En dag i Vatikanen

Här kommer några bilder från dagen, jag gjorde inte något ovanligt utan tvärt om. Vatikanens museer är alltid fyllda till bredden.

Jag promenerade från hotellet strax efter åtta för att hinna i tid till min inbokade guidade tur, det var varmt redan då och dagen skulle bli den varmaste hittills med temperaturer kring 35 grader, jag hade då turen att i huvudsak kunna hålla mig inomhus.

Jag hade bokat en tur hemifrån för att kunna se Vatikanens trädgårdar, något man inte får göra på egen hand utan bara under tämligen övervakade rundturer. Det var ett välbevattnat paradis, inkl förrymda papegojor som levde i träden (och helt nyligen också tre kattungar som smitit in).

Det är en intressant trädgård i en intressant nation, vår guide var insatt och underhållande och vi fick se mycket. Men svettigt var det onekligen. Mest udda; Vatikanen har en egen järnvägsstation byggd på 1930-talet, men bara använd fyra gånger. Idag är det helikopter som gäller när påven ska ut och resa.

Efter det åt jag en vidrig bit pizza i museernas servering, varför nu Vatikanmuseerna ska ha den hemskaste maten och det sämsta kaffet kan jag inte förstå, man behöver en heldag där bara för att ta sig runt. Nåväl, jag tog mig så fort jag kunde (å det är inte särskilt fort, här är det fullt av folk) till Rafaels Stanza della Segnatura, då jag hade med mig en ljudbok om dem. Så det blev nittio minuters genomgång av det rummet med en guide i lurarna. Skolan i Athen (ovan) är den mest kända fresken där.

Sen rusade jag mest genom resten av museet med en ordentlig paus i Sixtinska kapellet (med fotoförbud), var inne i Pinakoteket och såg lite mer Rafael, men inte nån längre stund. Drack otäckt kaffe och passade på att skicka några vykort innifrån Vatikanen så det blir stämplade där.

Därpå liten tur i Peterskyrkan, den imponerar alltid med sin volym och sin allmänna storslagenhet. Lika mycket imponerar alla amerikanska turister som hoppas kunna komma in i minishorts och minimalt linne, de är alltid lika chockade över att någon har åsikter om hur de klär sig och sedan får de vandra runt där inne i grälla polyesterscarfes som de i all hast tvingas köpa i souvenirstånden utanför.

Sen var det dags för lite allvar; jag letade mig fram till Pizzarium och åt den bästa pizzan jag nånsin ätit, definitivt en av de bästa måltiderna öht. Men stället är litet, man får stå vid ståldisken utanför och området är inte påtagligt charmigt - inte för att jag brydde mig ett skvatt; det smakar underbart, personalen är trevlig och det är dessutom billigt. Man vill inte komma i närheten av nån svensk pizzeria igen någonsin efter detta.

Nu vill jag ha en drink, eller en öl. Det är lätt ordnat det med.

 

Skickat via Blogsy