vill lägga min tid på att försöka få igång de som har mer problem med sina uppgifter. Men det finns inte så mycket att välja på, det är bara att ta alla samtal.
Kvällen slutade hursomhelst mycket mer avkopplat, med vin och en väldig massa vindlande samtal hos Åke i hans ateljé (som har en fantastisk utsikt) och det var oerhört trevligt. Jag ska passa på att bjuda tillbaka så fort jag har en chans. Nu är det Berlin som gäller, ska snart iväg med ett stort gäng studenter och två kollegor.