Det är något fantastisk med att ge sig ut och cykla fort och långt om natten, jag tog mig till Bjärred och hem igen (ca 4 mil) på knappt två timmar. Det var varmt nog för linne och jeans, jag hade iPoden med och Human League Dare! på utvägen och Simple Minds Sons and Fascination på hemvägen. Kroppen jobbar på och jag susade fram snabbt som bara den på alla släta fina cykelvägar (det är stad, industriområde, rangerbangård, småstad, hav, skog och åkrar om vartannat). Överallt en massa belysning och ibland industribyggnader som ser Art Deco ut, men bara om natten. I Bjärred små grupper av ungdomar som bara står och hänger, helt stilla och uttråkade en fredagsnatt mitt i ingenting alls.
Det hela är som en mycket vaken dröm, som en lång sekvens ur en Fellinifilm, det är en ensam mans nattliga extas där kroppen, hastigheten och musiken pumpar ut endorfiner och jag är helt lycklig. Jag lyckas nå detta en eller ett par gånger varje sommar, nästan alltid sent om sommaren när man anar att hösten är på gång, men värmen är kvar. I natt så var det vackert, och egentligen omöjligt att dela med sig av, men jag försöker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar