Tosca redux

Det finns en del scener som sitter som berget i ens sinne, Scarpias Te Deum från slutet av första akten av Tosca är ett av dessa för mig. Hela synopsisen av Tosca finns lite varstans, t.ex. på wikipedia; men i korthet för just denna scen: Scarpia är en ond man och han är här på höjden av sin karriär, säker på att han ska vinna Toscas kärlek (genom att tvinga sig på henne) och besegra sina motståndare (vi hör krigets kanoner mullra utanför scenen). Han är besatt av kärlek, av sig själv och sin makt och säker på att segra. Han röst skälver ut alla dessa helt omåttliga begär (och om det är en bra sångare så blir de ohyggligt mänskliga) samtidigt som musiken låter oss förstå att han mycket snart är död. Det är de för övrigt allesammans; Scarpia, Mario, Tosca. Det är olidligt vackert, ondskefullt, dödsdömt och mitt i allt så håller Scarpia mässa ("Te Deum"). Få saker får mig att reagera lika mycket som denna otroliga musik. Här är fem versioner, de är alla olika men jag gillar dem mycket, kanske gillar jag den första mest (även om det blir fel när scenografin verkligen är Sant'Andrea della Valle, det blir bättre i en barockfantasi så som den oftast gör på en scen - t.ex. i version två).

Mycket lugn lördag

Jag har satt Mårten på att fixa middag, så jag ska bara ut och shoppa ingredienser och lämpliga viner, sen blir det en lugn dag; lite löpning och en hel det Jean Genet. Kanske ska se om jag kan få fart på Sim City 4 också, det var länge sen.

Dagens välbehag

Sval klar och solig morgon. Vaknad vid åttatiden och var ganska snart på gymmet; ingen anledning att stressa just idag så det blev ett långt lugnt pass. Nytt program, fortfarande i huvudsak fria vikter. Kroppen känns strålande, det värker på rätt sätt på rätt ställen. Måna cirkusartister på gymmet idag; dvs killar som gör underliga och ofta direkt skadliga övningar samtidigt som de skriker och gapar. Jag är verkligen inte den som försöker lära dem bättre, det får deras framtida kiropraktor göra. Men det är ofta svårt att inte flina åt all denna fåniga machismo.

Sådär

Den där föreläsningen på Jonathan Crarys bok Techniques of the Observer är nu gjord, den tog tid att förbereda. Inte för att det var en väldigt komplex föreläsning men för att jag behövde arbeta mig genom den texten själv och det var en ganska invecklad sak att göra. Jag önskar jag kunde säga att det också kommer till nytta i mitt egna skrivande, men det gör det inte, åtminstone inte i avhandlingen. Kanske senare, kunskaper är en lätt börda att bära som bekannt.
Tillbringade hela dagen med våra masterstudenter; på förmiddagen hade Joacim och jag ett seminarium där de som ville fick diskutera hur det skulle arbeta med examinationen på denna delkurs och vi hade ett bra improviserat seminarium med några få av studenterna på kursen. I går improviserade jag och Måns föreläsningar (också de på engelska) inför objekt på Designmuseet. En del föreläsningar uppstår i ögonblicket, andra kräver veckor av inläsning. Jag är glad att jag kan göra bäggedera, och se skillnaden på dem. Nu är det helg; fredag - söndag och det är den sista lediga helgen på väldigt länge för jag ska till Uppsala och till Paris och jag ska rätta tentor och göra en oherrans massa annat. En sak ser jag fram emot, i morgon är det slut på träningsvilan så jag ska tillbaka till gymmet igen!

Ännu en lång arbetsdag

Men det var ganska underhållande; jag var med Måns och 42 utbytesstudenter på Designmuseet i Köpenhamn, vi improviserade föreläsningar kring ting som studenterna valde ut och det blev bra, så vitt jag uppfattade saken. Skoj grupp studenter, om än alldeles för nya för att alla ska våga kasta sig in i diskussioner. MEN när det kom frågor så var det bra, väsentliga frågor om ting som är centrala i ämnet vilket alltid är ett bra tecken. Det här är en grupp som pga sina mycket olika bakgrunder skriver väldigt olika tentor, så det är en stor samling tentor jag alltid ser fram emot att läsa!
Måns och jag fick några väldigt goda och mycket traditionella smörrebröd på Cafe Petersborg också, det är inte det sämsta det heller. Sen blev det några timmar på att skriva klart den där föreläsningen på Crary, och att sätta samman ett bildspel. Men nu är också det klart, jag hoppas det funkar.

Vackra dagar / mycket arbete

Skriver en hel del på en föreläsning, men om jag räknat rätt så är det den enda föreläsningen jag behöver skriva från scratch den här terminen. Synd bara att den är på ett komplext och roligt matrial och att jag har lite ont om tid. I morgon är det Köpenhamn som gäller, designmuseet igen med 50 utbytesstudenter. Det brukar vara en skoj dag, många nya infallsvinklar på (för mig numera) välkänt material. Får se vad för lunch vi får, vi har inget bokat!

Tentadagar

Långa dagar med redovisningar av uppgifter på jobbet idag, och i morgon ska de ge varandra kritik på desamma. Allt för att lära ut hur man arbetar med texter och teorier - förhoppningsvis så lär sig våra studenter något av varje steg i processen, inklusive redovisningar och efterarbetet med dessa. Hösten väller in över parken kring institutionen, det är fint, kallt, klart.

Ny arbetsvecka

Så var det slut på helgen; det mesta är ordnat inför den kommande arbetsveckan. Återstår att göra klart en föreläsning, men den är halvvägs i hamn redan så det är lugn även om jag har ganska lite tid. Bäst den här helgen har varit några öl, de bägge Hairspray filmerna och det rotmos jag lagade i lördags som blev mycket bra. Mamma ringde och kollade läget och kom med ett mycket typiskt råd/recept när jag sa att jag gjorde rotmos och kokt rimmad oxbringa till kvällsmat "Du vet att man kan köpa färdiglagat rotmos i platsslang i affären hoppas jag?"; det där är min mamma och 1970-talsmatlagning på pricken. Ni skulle veta vilka familjerecept jag sitter inne med, de börjat nästan alltid med att tömma påsens innehåll i 2 dl kallt vatten. Mina föräldrar bättrade sig under 80-talet, de som så många andra - men matlagning var aldrig mammas favoritintresse, speciellt inte den matlagning som tar tid, kräver inläsning och jakt på råvaror.

Musik

Jag gör mitt bästa för att följa samtida kultur, speciellt populärkultur då den sk finkulturen är mitt jobb och liksom en annan sak. Men det är inte lätt för det är så ohyggligt monotont. Idol, som jag försöker se eftersom jag läser en massa om programmet i olika bloggar, är kanske det mest typiska - men det är bara ett symptom. Det är som Walter Benjamin skriver om konsumtionskultur i allmänhet alltid nytt och alltid det samma, det är modernitet som helvetet. I fredags: tolv personer, alla ganska lika varandra, alla med samma veka utstrålning, tafatta framtoning, bleka röster försöker sjunga musik vi redan hört tusentals gånger utan att göra något. En åker ut, återstår 11. Som en Agatha Christie-deckare och precis som i den så har man inte den blekaste aning om vad som egentligen pågår, varför nån är bra eller dålig, varför en ska hem och en annan hyllas. Det finns ju inte ett spår av originalitet här, ingenting ger ens en aning om något nytt utan det är omtuggningar inom väldigt snäva genre-ramar. Å Idol är som sagt bara ett symptom, populärmusik är över lag likadan, förpackat, tryggt, placerad i ett fack, med ett fördefinierat format så att ingen riskerar se eller höra något oväntat. Det är ett ständigt upprepat liv på helvetets förgård, undra på att jag glädjer mig så när jag hittar något mer oväntat, oavsett om det är Svart Midi eller Remixkultur, bara det är nya ljud för en ny tid, inte ett gammal format för samma gamla musikmarknad. Ni förstår; ingen av dessa två låtar kan ens försöka komma i närheten av Idol eller skvalradio, de passar inte in och det är en förbannat bra sak! Bägge dessa ljudspår är fantastiska - de pekar åt andra håll, de kan inte pressas ner i ett format och förpackas till parfym, blogg, tv-serie och t-shirt. Jag borde säkert addera Tiny Tim till listan, men två inbäddade filmer får räcka denna söndag.

Tid för återhämtning

Jag har jobbat hårt på gymmet och i löpspåret de senaste veckona så det är tid att låta kroppen återhämta sig några dagar, så fram tills på onsdag (typ) blir det ingen träning (mer än lite cykel), istället ska jag lusläsa Jonathan Crary (igen), och hålla långa redovisningar med kandidatstudenterna.

Tempo

Jag var ute och sprang, hade föresatt mig att springa ett varv i Pildammsparken, 3 km, så fort jag nu kunde. Hemkommen från jobbet så var jag inte i toppform för löpning och det var lite trögt att ta mig ut men det mesta lättade fort. "Så fort jag kan" är en lite besvärlig idé, jag kan springa fortare än såhär för jag vare sig spydde eller kollapsade när jag kom fram. Det handlar istället om att springa så fort jag tror att jag kan klara ett varv på, och det gick fint: 4,44 min/km är väldigt bra för att vara mig. Nu ska jag bara pressa mig till att ta 10 km i samma tempo lagom till nästa sommar - jag vill springa Malmömilen och Midnattsloppet, och göra det på tider under 50 min. Snart helg, den ska jag viga åt att plugga och att koka en oxbringa (med rotmos till).

Brutus!

Jag vet inte vad som drabbat lille Brut denna höst, men han är kärvänligare och sötare än någonsin tidigare, å ni som träffat honom innan vet att det betyder att han spränger alla gränser för hur en katt kan vara!

Höstens planer

Eftersom Måns är på uppdrag i Loiredalen så satte jag och Cecilia oss ner och tittade på hur vi ska lägga upp årets Parisresa. Aningen utanför vad jag borde göra då jag i år avsagt mig den exkursionen; under vinterns och vårens neråtperioder när kroppen knappt var med så fick jag igenom att jag bara skulle vara med på en exkursion i år, den till Berlin. Men nu är det andra tider så även om jag vare sig får traktamente eller lön för Parisresan så är jag med och då kan jag lika väl se över ett program när det börjar dra ihop sig och vi har lite tight med bemanning. Det kommer att bli en utmärkt resa, vi har fått in så många olika ting. Synd bara att Gustave Moreaus ateljé är stängd för renovering i år för vi bor så nära. Ingen opera och ingen balett för oss lärare heller, det gavs inga föreställningar som vi hinner med. Så det blir till att sikta på riktigt bra mat om kvällarna istället! Å jag, jag har inget ansvar för någonting! Studenterna vi ska åka ut med sitter dess dagar och jobbar hårt med föreläsningar de ska hålla för oss och varandra, det är ett mycket bra gäng så jag ser fram emot att resa ut med dem!

UKÄ

Vårt ämne ska bli utvärderat i år, och det är många saker som Universitetskanslersämbetet (UKÄ) vill ha för den sakens skull, självutvärderingar, examensarbeten och så idag en intervju över videolänk. Det var nervöst att förbereda sig för den saken, man har ju ingen aning om vad som ska hända. Varje gång vi blivit utvärderade hittills (jag kan minnas tre ggr) så har det varit helt olika processer. Resultatet av utvärderingen kan påverka oss en hel del. Men det gick fint, de frågor vi fick handlade om sådant som vi ser som centralt i vårt arbete, om progression, examination, metodundervisning och en hel del annat. Det är saker vi jobbat länge och målmedvetet med så det är enkelt att redogöra för hur vi tänkt där, å varför. Så det var med en stor lättnad som vi lämnade intervjurummet och jag fick på en gång en j-a huvudvärk. Den har jag kvar än, också efter en duglig löprunda, får se om en dusch och lite mat tar udden av den. Det var en dag för skjorta, kavaj och rock; jag ser en skugga av min pappa i hur jag klätt mig. Strålande solig höstdag för övrigt, och jobbet är inne i sitt vanliga tempo igen efter en del spurtande.

Bättre!

Den 3.e juli i år, dvs mitt i sommaren och nyss hemkommen från Rom så började jag träna regelbundet och ordentligt igen; löpning 3 dagar i veckan och gym 3 dagar i veckan. Med gymmet blev det riktigt bra sedan jag bytt till 24seven som ligger tvärs över gatan här hemma. Däremot var det inte jättelätt att dra igång löpandet igen, men för varje omstart så blir det lite (mentalt) enklare. Det tar det tid innan man orkar springa längre sträckor eller hålla en stadig fart. Det blev många rundor kring Pildammarna (om ca 3 km) i makligt tempo innan jag kände att det gick att springa, och många "långa" rundor på 5 km som inte riktigt gick som jag ville. Å det är helt ok, för någon annan är 3 km långt, men jag var van att springa 10-15 km varannan dag utan att det var jobbigt. Trägen vinner och nu börjar jag känna hur jag är tillbaka på rätt spår. Så om jag har ett råd att ge så handlar det inte om att köpa rätt skor eller byxor, inte om löpsteg eller kroppshållning (även om alla de sakerna också betyder nåt) utan om att vara envis och hålla fast vid en stadig, regelbunden träning. Vädret idag var mulet och blåsigt, men utan regn. Jag sprang längs med Ribban och genom Slottsparken, 10km @ 5,30 min/km. Det känner oerhört bra; undrar om jag hinner med att cykla ut till Torup och springa någon helg innan det blir allt för höstblött?

Helg i Malmö

Jag har plåtat Fluffys senaste utställning, där var en incident där verket blev bortstädat men det löste sig. Det är på det hela taget invecklat; processbaserad konst och folk som inte har en aning om vad det är. Hipsters (gaaaarh!). Hur som, DAGENS VÄLFÄRD (NYA TÄNK) heter den, och den har sina poänger som all Fluffy gör. Strosat runt med Lyly idag och småshoppat. Snart kvällsmat, gjorde citronfromage och det var länge sen sist. Det går åt en oherrans massa bunkar för gelation, ägggulor, vispgrädde, äggvita, citroner pressade och rivna, men vem bryr sig om sånt nu när jag har diskmaskin? Här är några ostrukturerade helgrelaterade bilder; i morgon gäller pluggande och löpning.

Världen den bara rullar på

Alla dagar fyllda av långa, ibland dessutom lite komplicerade, föreläsningar och möten. Kvällarna går åt och inläsning av litteratur inför dessa. Löpträningen har verkligen lossnat, nu går det att ta i; det blir långt och/eller fort och känns om igen så som det brukade göra. Det är väldigt fint - styrketräningen rullar på den med och till viss del har alla förbättringar nog något att göra med att jag övergått till träning med hantlar och skivstänger i mycket större omfattning där. De ger bättre stabilitet i större delar av kroppen. The Crying of Lot 49 är snart färdiglyssnad (jag har mest tid på väg till och från jobbet) och den är helt fantastisk. Jag hade goda minnen av den - men den var mycket bättre än så, snart dags för den nya; Bleeding Edge. Hösten har landat, allt känns underbart.

Mer k-ordande

Ska strax sätta mig att läsa (jobböcker) men jag trillade ju över fler kulturella möjligheter denna helg. Thomas Pynchon släpper om några dagar en ny bok, Bleeding Edge som Michael Jarvis på Salon verkligen fick mig taggad att läsa. Sen såg jag att jag kunde få några Pynchontitlar hos Audible för nästan inga pengar alls (det finns många sätt att betala där men på en reguljär plan så betalar man 15$ (≈100 sek) per månad för en "credit"=en bok, och om man är ny kund så får man den första boken gratis och halva priset de första tre månaderna, så man kan skaffa sig fyra ljudböcker för 150:- sek). Jag köpte The Crying of Lot 49 och förhandsbeställde Bleeding Edge och får den direkt till mobilen på tisdag. Resor till och från jobbet kommer att ske i sällskap med Oedipa Maas den kommande veckan. Pynchon och hans många paranoida universa - så oerhört lika vårt egna - bör absolut få nobelpriset, han brukar föras på tal de flesta år. Men den svenska akademin föredrar oftast lite mer ålderdomligt trams, ni vet; blommande trädgårdar, rosor och bin, fräschör och allt det andra jag inte giter med.

Kultur

Jag jobbar som lärare i konsthistoria, jag jobbar på en institution i kulturvetenskaper och därför antar så många att jag bara måste älska alla sorters kultur. Det gör jag inte. Väldigt många olika uttryck är intressanta, men det behöver inte alls betyda att jag tycker om dem. Smak respektive intellektuella intressen är två olika saker. Kulturkonsumtion handlar om njutning, mitt arbete är just ett arbete - det kräver tid och koncentration. Det är ett helt annat sätt att ta till sig kulturella uttryck. Jag gillar opera och dans; men jag kan mycket lite så för mig handlar det bara om en känslornas retning och njutning. Jag ägnar massor av tid åt konst, design och arkitektur så jag reagerar ofta ganska annorlunda på det jag ser.
Med det sagt så har jag den här helgen trillat över två filmer som måste ses. Film ligger någonstans i kanten av det jag gör, ett visuellt fenomen bland andra. Kan jag med gott samvete rekommendera dem? Kanske. Escape from Tomorrow är en skräckfilm inspelad på Disney World utan Disney inc.'s tillstånd, de kommer att försöka stoppa den och troligen lyckas de (Disney och den där musen är vad som driver på allt mer bisarr amerikansk copyright-lagstiftning, de gör enorma investeringar i lobbyarbete). Synd, för trailern ser fantastisk ut (nedan) och bra film bör inte stoppas av sådana tramsigheter som företags fantasier om sin image. Men den lär få spridning ändå. Gay Niggers from Outer Space är något helt annat; en film som definitivt vill bråka med all anständighet, men som blir hysterisk rolig av just det. Finns i sin helhet tillgänglig online (nedan), tror inte att den någonsin varit aktuell för traditionell distribution.
Om jag vill hitta kultur så är det av detta slag, hårt, kantigt, ofullgånget och fullt av uppfinningsrikedom och motstånd mot gällande hegemonier. Inte nåt småblommigt i en trädgård, inte något älskat och smakfullt, å aldrig någonsin vitt och fräscht.

Jobb på Glyptoteket

Cecilia och jag var iväg med våra grundstudenter på Glyptoteket i Köpenhamn idag, det blev en lång dag för jag var uppe för sju så jag hann med ett pass på gymmet innan (styrketräningen går att komprimera till 50 minuters träningstid). Muntra och trevliga studenter på väg mot den första delen av sin första tenta hos oss. Tentan är Cecilias ansvar; jag visar dem bara en serie tekniker och pratar om dem. Överlag en fin dag, varmt och skönt de korta stunder vi var utomhus, dansk sild-frokost + en Carls Special till lunch. Jag kan inte klaga.