söndag, september 11, 2011

Himlen öppnar sig

Magnifikt åskväder, regn tätt som en vägg, knallar som känns i kroppen. Brutus gömmer sig under sängen och jag sträcker mig efter min bok. Sensommarväder, varmt och blött. Aningen tryckande men också lockande. Det är den där sekundsnabba vändningen, omkastningen i temperatur, tryck och ljud. Löftet om att ingenting är fast, allting kommer alltid att ändra sig på ett ögonblick.
Lockande när man är på myntets baksida, skräckinjagande när världen ler mot en. Jag tänker inte gömma mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar