Yahya Hassan

Det händer inte ofta, men idag satt jag och läste nyheter på webben och som många gånger innan så var SvDs kultursidor det mest intressanta och snubblande över Jesper Olssons recension av den svenska översättningen av Yahya Hassans dikter, och jag kom på mig med att vilja läsa dem på en gång. Så jag rusade över till Akademibokhandeln på Triangeln och hittade den diminutiva lyrikavdelningen och boken. Den är rysligt bra, och ryslig. Det är mer än något annat en extremt levd text (och Johanne Lykke Holm håller den vid liv genom hela översättningen från danska). Så väldigt mycket som skrivits om den har skrivits som om detta var "muslimkritiskt", invandrarfientligt - men boken så som den är kan jag inte läsa på det viset. Det är en unik persons plågsamma uppväxt, och samtidigt det mirakulösa i att han också kan formulera och förmedla den. Det är så rasande levande och det känns så oerhört, ohyggligt närgånget. Jag kan bara säga som Olsson, läs själva.