onsdag, juli 18, 2012

Tillbaka i Malmö

Det är skönt att vara hemma igen, för Malmö är ändå alltid Malmö. Det har varit en otrolig mängd intryck under dessa dagar, det kommer att ta lång tid att få nån reda på dem för min egna del, men jag har med mig katalogen från documenta och massor av bilder som en hjälp. Det går inte på något sätt att säga vad som är bäst, allt var intressant på sitt sätt och allt vi sett har hållit väldigt hög klass både i Berlin och på dOCUMENTA(13); men sedan är ting intensiva på olika sätt. Om man ska sammanfatta ting så blir det oftast de mest intensiva upplevelserna som tar över och det är inte säkert att det är just de som är det viktigaste jag varit med om. Det finns andra sätt att förstå världen än genom starka känslor.
Viktigaste allmänna temat på dokumenta var den optimism som i mina ögon dominerade; det fanns tydligt olika teman på olika platser; politik ofta sammankopplat med historia och orientalism, miljöfrågor, teknologi och någon enstaka gång en fråga om vilket slags samhälle vi ville leva i. Detta har visats förr på många ställen, men ofta med en skrämd eller alarmistisk ton - här fanns det istället en lugn optimism som tycktes säga mig att allting går all laga, historien rör sig framåt och gårdagens nederlag är grunden för morgondagens framgång. Som tydligast var detta i Mariam Ghanis "A Brief History of Collapses" som jämför två byggnaders historia: Fredricianum efter andra världskriget (vilket är byggnaden i vilken den visades) och Dar ul-Aman palatset i Kabul i nutid, två stora videoskärmar vinklade mot varandra, vacker drömlikt foto med långa tagningar som glider genom byggnaderna och söker visuella likheter, en rapp och välskriven  voice-over som reder ut hur den ena byggnaden rest sig ur ruinerna och hur den andra blivit en ruin. Denna historieoptimism var oerhört skön att ta in och om utställningen sätter tonen för de kommande åren (som så många andra documenta har gjort före den) så har vi fem år av tillförsikt och konstnärligt överflöd framför oss.
Vad det gäller resten av resan så han jag se en massa saker i Berlin i lagom tempo och jag han gå omkring i stan och se mig omkring med Lyly, vi hittade massor av god mat. Två stora fotoutställningar var i stan; Larry Clark och Diane Arbus - bägge vore i sig värda en resa till Berlin. En hel dag i Potsdam och Sanssouci var också oerhört skönt även om vädret växlande mellan hetta och skurar hela dagen. Vi han inte se allt där, men bra mycket mer än jag någonsin hunnit med tidigare. Egentligen återstår bara en enda fråga, var åker jag härnäst?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar