onsdag, november 27, 2013

Jag läser tentor

Har ägnat flera dagar åt att läsa och kommentera en grupp tentor, en annan hög ligger och väntar och den tredje håller på att trilla in just nu. På Brännpunkt i SvD skriver Gunnar Karlsson (professor på KTH) om att studenterna måste ta ansvar för sitt lärande. Det är svårt att inte hålla med.

Jag bryr mig inte om vilka betyg våra studenter får, det är i huvudsak en bedömning av hur pass väl de just då visar att de förstått stoffet i kursen, och därtill en uppmaning till att studera här och nu. Inte heller betyder deras betyg något senare; de väsentliga är att ha en examen och framför allt; att de behärskar sitt ämne.
Ett par terminer hos oss är en väldigt kort tid att göra någon till konsthistoriker på, men de får en bra grund om de läser och bearbetar kursstoffet. Framförallt läser och bearbetar kurslitteraturen, något som ingen annan kan göra åt dem. Målet för utbildningen är inte att klara en serie tentor, målet är att kunna tänka, se, skriva och tala om en väldig mängd aspekter på konsthistoria, förhoppningsvis med en väl vald specialitet så småningom. Att då lyckas ta sig genom en kurs med nöd och näppe, kanske på andra eller tredje försöket är inte meningsfullt. När de ska ut i arbetsliv så är det ont om jobb och de som finns går till de som är långt inne i materialen. De som läser Wölfflin till frukost och funderar över Flusser på joggingrundan och pratar om Crarys idéer om subjektet med sin katt, typ. Att klara en tenta betyder nästan ingenting, att vara hemmastadd i ämnet betyder allt. Jag vet mycket väl att en del av mina studenter läser min blogg, det här är riktat till er. Vi har med stor möda och under många års arbete tagit fram en kurslitteratur som i sin helhet ger er en väldigt bra grund att bygga vidare på. Det är denna litteratur och er förmåga att läsa den, arbeta med den och diskutera den med era kursare som är den viktiga kärnan i er utbildning. Det är via den ni blir till konsthistoriker, så läs på, och som en sidoeffekt så klarar ni tentorna utan problem. Det finns inget dödkött i litteraturlistan; en text om färglära ska introducera perceptionsteori och kontextualisera impressionismen just nu, å den dag i framtiden då du läser Jonathan Crary så behöver du bäggedera. Å han kommer förr eller senare att bli viktig. Jag lovar - vi har tänkt igenom det här.

Hermeneutik i praktiken

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar