Molyneuxs nyfikenhet

Jag skriver om spelmiljöer, så Curiosity – What's Inside the Cube? är onekligen något att fundera över. Som spel är det ganska bedrövligt, som spelmiljö är det fattigt men sen är det spelet som idé och all den diskussion som pågår kring det som kanske kan vara intressant.
En stor kub uppbyggd av lager på lager av små kuber. Med varje klick kan du ta bort en liten kub, du och miljontals andra hackar bort lager efter lager och får se bilder och färger (än så länge). Den som tar bort det sista kuben, och bara den personen, får se en "otrolig hemlighet". Visst ja, tydligen gör vi som deltar något annat viktigt någon annanstans samtidigt, säger Molyneux.
Peter Molyneuxs spel brukar vara komplexa simulationer där den som spelar är gud för en värld. Ofta är marknadsföringen mer hype och löften än vad spelet klarar av att leva upp till. Jag har spelat Populous och det var tråkigt (och fult) med klyddiga kontroller, och jag har spelat Black & White som var hyggligt snyggt men inte särskilt underhållande efter den första timman. Hans spel har sällan en visuell kraft som kan hålla mig fången, någon slags svårdefinierad miljöbaserad spänning som finns i de spel som lockar mig till mer och mer spelande, så som de första två Doom-spelen eller i Prince of Persia och just nu i Lego City Undercover och Bit.Trip Presents: Runner 2 - the Future Legend of Rhythm Alien.
Så jag får väl titta till Curiosity... då och då, men kanske hellre fundera över vad det är för en slags best. Om du vill testa så är det gratis för iOS och Android, den mer intressanta nivån är kanske att googla "Curiosity – What's Inside the Cube?" och se vad som händer och diskuteras.