onsdag, oktober 31, 2012

I mitt hus där jag bor


Det här är porten till huset där jag bor och har bott de senaste 25 åren, nu är det en månad kvar och sen lämnar jag den för gott. Om jag tänker efter så har det hänt en väldig mängd ting här; bra, dåliga, vardagliga, spännande, smarta, korkade, kärlek, sorg. Men det är svårt att uppborda någon verklig nostagli för att flytta härifrån, jag känner mig väldigt klar med livet på S:t Knut i en etta på 42 m^2. Det är en fin lägenhet och jag har alltid trivts med att bo här, kvarteret är väldigt trevligt och mina grannar har varit fantastiska genom åren. Men även de har alla flyttat och nya har kommit, jag är definitivt den som bott längst här och nu är det min tur att dra vidare.
Den halvtomma lägenheten har en del problem, jag stryker skjortor för att packa inför Paris på fredag, men utan bokhylla och klädskåp finns det ingenstans att hänga dem när de är strukna. Jag vet inte riktigt hur jag hann med allt jag skulle på jobbet idag, men det gick. I morrn är det mer ändå att få gjort och så måste jag skaffa euro, och någon slags tack-så-mycket till kattvakten. Fredag morgon så åker vi igen, Paris om hösten; Marais, middagar, Louvren, Bastiljoperan, passagerna, d'Orsay, Buttes Chaumont och allt det andra; det finns så oerhört mycket att älska där.

tisdag, oktober 30, 2012

Tosca (nr 1)

Malmö Opera har satt upp en liten Tosca, fyra sångare och tre musiker, minimal men smart koreografi och sång på svenska vilken turnerar runt i Skåne. Idag var Lyly och jag och såg den på Verkstan på Operan här i Malmö. Fin föreställning, Tosca är en fantastisk opera i sig och det intima formatet (där man hör sångarna kyssas) användes fullt ut. Som grädde på moset så ska jag se en andra Tosca på lördag, då på Opera Bastille i Paris och det lär vara en helt annan slags föreställning. Vara hur det vill med det, jag var lycklig över kvällens föreställning och det verkade resten av den fullsatta salongen också vara.


Färdigfixat (så här långt)

Så har jag haft fotograf här och nu ska mäklaren omvandla bilder och fakta till säljande text och en rimlig beskrivning. Det var mycket att städa undan men å andra sidan så var det lättjobbat för fotografen (och innan honom också för flyttkillarna). Det är kalt och lite opersonligt, och väldigt ljust. Brutus har bestämt sig för att bo i sängen som är den enda plats där det är lite mysighet kvar. Det här kommer förhoppningsvis att bli utmärkt, även om det känns lite fjabbigt att köpa äpplen och blommor för att ställa fram samtidigt som jag gömmer diskställ och tandborste. Men det finns en plan; bort med det personliga och privata och fram med det generellt hemlika. Den som köper vill köpa ett nytt hem åt sig själv, inte mitt specifika hem.
Jag har också i min hand ett undertecknat kontrakt på den nya lägenheten, så nu är de stora tingen ordnade. Ingen möjlighet att backa ur den här flytten längre, det är mycket bra.

Det här är mina egna mobilbilder, inte något ett proffs tagit!

söndag, oktober 28, 2012

Seger över kaoset

Så är lägenheten städad, allt som ska packas (och det var mycket) packat och rubbet organiserat för de flyttkillar som dyker upp i morgon bitti. Så jag har vunnit över det kaos som rått här i helgen och Mårten har cyklat till Asien för att hämta kvällsmat (vi kunde gått dit istället om jag inte samtidigt höll på att tvätta) och allt ser välordnat och lite kalt ut. Jag tror det kan bli bra även om jag nu måste bo i nån form av visningsförberedd lägenhet hela november.


lördag, oktober 27, 2012

Ohyggliga mängder prylar

Med hjälp av Lyly och Mårten har jag packat ner det mesta av allt det som ska magasineras fram till flytten, men än finns det lite kvar. Mina bokhyllor (eller iaf de flesta av dem) och lite kläder och skåp blev till 22 flyttlådor, de och det mesta av mina förvaringsmöbler ska in på magasinering på måndag förmiddag. Hemmet ska bli vitt, neutral och så opersonligt som det går. Den som köper vill köpa en lägenhet, inte en plats dör någon bor - det är iaf teorin och den verkar sund. Men det var väldigt vad med prylar jag äger, vad mycket damm dessa samlar och så mycket det fanns att slänga. Jag undrar hur det kommer att kännas att packa upp dem sen, på den nya adressen.


fredag, oktober 26, 2012

Stadsvandringar i Köpenhamn

Lång dag i Köpenhamn, Cecilia och jag stadsvandrar med våra grundkurs-studenter, ca 80 av dem i två omgångar och Måns har den andra halvan på SMK. Framåt eftermiddagen var det rejält kallt och blåsigt. Hela dagen går åt, men jag fick en fin lunch på Aamanns; smörrebröd av bästa sort om än utan en öl (ingen alkohol med penicillinet).
Hade på känn att något till sist måste misslyckas med allt flyttplanerande (och mer kommer att missas framöver), kommer hem och upptäcker att jag inte fått några kartonger levererade från Nettoflytt, de måste jag ha under helgen för att kunna magasinera prylar (de hämtar på måndag morgon igen) så att allt är klart för fotografen som kommer på tisdag. Så jag ringer kolugna Nettoflytt kl 17 en fredagskväll och 30 minuter senare har jag kartonger!
Missade Länsförsäkringars telefontid med 2 minuter så jag hann inte ordna allt med dem, får ta det på måndag. De ska informeras om magasinering, och jag måste justera min hemförsäkring. Det borde gå att lösa på några minuter i telefon. Så i helgen måste jag packa, städa och köpa det där överkastet. Jag har en förkänning om en månad av "hela havet stormar".

Cecilia talar om stadsmurar och tomter, i Kongens Have

torsdag, oktober 25, 2012

Massor

Tre timmars föreläsning, två timmars gruppövning; nu känns det att jag jobbar igen! I morrn ska jag till Köpenhamn och stadsvandra med våra studenter (lunch bokad på Aamanns igen, förstås). I morse ringde MKB, jag ska skriva kontrakt på måndag. Det är egentligen lite vansinne att sätta igång alla andra processer (försäljning, flytt) innan den saken är gjord men jag vet hur en kreditupplysning på mig ser ut så jag körde på. På tisdag kommer fotografen så i helgen ska alla böcker och bokhyllor och en del möbler ut, inte för att styla lägenheten men för att en köpare ska kunna se lägenheten utan att alla mina möbler står i vägen, det är trots allt väggar och rum som de ska köpa. Det är mycket att fixa men mest smådetaljer; som att köpa ett överkast i helgen. Hemtex eller ikea? Vem vet, jag har inte använt ett överkast sen jag bode hemma. Jag längtar ills det här är över och till min nya bostad; det händer att jag ger mig ut på promenader bara för att gå runt lite i området där den ligger.


onsdag, oktober 24, 2012

Mycket som ska bli gjort

Så har jag skrivit kontrakt med en mäklare och bokat en flyttfirma. Det blir lite invecklat med att först transportera en del av bohaget till magasin och sedan en månad senare transportera allt till den nya lägenheten, men allt för att underlätta försäljningen. Så en del möbler och nästan alla böcker och bokhyllor ska på lagring ett slag så att spekulanter kan se hur själva lägenheten ser ut.
Canal digital abonnemanget är uppsagt, men det är det tre månaders uppsägningstid på (snålt av dem, så där köper jag aldrig mer något) och el-avtalet är nästan flyttat (jag hade inget namn på den nya adressen att flytta till men det löser sig snart). Nu skulle jag bara väldigt gärna skriva på hyreskontraktet också, även om det mest är en formsak. Lägenheten ska städas och fotograferas, jag ska undervisa först i Köpenhamn och sedan i Paris och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna lösa saker med försäljning och flytt på distans, men det får gå det med. Allting går.


tisdag, oktober 23, 2012

Lägenheten är min!

Nu blir det till att hitta en smidig mäklare, och eftersom jag varit ordförande i huset i flera år så vet jag vilka som har varit snabba och raka att ha att göra med. Så jag hoppas att Östergården kan ta sig an min försäljning. Å så ska jag boka en flyttfirma. För jag fick lägenheten på Rådmansgatan! Senast jag flyttade var i december 1987, då flyttade jag in här på S:t Knut. Nu är det dags att efter 25 år flytta ut igen. Så mycket har hänt här under denna tiden, den större delen av mitt liv har utspelat sig här så det är hög tid att byta scenrum och se vad som händer.

Edit: Här finns lite av husets historia, byggherren hette Axel Stenberg, jag flyttar in mot stan och bakåt i tiden!

Äldre foto, min ingång t.h.

Torka aldrig tårar utan handskar


Ok, massor av människor tycker verkligen att detta var nåt att se och jag såg själv alla tre avsnitten, men för varje minut som gick satt jag kvar allt mer pliktskyldigt. Det var ju en bedrövlig soppa alltihopa. Låt vara att scenografen i det första avsnittet hade fått till många fina miljöer ur 80-talets bögstockholm, så långt är allt bra.
Men resten? Det är ju samma berättelse som Jonas Gardell alltid skriver: "Kristna småstadspojkar, söta och oskyldiga, tar sig till Stockholm som alltid är Bögstockholm och Klara Norra, där blir de förälskade och sedan dör en av dem plågsamt, ett långt patetiskt och obegripligt tjatigt tal utbryter och störst av allt är Jesus (o så håller pojkvännen i den dödes tröja en liten stund)".
Det är en ohyggligt konstruerad historia som antagligen betyder något viktigt för författaren men som aldrig blir till nåt mänskligt upplevt. Alla karaktärer är en och samma person, ingen av dem väcker det minsta intresse bortsett från att skådespelarna är snygga. Det är samma slags intresse som jag kan känna för fotomodellen i JCs reklam.
Det som ska vara stora känslor är bara överdrivet babbel, typ den ohyggliga monologen på kyrkogården i slutet av avsnitt tre. Å så all denna gräsliga övertydliga ihåliga symbolism; Se där är elaka Jehovas Vittnen - men tänka sig de icke-kristna visade sig ändå till sist vara mycket ondare! Se där en vit älg - så jättemystiskt; fadern sonen och den blonderade ande? Tal om lidande på en kyrkogård om hösten - offer, lidande, död och ett kors i bakgrunden, så utsökt subtilt. Alla pappfigurer uppställda kring ett återkommande julbord, födelse och nattvard på en gång, wow liksom.
Kort sagt, det var en av de värsta berättelserna om aids jag någonsin sett. Amatörmässigt, tillgjort och bedövande övertydligt men förpackat i en snygg tv-produktion. Inte en enda människa blir arg och försöker göra något i Gardells universum; ingen Sixten Herrgårdh i TV, inget Noaks Ark, ingen Posithiva gruppen, inte ens ett rött band. Alla tänker på Jesus och lider i motljus. Absolut ingen de jag kände som dog den där tiden betedde sig på det viset. Det finns ett bra ord för den här sortens berättelser: pekoral, ärkepekoral rent av. Staffan Hildebrands film "G" ter sig som ett bättre tidsdokument än denna unkna soppa.

Detta trots att det faktiskt finns en slags förlaga, en episk och sagolik berättelse om mormoner och storstaden och aids och politik och historia som verkligen berör och helt och hållet fångar in tiden; Angels in America, Tony Kushners pjäs som blev en underbar tv-produktion. "Torka aldrig.." ter sig som en pinsam amatörimitation, jag tänker glömma den omedelbart och plocka fram min dvd-box med den riktiga berättelsen, nu genast.


måndag, oktober 22, 2012

Lägenhetsvisning

Så var jag och tittade på lägenheten på Rådmansgatan 11, det är en vindsvåning med många märkliga prång och vrår, allt annat än fyrkantig och med vitmålade tegelväggar och takbjälkar. Nära 5 meter i takhöjd mitt i och med en halv övervåning med lagon plats för ett litet bibliotek och ett arbetsrum. Inga stora fönster, men massor av charm. 66 kvadratmeter för 7453:- i månaden, som hittat. Bussar och Station Triangeln precis utanför dörren, så det är inte ett lugnt område men vad gör det när jag är på 4:e och 5:e våningen ovanför alltihopa och pendlandet till Lund blir snabbare & enklare. Jag har tackat ja och om allt stämmer så är jag nummer två i kön nu och om den andre killen som var med på visningen tackar nej så är den min. Då så blir det till att jobba lite, den här lägenheten ska säljas och jag ska hitta en flyttfirma. Jag håller tummarna, det kan bli inflyttningsglögg redan i december. Sen var jag på vårdcentralen och tydligen har jag svinkoppor, så nu ska jag äta antibiotika.


söndag, oktober 21, 2012

Söndag i tvättstugan


Jag tvättar och städar, om en vecka är det tänkt jag ska springa Ydingeloppet och vädret idag är strålande för en sådan sak, men men men. Men jag dras med en ihärdig om än inte så jobbig förkylning, tror inte jag ska cykla 3 mil och springa 1,2 mil utan att vara 100% frisk. Så om inget drastiskt händer så blir det inte nåt av det, trots att jag betalt anmälningsavgift och allt. Jag ska besöka en läkare i morrn på min vårdcentral och få råd om saken. (Å det är inte mögel i tvättstugan, bara våta betonggolv och instagrams filter.)


  

onsdag, oktober 17, 2012

Ska jag flytta nu då?

Jag har länge letat efter en lite större lägenhet. Jag gillar den jag har men ett separat sovrum vore fint. Mitt problem är väl att jag trivs så bra där jag bor (sen 1987) och att jag om jag ska flytta måste hitta något lika fint eller bättre. Helst en hyreslägenhet då, inne i stan. Om några dagar ska jag gå på visning på en lägenhet som på pappret ser ut som en jag mer än gärna vill ha; precis vid Konsthallen/Station Triangeln - en vindsvåning med ett sovloft. Lite dyr men väl inom gränserna för vad jag har råd med. Så kanske får jag den (jag är inte först i kön), kanske ska jag flytta snart, det känns som ett ohyggligt steg att ta men det ska nog gå vägen om det blir så.


torsdag, oktober 11, 2012

Hard Ton, disco 2012

Så mycket populärmusik är så utslätat tråkig att jag blir till mig av glädje när något sticker ut. Hard Ton, glitterdisco av en mer eller mindre naken fet tysk björn-snubbe i massiva doser glitter sticker ut. Å så refererar han till en massa popkultur; skivomslag är pastischer av äldre omslag (Grace Jones, Nirvana), videos är pasticher på andras videos (Madonnas Open Your Heart) kläder och make-up lånad från föregångare (Grace Jones i Wamp, Madonna, Leigh Bowery). Det är disco för de väl insatta och det låter dessutom fab fab fab. Earthquake och Flawless är mina bägge favoritspår, här är en bunte videos från YouTube.





Ursäkta, men GLÖGG

Jo, ja jag vet att det är början av oktober och egentligen skulle jag bara ha lite rödvin men i ett undanskymt hörn av systembolaget stod några flaskor av årets årgångsglögg (12) från Blossa. Med smak av yuzu och ingefära enligt flaskan. Jag hade ingen aning om vad yuzu var, men wikipedia vet att berätta att det är en japansk citrusfrukt, blossa säger att den smakar som mandarin och grapefrukt samtidigt. Det gör deras glögg också och jag kan notera att det är den första årgångsglöggen på mycket länge som jag gillar. Den enda andra jag tyckt om var en av de allra första med smak av pomerans som var fantastisk, jag har en förkärlek för citrusfrukter märker jag. Det är kanske inte så väldigt glöggigt då i mitt tycke, men det är gott. Så tills den dag jag ska blanda egen glögg (i slutet av november) så dricker jag gärna denna vita glöggvariant.


måndag, oktober 08, 2012

Middag med aids

Tillbringade dagen hemma med en trave böcker, en tur till gymet piggade upp framåt kvällen. En sak som ständigt är lika udda där är hur folk beter sig, en annan är för tillfället folks val av parfymer. Ett gäng män favoriserar en kraftfull doft av grillsås, jag gissar att det numera finns en Axe BBQ. Vem den kan attrahera bortsett från kannibalistiska bögar är skrivet i stjärnorna. På löpbanden i kväll var det två flickor som luktade som WC-Anka Citron, massivt klinisk toalettartad syntetcitron. Så man blev tårögd av det. Väl hemma igen lagade jag pizza. Efter många års experimenterande, inköp av en pizzasten och många pizzabitar i Rom så har jag fått till en invecklad men oerhört lyckad process. Gott blir det som bara den, med bara några få ingredienser.
Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" började på TV1 idag och den såg vi; inte illa, ganska charmigt, många tidsriktiga detaljer men också en mycket Gardellsk historia om de två oskyldiga pojkarna från landet med kristna idéer som hittar varandra i en dödsdömd relation. Kom igen nu, han har skrivit den berättelsen så många gånger och den är inte ens särskilt meningsfull.  "Präriehundarna" kunde någon gott göra TV av, det är hans uthärdliga bok, där finns lite bett och sälta. Men jag kommer att fortsätta titta, och fortsätta vara glad att jag har "Angels in America" i dvd-hyllan för det är den definitiva stora berättelsen om aids och 1980-talet som jag ser det.





söndag, oktober 07, 2012

Nej, nej, nej och åter nej

Monarkin är en ohygglig anakronism, nu har vi iofs tagit ifrån kungahuset all reell makt men det är verkligen på tiden att de packar ihop och börjar bete sig som folk. Inget land behöver avla en släkt av galjonsfigurer, för den uppgiften och mer därtill har vi en statsminister som vi väljer i demokratiska val.
Så det är inte att undra på att det dyker upp en strid flod av bilder som driver med dem. Deras politiska makt är fråntagen dem och det kulturella inflytande de kunde ha har de aldrig lyckats ta fatt i. Ett hov kan driva fram musik, konst och litteratur men det som vi har fött upp kan inget mer än shopping, å knappt det.
Nåväl, bilder har en förmåga att berätta för oss om läget omkring oss och alla kunga-satirerna är bra exempel på det. Att sedan hovet kräver minskad yttrandefrihet, en advokat kallar det vuxenmobbning och hovets före detta presschef tror att man tjänar pengar på't är bara tecken på hur illa ställt det är i landet. Att kritisera kungahuset är inte mobbning, det är politik. Yttrandefriheten omfattar särskilt rätten att kritiserar makten. Det borde vara självklart, men så är tydligen inte fallet. Är vår horkarl till kung så gullig att han måste få särskilda privilegier? Tror inte det va. Släpp hela familjen fri och gör dem till medborgare, om de inte klarar av det så finns det plats i Fas 3 också för dem.


torsdag, oktober 04, 2012

Seminarium och musik

Jag var på jobbet idag (trots att jag egentligen ska jobba med att skriva) för vi inledde vår nya serie av korta (en timme & en kort text) lunchseminarier i konstvetenskap och visuella studier. Max inledde och det blev ett bra seminarium, näste man ut om fjorton dagar är jag och jag har lovat att lyfta upp Vilém Flusser till diskussion. Det ska säkert gå bra, mitt problem är nog mer att jag är så väldigt entusiastisk.
På bussen hem (som förstås var sen eftersom det var väder och Skånetrafiken klarar inte riktigt av väder, eller gravitation eller någonting öht) så ringde Lyly och hade biljetter till en konsert i kväll, jag sa ja med en gång så jag kom iväg till Konserthuset för en fantastisk upplevelse (jag är just hemkommen nu).


Gustav Holst; Seven Part Songs, med DRs Pigekör och en solist var sublimt. Det var musik jag aldrig hört innan och det var helt otroligt; lätt, luftigt, kraftfullt, vackert, bedövande.
Benjamin Britten; Serenad för tenor, horn och stråkar var väldigt maskulint och tätt.
Mer Holst i form av Planeterna som är bedövande på alla sätt; extra allt och lite till och helt oemotståndligt. Om du vill höra konserten så sänder radions P2 den på tisdag den 10 oktober kl 19.30, men inget går upp mot live musik.
Konserthuset var fullt, musiken var väldigt varierad och väldigt lättillgänglig. Inget ljud i denna värld går upp mot en stor symfoniorkester i konsert, det är makalöst, koncentrationen i att få allt att stämma, allt att låta exakt är helt underbar. Jag gick hem i den fortfarande lite småvarma höstkvällen och var väldigt lycklig.


onsdag, oktober 03, 2012

Stil

Design och stil roar mig men varumärkt konsumtion är ohyggligt tråkigt. Jag vill ha distinkta, välgjorda saker men det ska helst inte cirkulera i någon slags varumärkesinfekterad pseudo-lyx konsumtion. Ändå, det är väldigt svårt att finna de bra och intressanta tingen utan att få impulser från olika håll; på det viset hittade jag min Casio F-91W (den enda samtida designklockan värd att äga post-9/11) och så idag trillade jag över ting nummer 2; Persol 649 solglasögon, den sort som Steve McQueen en gång gjorde berömda. Ett par i ljus sköldpadda ("light havana") beställda via eBay. Antagligen 8 månader innan de kommer till användning, såvida inte blir en tur söderut över nyår.

Paris i november

Vi ska åka till Paris med våra studenter i början av november, programmet är lagt och resan är bokad å då trillar jag över dagens inlägg i Dennis Coopers blogg (man får en innehållsvarning på vägen dit, inte mitt fel), om Maison de la chasse et la nature. Jag tror att jag måste se stället, det verkar vara en modern version av en wunderkammer - en spektakulär utställning av uppstoppade djur i ett barockpalats. Så jag får planera runt det, tror det finns en bra chans att lägga in detta under resans sista dag; promenad genom Marais, uppstoppade djur, en sen lunch och sedan ut till till CDG.
Nu ska jag bara undvika att förklara vem Dennis Cooper är för kreti och pleti. Han må vara en av de bästa författare jag läst men hans böcker är definitivt inte något för alla. Fanns det kvar några intellektuella i Stockholm så skulle han få nobelpriset i litteratur och medicin, men de vill ju bara ha nostalgisk naturromantik där uppe i det vita och fräscha så det kan vi glömma.