Trött helg

Jag vet inte om jag är förkyld eller om jag är duktigt allergisk; vara vad det månde vara, det har varit en trött helg med massor av vila. Turligt nog för mig har jag inga deadlines eller annat som måste göras så det funkar ju fint. Speciellt med tanke på att jag misstänker att jag är på väg in i ett chrons skov; magen är värre än på många år. Så jag sover och ser på Netflix och planerar semester.
Detta är turen jag ska gå på ca 10 dagar. Det ska nog gå fint, eventuellt avslutar jag redan i Båstad. Utöver det så har jag tittat på utrustning för att hänga hammocken snabbare och enklare, aluminiumringar för klättrare kan vara till hjälp där!

Trädgård

Ok, det här är en aning osannolikt men jag har nån slags trädgård att sköta igen, i form av två odlingslådor (i pallkragar) på gården här hemma. Noterade att ingen använde dem i år, och jag har varit inblandad i diskussioner om vad vi ska göra på gården tidigare så jag vet att intresset är lågt för dem. Så jag köpte lite kryddörter på kruka (libbsticka, dill, persilja, salvia, rosmarin, mynta och malört), rensade upp lite och undersökte vad som redan växte där (smultron, citronmeliss, gräslök, oregano, timjan och ramslök) och plötsligt så har vi en liten örtagård med saker att ha i maten. Få se vad som tar sig, och vad som överlever!

 

Genom Malmö i vårsolen

Teknik

Några fjabbar demonstrerar mot 5G, nästa version av  mobila datanätverk, här utanför. Inte för att det är en måttligt bra teknik utan för att det är farligt. Tror dom. Det är den vanliga samlingen foliehattar.

Det vi behöver är inte mindre teknik, utan mer och snabbare teknik. Framförallt behöver vi en snabbare teknikutveckling. Det var roligt kring mitten av 90-talet, när webben var ny och det blev enklare för alla att få internetaccess. Det var roligare den första halvan av 00-talet när det kom många nya tekniker och ny hårdvara i spåren efter iMac och iPhone. Men nu står det ju still!

Mer teknik nu! Stoppa den hysteriska luddismen! Jag har inte tid att vänta på någonting längre!

1:a maj

Det är en jävla tid vi lever i. Det är första maj och man tänker att när nazister under olika beteckningar, inklusive ett gäng i riksdagen, sticker ut hakan och två av världens supermakter leds av bisarra onda clowner så borde socialismen ha lätta tider. Med en så tydlig fiende är det enkelt att formulera motstånd. Men det finns ingen som vill. Borgarna gör som de brukar och bjuder in ondskan i salongerna.

Det är första maj och SAP får väl gå ut och demonstrera mot sig själva. De inför marknadshyror, demonterar arbetsrätten, sänker skatter för de rikaste och lägger ner arbetsförmedlingen överallt utom i storstäderna. Jag lämnade partiet 2015 när de tvärvände om flyktingmottagande. Det finns inget kvar av Erlanders och Palmes parti längre.

Vänsterpartiet har tack och lov dumpat sitt EU-motstånd, men sitter fortfarande fast i en härva av tramsig identitetspolitik som totalt blockerar all faktisk politisk handling. Någon borde läsa Marx där och fokusera på ekonomi och rättvisa.

Jag är glad att pappa är död och mamma dement så de slipper se eländet. Jag gick alltid i första maj tåget med dem. Jag kan fortfarande sjunga några verser av Internationalen (å ett par andra visor) vid behov. SAP har banne mig inte rätt att ens i smyg nynna på den sången.

Jag marscherar ingenstans idag, vänstern i Sverige har demonterat sig själv. Istället tänker jag läsa Éduard Louis Vem dödade min far? och fundera över varifrån en ny genuint socialistisk rörelse ska komma och vad jag själv behöver göra.

Den där avhandlingen

Jag började på forskarutbildningen på min institution 1993, av många skäl jag inte tänker reda ut här så fungerade jag + undervisning många gånger bättre än jag och det dåvarande sättet att utbilda forskare så jag kom att bli anställd som adjunkt några år efter att jag inte disputerat.
Jag har försökt att få fart på den där avhandlingen innan men det har varit svårt. Det var rent allmänt svårt att få grepp om tekniken; hur man gör för att skriva den. Nånstans verkar alla utgå från att det är en personlig process som man ska utveckla genom att arbeta sig fram. Det fungerade inte för mig 1993 och det fungerade inte för mig senare heller. Det som till sist satte fart på mitt arbete är tre ting som skedde ganska oplanerat:

1. Max, professorn på min avdelning, fick med oss alla på att skriva bidrag till en antologi på temat "natur" och kring denna hade vi en del seminarier, informella diskussioner och arbete med egna och varandras texter. Det var ett mycket ostressat arbete för min del och jag han skriva om mitt bidrag ett par gånger. Jag fick också mängder av feedback från mina kollegor. Ur mitt bidrag där formade sig en mycket realistisk plan för min avhandling (artikeln ur antologin finns som fri pdf).
2. Vi har också haft ett pågående samtal om hur vi lägger upp vår grundutbildning, där jag haft ansvar för b-kursen. Allt eftersom vi arbetat med att göra hela vägen från nybörjarstudent till färdig kandidatuppsats tydlig så har vi behövt prata en massa om hur vi undervisar i teori, metod och skrivande och vart detta ska leda. Jag har alltså lärt mig forska genom att undervisa i det på grundnivå vilket är en mycket underlig ordning men den fungerade för mig.
3. En grupp av våra doktorander sökte fram en handbok i att skriva en avhandling som faktiskt var en direkt metodbok - den sa "gör så här, tänk så här" - som fungerade väldigt bra för mig. Det betyder inte att det är den bästa boken i ämnet eller ens att man kan lära sig skriva en avhandling genom en enda bok; men för min del var det en enorm hjälp. Rosenwasser & Stephen, Writing Analytically. 

Så nu skriver jag en avhandling på min fritid och det fungerar förvånansvärt bra. Jag har haft seminarier på tre halvfärdiga kapitel, inklusive det nyss avklarade metod & teori-seminariet som jag känner var/är den mest svårskrivna delen. Det är mycket kvar men jag har snart en första version av hela boken klar. Jag arbetar heltid som lärare och som studierektor och det tar upp all arbetstid. Men ibland kan jag jobba in tid så jag kan skriva över en tredagarshelg och då kommer jag långt. Genom att skriva systematiskt med hjälp av Scvrivener så kan jag sätta mig ner och skriva utan att behöva ägna massor av tid åt att komma in i texten igen. Jag har min text, uppbruten i massor av små avsnitt som alla har en hoper med anteckningar om vart de ska komma och vad de hänger samman med. 

Jag har också samlat på mig några få böcker jag läser mycket och intensivt samtidigt som jag skriver. Jag vet att jag kommer att behöva läsa mer än så, men för denna första genomskrivning så håller jag mig avsiktligen till en begränsad läslista. Viktigast av allt är att jag har slipat fram en rimlig frågeställning, ett område för avhandlingen. Det är inte längre "datorgenererade visuella miljöer" utan istället "videospelens fenomenologi" - hur kan vi förstå upplevelsen av att vara i ett videospel, vilket ursprung har denna form av gestaltning?

Jag har på många sätt en väldig tur i detta arbetet. Egentligen har jag ju redan använt mina år som doktorand och de resurser i form av handledning och seminarier som hör därtill. Men min avdelning lägger glatt ut pengar för de timmar handledning jag behöver och det finns en självklar plats för mina egna seminarier kring det jag skrivit i vårt fortlöpande ämnesseminarium. Jag har också många smarta kollegor som läser och kommenterar. Hur det blir med tryckbidrag och kostnader kring disputation vet jag inte, men jag litar på att det löser sig den dagen det är aktuellt. Jag har också blivit studierektor på halvtid, vilket innebär 50% mindre undervisning. Det är viktigt för undervisning (speciellt tentarättande och förberedelser) kan äta upp så mycket av ens fritid, det gör inte jobbet som studierektor (det är väldigt mycket ett kontorsjobb på fasta tider om än med stressiga perioder). Fritid är ofta nog skrivtid för min del. Rakt igenom är alla väldigt uppmuntrande.

Det handlar inte så mycket om att disputera för att göra karriär och så, jag är redan fast anställd och kan ansöka om att bli lektor så fort jag är klar. Det handlar om två saker: främst om att visa för mig själv att jag kan detta och dessutom om att göra nya saker, att anta en nygammal utmaning.

Om allt går vägen så är det slutseminarium ht20 och disputation senast vt21. Får se hur det håller, jag har egentligen inte bråttom.

Om att skriva och träna

Dagarna är fyllda av jobb, men det är för en gångs skull jobb som inte läcker in på kvällar och helger så det finns tid att göra annat. Mest att skriva avhandling och att träna. Seminariet i torsdags avlöpte fint, jag fick massor av bra kritik som jag kan jobba vidare med. Så skrivandet rör sig framåt!
Sen behöver jag lägga om min träning lite för att förbereda mig för sommarens vandring; det är rygg och ben på gymet och inte mycket annat. Väldigt lite löpning men desto mer gående, och på helgen försöker jag hinna med att ta en tur på 10k+ med ryggsäcken full (av vattenflaskor, upp till 14 kg). Jag behöver vänja kroppen vid den sortens belastning och samtidigt gå in mina kängor ordentligt.
Det är vad jag sysslar med. Lugnt och stillsamt är det.

Första riktiga vandringen

I torsdags, på skärtorsdagen, ägnade jag förmiddagen åt att färdigställa och skicka ut en text inför ett seminarium jag ska ha nästa torsdag; det var ett första utkast på ett metodkapitel till avhandlingen så ganska viktigt. Jag var färdig vid lunchtid och sedan gjorde jag mig redo för att gå ut och gå. Jag packade lite snabbt, det såg ut så här (klicka på bilder för att se dem större):

Jag behöver verkligen banta den där packningen; jag trodde det var lugnt med 13,7 kg och det var det, ett slag. Problemet är inte tyngden i sig utan den specifika belastningen på axlar och höfter; utöver att reducera vikt så planerar jag att träna med ryggsäck full av vattenflaskor framöver. Enklast att skala bort är en halvflaska vin jag hade med mig, när jag väl slog läger var vin det sista jag drömde om. Kaffe och vatten och middag + sömn var det enda som lockade. Andra saker som ska bort för att minska vikten: mindre elektronik, telefonen och en powerbank räcker. Jag hade med mig hörlurar, de som följde med telefonen så de väger inget, de kommer att få gölja med nästa gång också men jag använde dem aldrig, det var för skönt att vara utanför allt brus. Lättare vattenflaska, 1 l petflaska nästa gång, inte aluminium. Kanske den lite lättare hammocken, den ska dock provas först för den är mindre. Jag ska också tänka igenom mat mycket mer noggrant, nu hade jag med mig hälften hem igen vilket är onödigt.

Så jag gick ut via Bulltofta (mån om att följa Skåneleden, även om jag hittar till Torup) och via en väg genom Malmös villaförorter jag inte gått innan. Det tog över en timma innan villorna ersattes av golfbanor och sedan åkrar och så var jag framme i Torup. Efter påskmust på kafféet så gick jag vidare till platsen där skåneleden grenar sig och slog läder vid vindskyddet som fanns där. Det visade sig vara en dum idé, stället var populärt bland vad jag antar var Svedalas ungdomar. Första gänget var väldigt artigt när de märkte att jag sov där, men sedan körde det upp en bil och stod och lyste på mig med framlyktorna. Två gånger. Jag packade ihop och flyttade till en annan plats där jag campat andra gånger och där jag visste att jag skulle få vara ifred. Hammocken är extremt lätt att få upp och ner så det var inte så invecklat att flytta mitt läger. Torsdagens promenad var på 2 mil, 4h och gick nästan uteslutande på asfalterade vägar och cykelbanor.

Somnade vid 12-tiden och sov som en stock till 7 på morgonen, låg och drog mig en timme till med nyheter på mobilen. Det var kallt, ner åt +4 grader på natten så det lockade inte att krypa ur dunsäcken. Om jag inte hade haft med mig mitt liggunderlag så hade jag frusit duktigt, jag låg i hammocken utan det i kanske en halvtimma innan jag kände att det var omöjligt att sova så. Men med min Exped Synmat så var det skönt och varmt. Gjorde kaffe och åt kex, packade samman och kollade att jag inte lämnat nåt efter mig och gav mig ut att gå igen. Jag hade en blåsa på en häl, med compeed på. Var lite öm i kroppen, men det var inte så farligt. Dags att gå ut ur boskogen till Svedala och därifrån via Aggarp (passerade det djurhem där jag fick Russell för många år sedan!) och ut över det skånska åkrarna. Första etappmålet var Fru Alstad, 18 km dit och jag var lite mer sleten när jag kom fram. Men där fanns vatten och ett väldigt prydligt vindskydd och toaletter, så jag tog av mig kängorna, lagade lunch (klockan var runt ett) och tog några minuters tupplur. 

Jag hade mina tvivel på om jag skulle orka att fortsätta de sista 13 km till Trelleborg när jag slog mig ner där, men efter en knapp timmes vila så var jag redo. Med nya sockor på fötterna och kängor som inte längre var fuktiga av svett och mat i magen så kändes allt fint igen! Vandringen efter Svedala och hela vägen ner till Trelleborg går på landsvägar, de flesta grusvägar och en del asfalterade. Ingen av dem särskilt hårt trafikerade, men en och annan bil, mc, moped, cykel och häst susade förbi. Ok - hästarna susade inte. Lanskapet är helt öppna åkrar, man ser långt omkring sig och dt är bara små kullar som avgränsar hur långt man ser. Det var väldigt fint att gå där denna påskhelg; varmt och soligt men med en lätt och uppfriskande vind. Jag tänkte inte på att jag borde haft solskydd, så mina underarmar och ansikte är lätt röd/rosa nu. Jag skulle inte vilja gå här i intensiv sommarhetta eller i regn och rusk, då torde det vara väldigt tufft.

Återhämtningen efter lunchen höll i sig i en mil ungefär, så 2 h. Vilket var ok. Jag var ganska matt de sista kilometrarna in i Trelleborg, och axlarna värkte. Dessutom hade jag fått en blåsa under en fot vilken jag trodde skulle vara hemsk, men den visad sig vara liten och lätt att ignorera när jag väl fick av mig kängorna. Benen var ganska motvilliga att gå nåt mer och jag ville inte ha ryggsäcken på ryggen nåt mera. Noterade dock att det var enklare att gå 3 mil med packning än att springa 2 mil utan; kroppen säger ifrån mycket mer bestämt under de sista kilometrarna av en halvmara.

Till sist var jag framme, efter 7 h promenerande över åkrar för att klara av 3 mil så var jag vid stationen i Trelleborg, tog tåget hem och efter att ha suttit 30 minuter på tåget så haltade jag långsamt de 50 m från stationen och hem. Jag var trött och solbränd, frös en del på grund av detta, jag hade ont i fötter och axlar och det kändes som om jag inte skulle vilja gå en meter på flera dagar. Middag och så sömn (kl åtta!). Visst var jag stel i benen när jag vaknade morgonen därpå, men nu några timmar senare så skulle jag kunna ta på mig ryggan och gå vidare. Men det behöver jag inte!

Hur kommer sommarens tur (10-14 dagar, nästan 30 mil) gå? Ingen aning. Men jag ska träna specifikt för att gå med packning och jag ska minska på packningen. Jag ser hursomhaver fram mot den! Här är turen jag gick, ungefärlig lägerplats markerad med rött; två dagar, fem mil på Skåneleden:

En hel månad, ingen uppdatering!

Anledningen är enkel, jag har jobbat en massa och det är inte så spännande. Jag skulle kunna skriva en massa om retendo (ett personalplaneringssystem) eller canvas (en undervisningsplattform) men jag avstår. Utöver det har Chrons slagit till, en natt på akutvårdsavdelning, en koloskopi och snart en skiktröntgen. Det lutar mot en ny operation med en månads sjukskrivning och lång rehabtid. Jag bara hoppas att det inträffar efter sommaren så jag kommer ut på skåneleden. Allt annat vore väldigt tråkigt.
Jag har köpt en GoPro Hero 7 Black, får se om den kommer med ut på den långa turen (batterierna varar inte länge). De kommer helt säkert med ut på andra turer. Jag sitter också och väger alla prylar och gör listor för att kunna fundera över en lämplig basvikt. Tror också jag ska ge mig ut på en tur med övernattning i påskhelgen för att testa utrustning, men inget är bestämt än.

Ny sovsäck

Jag behöver egentligen inte en ny sovsäck för sommarens tur på skåneleden; jag har en sommarsovsäck i syntet från Fjällräven, Funäs lite, sedan tidigare och den räcker säkert med sin komforttemperatur ner till +16 C. Jag ska ju vara ute mitt i sommaren, och jag har provat den ute tidigare! Men jag vill komma ut på helgturer så fort som möjligt, och jag vet att jag behöver en varmare sovsäck för höst/vår och för Kungsleden. En ganska snabb undersökning visade att Marmot Hydrogen var en mycket bra dunsäck, en som funnits i många år nu (mer info här). Varm (+1 C som komforttemp) och lätt (665 gr), men på motsvarande sätt också dyr. Det är alltid så, jag hoppas att den håller flera säsonger! Bäst av allt är att den går att packa ner löjeväckande smått:

Packning: basvikt 9,1 kg

Ännu en kväll med försök att se på packning med kreativa ögon. Om jag tar bort allt överflöd så hamnar jag på en basvikt om 9.1 kg. Jag vill nog ha med min bra kamera också, så låt oss säga 10 kg. Det lämnar 8 kg för mat och vatten, och jag kommer inte att behöva bära vatten väldigt långt tror jag. Å den basvikten inrymmer bränsle (vilket är 0,6 kg)! Men bäst av allt är att det finns gott om plats kvar i ryggsäcken för mat med denna packningen, något som är absolut nödvändigt. En del fluffiga ting måste åka utanpå för maten måste få plats.

Längst till vänster och lodrätt: Ryggsäck, vandringsstavar, extra sandaler.

Översta raden: Karta, kompass, några enkla karbinhakar, tältpinnar till hammocken och dess regnskydd, hammock, sovsäck.

Andra raden: myggnät, morakniv, vattenfilter, Jetboil kök, snusnäsduk, sovsäcksliner.

Tredje raden: Extra strumpor (ovanpå packpåse), första förband, tändstål och tändare, pannlampa, gasol, sittunderlag, handduk.

Fjärde raden: tröja, elektronik, tvål, toalett kit.

Femte och understa raden: kalsonger, shorts, matpåse.

Och jag inser att allt detta är helt ospännande för alla utom mig, men jag tänker bäst genom att se och skriva så då blir det på det här viset!

En föraning av vad som komma skall

Jag var ute och gick idag; 19 km med nästintill full packning (ingen mat med, men resten inkl 3 liter vatten) till Arlöv via Bulltofta. Det gick fint och jag kan gå en mil till, men det känns i benen och jag behöver mer träning som denna. Det går ju lätt att fixa, det finns gott om tid. Problemet är vare sig att gå eller att bära utan ovanan vid att gå med en full ryggsäck som hänger på höfter och axlar. Jag hade en plan att stanna längs vägen och koka en kopp kaffe, men efter att ha gått några km så kom jag på att jag hade allting med utom gasol. Det gick det med, men den bensinmack jag besökte längs vägen hade 9 sorters varmkorv och inget bränsle alls. Jag noterar att jag kommer att behöva bära en full 450 gr gasolflaska - nåja, de är inte jättelika men det börjar bli trångt i ryggsäcken och nåt måste ut. Leif gjorde mig sällskap, om än utan packning och han tog det tjusiga fotot. En försvarlig del av vår vandring (Bulltofta-Arlöv) gick på Skåneleden SL5, så det var verkligen ett test nära det som kommer, bortsett från att jag gick hem igen.

Prylar 5, dags att sluta köpa stuff

Jag tror jag har en tillräckligt komplett utrustning nu; jag ska packa och se på den i helgen. Å väga den igen. Sista två tingen jag känner att jag verkligen behövde anlände idag: ett löst myggnät från Engelson och ett sovsäckslakan (en liner aka påse formad som sovsäcken) från Siden Selma - vilket var ett val av extrem lyx men till mitt försvar kan jag säga att siden också är det lättaste tänkbara materialet och att det packar samman sensationellt smått.
Två tester behöver göras: 1. Sova på luftmadrass med sovsäck (inomhus, hemma), vilket jag kan göra näsromhelst - det är mest för att reda ut att jag inte är helt ledbruten av den aktuella kombinationen av prylar. 2. En helgvandring; jag har tittat på skåneled kring Malmö och noterat att jag kan gå 14 km till Torup/Bokskogen och övernatta där för att sedan gå några få km till Svedala och ta buss/tåg hem eller (vilket är mest lockande) gå 31 km över Söderslätt till Trelleborg (sektion 21 och 22 på SL2 nord-syd). Vädret måste bli lite varmare då - min sovsäck är en sommarsäck så upp mot 10 grader om nätterna behövs. Slutet av april, början av maj verkar som en rimlig tidpunkt. Bonus: jag i mitt snygga myggnät.

Prylar 4, det börjar likna en packning

Provpackade ryggsäcken idag igen. Allt går ner men min billiga snabbtorkande handduk från biltema är stor. Jag lär köpa en tunnare och mindre innan det bär iväg. Allting går ner och än har jag med en del överflöd i packningen (en extra vattenflaska i metall, en lite kudde). Jag får se hur det blir med den saken innan det bär ut på allvar, baspackningen landar fortfarande kring 7-8 kg. Det är kanske ok.

Till vänster: ryggsäck (Osprey Atmos AG 50L)
Översta raden: karta, kompass, morakniv, extra nylonrep, extra vattenflaska, spade (The Tentlab: The Deuce of Spades), Försvarets multirengöring (tvål, schampo, diskmedel etc i ett och miljövänligt), tändare och tändstål, stor handduk.

Andra raden: Platypus vattenblåsa och filter, under detta Jetboil Flash kök, första förband kit, kudde (Fjällräven), Hennessey hammock Expedition Classic, Sovsäck (fjällräven, sommar, syntet - behöver uppgraderas 2020), Exped SynMat liggunderlag (som ev får stanna hemma). 

Nedersta raden: packpåsar för mat, elekronik, kläder (denna sista innehåller de kläder jag ska ha med - kalsonger, strumpor, tröja).
Inte med på bild: stavar, regnjacka, sandaler & de kläder jag går i.

Det som fortfarande är oklart är hur mycket mat jag behöver bära (max 6 dagar gissar jag från kartan) och hur mycket plats och vikt den kan tänkas uppta. Vattenblåsan är ett praktiskt sätt att bära 2 liter vatten (vilket ju är 2 kg till) och bränsle till köket tål att funderas på (hur mycket bränsle behöver jag bära med mig, kan jag köpa gasol längs vägen?). Jag antar det märks att jag gillar att planera? ;)

Vårdag, dags att gå lite

Det är vårväder här nere i Skåne så jag drog på mig mina nya kängor och byxor å gav mig ut för att gå en runda, genom Malmö och längs med Ribban. Lundhagskängorna är fantastiskt sköna, det här var den andra längre turen jag tagit med dem och de sitter som de ska. Med dubbla sockor så har jag inte några som helst problem med fötterna, vilket bådar väldigt gott. Jag gick en mil den här gången, och det gör jag ganska ofta, och det vara bara en lugn promenad i vårsolen. Jag håller ganska konsekvent ett tempo om 2h per mil. Frågan är om jag kan hålla det hela dagar och gå 4 mil om dagen i sommar. Än så länge har jag min Vivosport inställd på att jag ska gå 10 000 steg om dagen, snart dags att öka det till 15 000. Det är inte något som är mer utmattande, det är mest en fråga om att lägga mer tid på att gå alla dagar i veckan. Jag antar att mina kängor kommer att bli annorlunda när de är ingångna ordentligt, men de är redan väldigt sköna.

Prylar, kök, basvikt

Det verkar som om min kinesiska titanmugg har försvunnit någonstans på vägen hit, jag får anmäla den som ej levererad och begära pengarna tillbaka. Ska inte vara nåt problem eftersom det gått via Amazon. Frågan blev då vilket kök jag skulle satsa på, eller om jag bara skulle beställa en ny mugg från något annat ställe. Jag har funderat på fördelarna med Jetboil, som är ett primuskök med lameller under muggen, ett isolerande material runt den och kontrollerad förbränning som gör att den kokar saker snabbare och med avsevärt mindre bränsle. Framförallt är jag lockad av bränslesnålhet så jag inte behöver bära mycket av gasol. Så ett Jetboil Flash 2.0 är beställt.
Jag har det mesta av min packning nu och när jag packade ryggan och vägde den hamnade jag på 8 kg basvikt - till vilket kommer lite kläder (1 kg), kök och sandaler (1,5 kg till); så en samlad basvikt på 10,5 kg. Jag hade velat ha det lägre, flera kg lägre. Till denna basvikt kommer ju vatten, bränsle och mat, så 16-17 kg max på ryggen. En vanlig bedömning säger att man inte ska bära mer än 20% av kroppsvikten (83 kg i mitt fall, så 16,6 kg packning) och det är där jag är nu. Jag måste banta ner detta. Gott om tid att fundera på den saken.

Prylar del 3, kläder

Kläder har jag redan, jag tror inte helt ut på att köpa speciella fritidskläder, speciellt inte dyra versioner så som Fjällräven, vilket är ett märke jag ser på mina studenter mest hela tiden. Huruvida de någonsin varit ute i skogen är en öppen fråga. Jag har nog det mesta jag behöver; men några nya inköp har det blivit. Som ett par nya byxor av modellen Bobergbyxan (á 295:- från Engelsons), de är i en bomull/polyester blandning vilket är bra (enbart bomull är kallt, blir snabbt blött och går lätt sönder, enbart polyester känns inte lika skönt mot kroppen och klarar inga glödloppor från en öppen brasa). De är också väldigt sköna å rymliga, inga delar i stretchmaterial här vilket jag tror gör dem nästintill outslitliga. Det finns en hel del andra kläder från Engelson som jag kan tänka mig att använda; tröjor, mössor, vindjackor. Jag har också köpt ylle/polyamid/elastan sockor från Woolpower som jag fått rekommenderade av en kollega. Naturkompaniet råkade sälja dem i flerpack till extrapris så jag behövde inte beställa. Så nu har jag både liners och sockar!
Mycket annat har jag; träningströjor och underkläder i syntetmaterial som går att tvätta och torka snabbt (så att jag bara behöver ta med en eller två), en regnjacka från Peak Performance jag köpte på rea innan en Paristur 2008. Badbyxor som också är löpshorts och kan användas som shorts rent allmänt vid behov, och en dunjacka från Uniqlo som går att packa ihop till minimala mått. Det är inte mycket kläder jag tänker ha med på sommarens tur!

Chrons och planer på långvandringar

Kom på att det kan låta underligt att både ha en kronisk magsjukdom, Chrons, som kräver akutsjukvård då och då och att samtidigt planera att gå långt ute i skogen. Men de går att klara av tämligen riskfritt. Att gå på skåneleden är helt riskfritt; det är nära till transporter i Skåne. Magproblem i samband med Chrons kommer inte helt oannonserade, jag får vara bättre på att känna av signaler innan jag ger mig iväg och låta bli att chansa. Största risken ute på vandring är att äta något som kan ställa till det akut; det är ting som kan fastna i tarmen där det är trängre passage (vilket jag antagligen har på en bit av tunntarmen nu igen); så inga nötter och ingen svamp. Mer försiktighetsåtgärder än så tänker jag inte genomföra i år; om jag ska gå Kungsleden eller Sthlm-Malmö på Europaled 6 så ska jag ta ett snack med min läkare innan och be om att få sänkan kollad (så att jag inte har en aktiv infektion i kroppen) innan jag ger mig ut. Chrons är inte en sjukdom som påverkar mig hela tiden; den kommer i skov och inte ens under ett skov är allt uselt. De allra flesta dagar mår jag prima, och träning (både styrka och kondition) får mig att må mycket bättre, på samma sätt som alla mår bättre av det.

Tillfälligt avbrott

Det blev inte nåt tetstat i helgen; jag som tänkte pröva den större hammocken och gärna gå en stadig runda i de nya kängorna. Det var fina vårdagar för den saken. Men istället ville tunntarmen vrida på sig och skicka mig till akuten (som skickade mig till vårdcentralen för tre timmars kö innan jag träffade en läkare som genast skickade mig tillbaka till akuten). Så jag har tillbringar lördagen i väntrum och kvällen på kirurgens akutvårdavdelning. Med en sond (aka plastslang) genom näsan och ner i magsäcken för att släppa upp spyor. Jag kan inte rekommendera upplevelsen, inte ens med en stadig dos morfin i kroppen mot magsmärtor. På söndagsmorgonen mådde jag bättre ( tre olika röntgenundersökningar på natten efter varandra) och började dricka en del och slapp så småningom slangen i näsan. Jag känner den än förresten, det gör lite ont i svalget. Å framåt kvällen gick jag hem igen, tur för mig att jag bor nära. Ska äta flytande en dag eller två. Nästa operation kommer närmare (den förra var 2008). Livet med Chrons sjukdom är så här.

Pryltest

Det börjar ju bli lite ljusare om dagarna, det var ljust också när jag kom hem från jobbet. Så jag passade på att gå ner på gården och prova en av mina hammockar, jag var lite nyfiken på om den mindre av dem skulle räcka till för mig trots att den ligger precis på gränsen längdmässigt, och se det gör den. Kanske är den större bekvämare; jag ska testa den en annan dag. Den lilla har också Hennesseys ursprungliga ("classic" kallar dom den) öppning som sitter i botten av hammocken och sluter med kardborrband när man väl är på plats. Lite tight att ta sig in i, men inte besvärligt och ganska säkert en mycket mer myggeffektiv öppning än att öppna upp hela sidan på hammocken (med dragkedja mellan hammock och myggnät). Jag tror jag gillar denna "klassiska" ingång. Med "snakeskinen" så packar alltsamman ihop (och upp igen) väldigt snabbt, snyggt och rent. Det hela blir ett mycket litet och praktiskt paket som jag kan få upp mellan två träd på några minuter. Om det är fint väder så behöver jag inte ha tarpen på, och då blir den öppnare upp mot himmeln. Alla bilder idag är tagna av mig hemma på gården där jag bor! :D