Det tog sin lilla tid innan jag gick dit, och jag hade läst en del inte så positiva omdömen. En del har tyckt att den ombyggda lokalen har blivit för opersonlig, andra har funnit utställningarna lite svaga.
Jag blev tvärt om mycket förtjust; lokalen har blivit ett rum för konsten, inte längre den där 1980-tals hybriden mellan industribyggnad/nostalgi/konst som den var förut och som finns precis överallt. Där är variation i rumsligheterna och det stora första rummet kan till och med få en (i mina ögon) ofta ganska trist konstnär som Luc Tuymans intressant. Den grå dimmigheten i rummet och måleriet är fantastiskt tillsammans.
Många roliga saker att se; det som fångade mig den här gången var Bruce Conners film Report (1963), men det var minst lika roligt att se (och höra!) Malmös borgerskap titta på konst. Två äldre allt för välklädda herrar var mäkta irriterade på Dan Flavins lysrör och ett antal familjer störde sig på Astrid Svangrens installation. Jag höll bara tyst.
Kaféet är knallorange, kakor och smörgåsar kommer från Pastisserie David, så de är säkert underbara (där var för mycket barn idag för att jag skulle vilja fika). Bland museivakterna fanns ett och annat bekant ansikte från institutionen.
Jag tror det här kan bli mycket bra (det är redan mycket bra borde jag kanske skriva), och det är en fin kontrast till Konsthallen. Nu saknas bara ordentliga lokaler för Malmö Konstmuseum också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar