onsdag, februari 19, 2014

Lennart

Jag drömde väldigt mycket om pappa i natt. Det har jag inte gjort på många år, inte sen han dog och det är snart sex år sedan. Ganska realistiska drömmar och som så ofta när det handlar om mina föräldrar så utspelar de sig i gigantiska lägenheter med oklar eller föränderlig topografi. Just i natt var det en helt ny sådan plats. Inte de vagt placerade och lika vagt definierad rum som drömmen brukar röra sig i (med drömlogik är platsen alltid okänd, alltid välbekant). Jo jag drömmer med ganska långa mellanrum men ända sedan jag var ung om mina föräldrar och de drömmarna brukar utspela sig i en mycket underlig lägenhet i Kristianstad, min lägenhet. En lägenhet som har ett variabelt antal rum, som är fallfärdig och fantastisk. Något har den platsen att göra med minne och distans. Men i natt var det inte den vanliga lägenheten utan en helt ny om än med liknande attribut. Jag önskar jag kunde beskriva dessa plaster, men det går bara inte. Jag har ingen aning om vad det betyder, detta är inte en historia jag brukar berätta.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar