Den väldigt blöta årstiden

Minnesanteckning

Ok, jag kommer att behöva göra något kring Reflecting Absence, frågan är bara vad. En annan fråga är vem av de mer kompetenta konsthistorikerna i världen kommer att skriva den bästa texten om verket? Vem kan bringa reda i detta? Än så länge är det mest nyhetsrapportering, inte mycket att läsa.

Himlen öppnar sig

Magnifikt åskväder, regn tätt som en vägg, knallar som känns i kroppen. Brutus gömmer sig under sängen och jag sträcker mig efter min bok. Sensommarväder, varmt och blött. Aningen tryckande men också lockande. Det är den där sekundsnabba vändningen, omkastningen i temperatur, tryck och ljud. Löftet om att ingenting är fast, allting kommer alltid att ändra sig på ett ögonblick.
Lockande när man är på myntets baksida, skräckinjagande när världen ler mot en. Jag tänker inte gömma mig.

Fredagsmys (på en lördag)

Jo jag vet att jag ligger efter i räkningen av veckodagar, men ändå. 10 k löpning, längs med ribban, där är det vackert framåt kvällen en dag som denna med solen på väg ner och alla färger lite lagom höstblekta men med en behaglig värme kvar. Sedan blir det korv (tysk bratwurst från korvhuset) och på det äppelkompott (det är ju den tiden på året så jag kokte ett kilo äpplen med vanilj, kardemumma och nejlika). Men mest av allt är det till att läsa och skriva så att nästa veckas föreläsningar blir så bra som sig bör. Hel ok det med, hade gärna smitit iväg till en pub för ett glas öl med någon. Men det får bli i framtiden. Nu ska jag duscha igen.

Om kvällen

Bilder?

Fredag och allt flyter

Läsa, skriva, gymma, tvätta och läsa ännu mera. Ok, det fixar jag lätt.

Hemma igen till sist

Lång dag på möte, det gav just inte mycket. Ok att snacka med kollegor, men nog tusan har jag mer brådskande uppgifter att hinna med. Fick i alla fall 2x2 minuter mörker på film med mig hem. Middagen var sådär, typisk konferensmat och inget att jubla över. Oljigheten i munnen är inte behaglig. Men miljön var bitvis fin, mest så om natten i månljuset.

Samma möte, flera timmar senare

Personalkonferens

Parisföreläsning

Vi har en kurs kring Staden och gränsöverskridande, som är något av det mest spännande som vi byggt på ett långt tag. Det är första gången vi ger den, och vi har sorgligt få studenter. Om fler visste hur bra den var så skulle fler söka; men det är svårt att sprida information innan man börjat ge en kurs. Nåja, jag hoppas verkligen att kursen lever vidare. Men det var inte alls det jag skulle säga, utan att jag föreläst på den kursen idag; Cecilia och jag gjorde Paris historiska utveckling på tre timmar, och det var en orimlig massa ting vi hann med. Det är väldigt roligt att undervisa tillsammans med kollegor och det blir bättre föreläsningar med fler röster.

I morrn är det personalkonferens 8-21. I Ystad. 13 timmar jobb, och jo det är jobb att äta middag när man är inkallad för det. Om jag ska roa mig vid matbordet så väljer jag restaurang och sällskap själv, tack (och jag är inte lite kräsen). Fick jag bestämma skulle inga möten vara längre är 30 min, alla möten som är längre än så är illa förberedda. Den som haft möten med Akademiska hus någon gång vet hur ett verkligen förberett möte ter sig. Men vad gör man? Upp och iväg, jag som har på tok för mycket jobb att hinna med för att hinna sånt här dessutom. Det blir inte nån ledig helg denna veckan heller.

Avkoppling

När föreläsningen verkar vara färdig (det är den antagligen inte), när fläskkarren är inne på sin tredje timma i lergrytan, när det snurrar i min skalle, då ger jag mig ut på en löprunda. För en gång skull så siktade jag på att ta det väldigt lugnt, 6 min/km (det blev lite snabbare men bara lite). Det är ren avkoppling, nu ska jag duscha.

Vid datorerna, bygger föreläsning

Ännu en arbetsdag full av tänkande och fipplande; gårdagens föreläsning (3 timmar Walter Benjamin (typisk och ganska trist biografisk wikipediartikel) och Passagearbetet (riktigt dålig artikel, om jag hade tid så skulle jag skriva om den) på engelska) och det gick bra; jag kan ju bara hoppas att det jag ville få sagt gick fram men jag var hela tiden helt på det klara med var jag var i mina resonemang och vart jag var på väg. Det brukar vara ett bra tecken. Föreläsande är ingen exakt teknik, det handlar om att tänka och prata samtidigt, vara väl påläst, ha ett manus som är strukturellt sunt så man kan plocka upp tråden ur det när man behöver och att ha ett mål med sitt pratande. Finns målet där så följer resten med. Däremot är det väldigt svårt att under tiden man pratar ha någon klar bild av hur det man säger uppfattas; man känner av de allmänna stämningarna i gruppen ganska lätt; intresse, stress, nöje, sömnighet, agression. Ibland kan man justera det under resans gång. Men för att veta vad som faktiskt gått fram behöver man lusläsa tentasvar och essäer, samt göra bra kursutvärderingar (sådana där man får veta nåt om kursinnehållet, inte de där man betygssätts som en bra eller dålig lärare).
Idag blir det till att skriva en kortare föreläsning till i morgon, den är långt innanför välkända ramar (det handlar om Paris historia) så det ska inte vara så stressigt. Jag har dispositionen av det hela klar för mig sedan länge och jag har som hastigast snackat om den med några kollegor. Ska föreläsa tillsammans med Cecilia, det är alltid roligt att prata tillsammans med en kollega.
Katten ovan kommer från denna hel orelaterade artikel, men den kan gott få vinka in lite framgång också åt mig.

Kväll igen

Det blev en lång helg som jag i huvudsak ägnade åt att jobba på föreläsningar, det är mycket att läsa och en hel del att skriva om det. Samtidigt är jag en aning förkyld, så jag har fått ta pauser för att sova mellan varven. Nu dricker jag lite folköl och ska värma rester av gårdagens kvällsmat. Denna och nästa vecka är till bredden fulla av nya och uppdaterade föreläsningar; alltså fyllda av väldigt mycket arbete. Samtidigt är arbetet lockande, det är skoj att sjunka ner i böcker, bilder och tankar - och det är tungt arbete att försöka göra det man tänker till begripligt tal i en föreläsning. Jag önskar alltid att jag hade mer tid, han gå mer in i materialet, kunde läsa ännu lite mer. Fast jag vet av erfarenhet att det finns en balans där, en lagom grad av förberedelse ger en bättre lektion.

Gick en sväng i den fina höstvärmen, varmt som bara den men höst är det. Tänkte på F, undrar över varför han stack, kom inte på något den här gången heller. Försöker flirta lite här och där, har inte riktigt den rätta energin för det. Antagligen inte rätt tidpunkt. Dessutom är jag när jag tänker efter omåttligt kräsen. Ne, det är inte så lönt att grubbla på det; bättre att ta sig an lammfärsen och coleslawen. Tror jag har en andra folköl i kylen. Livet är hårt och sedan dör man. Skål på er.

History decays into images, not into stories

Lördag förmiddag

Dricker kaffe, har skurit en fralla i skivor för att få in den i brödrosten. Ska ägna dagen åt att plugga/läsa. Har en förkylning på gång vilket är tröttsamt för jag har för mycket att få gjort med jobbet. Bara rösten håller så går det nock. Däremot blir det ingen löpning, det är surt. Var ute i torsdags, 5 km på en medeltid strax under 5 min/km, det är inte illa, nu ska jag bara orka med det 4 ggr så länge. Gott om tid att träna på den saken. Gymmet fullt med nya ansikten, än så hänger de flesta kvar. De målar om där så det är inga dörrar på omklädningsrummen vilket gör det lite väl spännande att byta om. I övrigt? Inte mycket, tänker en del på hur mycket jag vill ha en pojkvän, en som faktisk vill leva med mig och inte bara flamsa runt, någon att lita på. Men det har jag velat sedan puberteten så det är inget nytt, bara lite mer så just nu när höstkylan kommer krypande. En melankolisk dag, kaffe och läsfåtöljen får det bli.

Allt som är fast förflyktigas

Så är mammas hus ute till försäljning, det är också mitt barndomshem. Mina föräldrar byggde det (ok, beställde det från en katalog) 1968, då var jag 2 år gammal. Här växte jag upp, härifrån gick jag till skolan. Detta hus var min trygghet och platsen jag mer än något annat ville bort ifrån. Just nu känns den där längtan bort från kulltorp mest underlig. Huset har en gång varit hela min värld, och det är med start här som jag tagit mig ut till en hel massa andra platser. Nu kommer någon att köpa det och andra människor ska bo där. Kanske en annan ung kille kommer att sitta i det som var mitt rum och längta långt, långt bort. Det finns inga vägar tillbaka, allt rör sig alltid framåt. Mamma ska flytta in till stan, och jag flyttade ju ut redan 1985, för att aldrig drömma om att återvända. Men just nu, just när jag ser huset på hemnet.se så känner jag vemod. Å jag känner livet rusa vidare bara allt för fort.

#4 (Malmö)

Chrons sjukdom redux

Kom just på att jag skriver om Chrons när jag är sjuk eller ligger inlagd. Det är ju aningen dumt, för vanligen är jag inte sjuk alls. För ett år sedan var jag inlagd några dagar, vete tusan vad som var problemet då - men ont gjorde det. Vila och morfin. Men jag är inte helt säker på att det var chrons, inga tester visade någonting den gången. Annars var det länge sedan jag hade riktiga problem nu, ända sena 2008. Det verkar som om remicade + pentasa + den där operationen som tog bort en förstörd bit tarm faktiskt har gjort vad de utlovade.
En och annan människa som har fått diagnosen har hört av sig ibland, så några av er hittar min blogg. Om du är en av dem så hör på: jag var groteskt sjuk i några år under utredning och då jag provade olika mediciner, en del mediciner fick mig sjukare än jag var innan. Det kom krypande på mig nån gång de första åren av 2000-talet, och 2006 (om jag minns rätt) så fick jag min diagnos. En del mediciner jag provade funkade inte, den sista jag provat funkade - och jag älskar min doktor när han inte vill ändra på den nu. Två år av testande efter diagnos var segt, men såhär efteråt inte så illa egentligen. Jag kunde dessutom jobba ganska mycket under den tiden. Den finns en massa hjälp, det finns läkemedel som håller sjukan i schack för de flesta av oss.
Jag är väldigt frisk nu, och har varit det länge. Jag springer halvmaror, jag jobbar, jag reser. Det finns inga hinder, det är inte viktigt att vara nära toaletten längre, jag är en rimlig människa igen. Det kommer kanske nya skov, jag ska berätta om dem med. Men just så är allt väldigt bra.

I'm not a robot, I'm a unicorn

Ny termin

I morgon kommer årets nya studenter, undrar just hurdana de är och hur läsåret kommer att bli. Jag minns mitt egna upprop, 1989, då var allt nytt också för mig, ny miljö, nytt sätt att plugga och ett nytt allvar i ens intressen. Med tiden växte jag in i det och kunde söka mina egna vägar; med god hjälp av de som redan gjort det.
Nyfikenhet och allvar var de mest påtagliga kvalitéerna som lockade mig, de är viktiga. Det är lätt att glömma vilken otroligt bra arbetsplats jag har i Lunds universitet, men jag ler fortfarande stort varje morgon på väg till jobbet. Konsthistoriker och lärare i konsthistoria; det var aldrig något jag trodde jag skulle bli. Astronaut eller trollkarl verkade däremot rimligt.
Har jag några råd till de som i morgon strömmar in till universitetsstudier? Tja, ta tillvara dem, sjunk in i dina studier och tveka aldrig när du får chansen att göra något oväntat, svårt eller spännande. Du är vid universitetet för att bli någon annan, för att utvecklas och förändras, du kommer aldrig att ångra det.

Tre (vatten)

Två (N.M.)

Ett (lunchljus)

Synkronicitet

Hittade två ting idag; Dragon Dictate som jag kopplat till twitter och en övergiven skitig damhandske som jag lät ligga där den låg.

Ännu en dag

Och dagen ska tillbringas på jobbet, hoppas hinna med någon timmes gym framåt kvällen. Ännu är det inte bråttom om morgonen, än kan jag äta en långsam frukost (kaffe, gröt, frukt, smoothie med proteinpulver) men på måndag så startar den nya terminen. 90 nya studenter till a-kursen, får se hur den här gruppen ter sig (alla grupper har sin dynamik, sitt sätt att forma kursen).

Viktigast idag; möte i valberedningen för institutionsstyrelsen.
Mest bråttom; några mail och resttentor att ta hand om.
Längsta promenaden; några hundra meter för att köpa kaffe och kakor.

I övrigt rör sig livet vidare. Jag gör vad jag kan för att se framåt och inte grubbla över det som varit. Jag är bättre på det nu än jag någonsin varit, men det är aldrig enkelt. Jag längtar efter den dag då den där tyngden som ligger över mig faktiskt lättar och jag är redo för nya tag med livet självt. Jag var inställd på att jag skulle vara sambo, leta ny lägenhet om helgerna, planera vintersemester i solen. Istället dricker jag folköl, äter muffins och ser på Rome på tv. Skillnaden är inte hårfin.

Ja vad säger man?

På den skånska landsbygden

Vi var ute en tur runt Skåne idag, Ale stenar och Stenshuvud. Fina ställen, men tyvärr kom vi lite sent för att fika på Annorlunda (eller så stängde de för tidigt). Vacker var det och vilsamt är det ute i skogen och vid havet. GPSen hittade den snyggaste vägen hem också, inte illa alls.

Malmö Halvmaraton igen

Det är svårt att få bra foton av sig när man springer; det är omöjligt att själv ta dem och det är extremt svårt för kompisar att hitta en i högen av löpare för att få en på bild. Så man köper gärna bilder av de professionella fotograferna som står vid banan. Något slags minne vill man ju ha. Jag antar att någon kan tycka att det är dyrt (179:- för en jpg-fil), men nu jobbar jag som konsthistoriker och undervisar bl.a. om fotografi så jag tycker inte det är ett pris att klaga på, det är trots allt människor som ska försörja sig på att ta dem. Här heter fotografen Ulf Lindgren, bilden är tagen precis innan målgång, jag är helt slut och jag såg aldrig någon som stod där med kamera.

Långt möte på Turning Torso

Vatten

Trött söndag

Trött i kroppen och i huvudet idag, har hållit mig hemma och inte gjort något alls. Hoppas vilan gör gott och att jag är tillbaka i form snart nog.

Mera festival

Såg Hoola Bandoola Band från KAN's balkong på stortorget, de är lite tradiga allvarligt talat. Sen gick vi till Green Lion och drack några öl och åt, det var helt ok. Skulle velat se Zombie Nation, men det var för j-a sent och jag var på tok för trött så det fick vara.
Ingen otäck festivalmat idag; men väl en korv från korvhuset och en fläsksmörgås på Green Lion Inn.

Malmöfestival!

Så var festivalen igång, mötte Paddy och Tobbe (och halvt om halvt Ellen som mest sms:ade från andra sidan av publiken), åt en ganska otäck och på tok för massiv älgkebab. Såg Coco Rosie som var ok, men lite väl affekterat och sedan Albin Gromer (se nedan) som var bättre. Gromer har en fin röst och gör bra låtar, men mellansnack och arrangerande var sisådär, han är bäst när hans röst är i förgrunden och resten är duktigt tillbakahållet. Men det är fruktansvärt rart att sjunga på malmöitiska. :D
Han t.o.m. se aningen av Peter Jöback på vägen hem (mina vänner hade gått en stund innan), han sjöng Juni, juli, augusti som sista nummer och det är en vacker visa.
Malmö luktade kräftor och vodka, mest det sista. Det är lite konstigt att känna hela staden indränkt i lukten av rå etanol. Men folk verkade i huvudsak glada och flamsiga, så inget illa i det.

Hemmakväll

Middag, tv, Brutus, 7 km löpning, problem med vadmusklerna. Det rullar på här, dag efter dag. Fått en hel del gjort på jobbet men det var segt när jag kom hem. Vaknade inte ens till av lite löpning (som gick sådär). Så det blir tv och slöande, inte det sämsta. I morrn: jobb, gym, malmöfestival!

Blå timme

Malmö om kvällen är löjligt vackert, men det är väl nästan allt en ljummen augustikväll? Jag tog en cykeltur kring stan och västra hamnen, de håller på att bygga upp Malmöfestivalen, där finns en del saker jag vill se. Få se vad jag hinner med, jag hoppas det blir lika fina kvällar som den idag.

Gymmet

Det är i dagarna sju år sedan jag började träna ordentligt. Första året så gick jag till gymmet tre dagar i veckan, därefter har det varit gym varannan dag, löpning varannan dag (och vila på lördag eller söndag). Envishet ger onekligen resultat när det gäller träning. Varje år har jag tagit en bild och jämfört med ett foto från innan jag började och varje år har jag sett framsteg. I år blir det inget sånt (tro mig, jag har slitit med kameran) för de senaste månaderna har inte varit bra; jag har backat. Det har hänt förr, som när de skar upp magen på mig för att ta en bit tarm och jag kom igen då, så jag tänker komma igen nu med. Men nåt foto blir det inte.
Kom för övrigt just från gymmet, det är sådär folktomt som det är i augusti. Vänta tills september och det är knökefullt och sedan droppar alla av snabbt igen. Samma visa varje år. Så det var lätt och smidigt att träna idag, det tar lite över en timme att jobba igenom kroppen, å så en stund i bastun på det. Det gör gott på alla sätt och vis.

Jobba jobba jobba

Så börjar snart en ny termin och vi är i full fart med att få igång den. Det är omtentor, introduktionsmötet, planeringsdagar och gu vet vad. En sak är säker, det håller iaf huvudet igång och det är bra för mig. Läser en hel del och gör upp dispositioner för mera skrivande. Det är absolut läge att gräva ner sig i arbete och manus. Det fanns en tid då jag reagerade på kriser genom att dricka och röka, nu jobbar jag och motionerar. Samma reaktion, bättre effekt. Funderar på en långhelg i London och V&A, det skulle vara bra för 1800-talskurserna.

Springer vidare

Ok, halvmaran i Malmö gick ju vägen men det var i huvudet problemen satt. När benen blir stumma och känns som om de skulle gå sönder nånstans kring de sista 5 km så behöver man kunna tänka sig framåt för att fortsätta. Det var där jag slaknade och fick ta det lugnt, när jag börjar tänka "trött och sliten" istället för "nu jävlar bara 25 min kvar" så är det över med personbästa. Lite mera träning, mycket bättre humör och jag ska iaf kunna komma närmre 1.49. Så vad gör jag? Jo jag har anmält mig till Göteborgsvarvet 2012, som jag troligen springer ihop med lillebror (som har tränat allt möjligt hela sitt liv, jag är en nykomling här). Så nu får jag träna ordentligt hela vintern, göteborgsvarvet är redan den 12 maj.

Malmö halvmaraton

Det blev en ok tid, men det var ohyggligt segt mot slutet. 1h 56 min, iofs inte så illa. I princip finner jag det extremt gott att kunna springa 21 km öht.

Dags att äta, dags att springa

Malmö halvmaraton idag, starten går kl 15. Tills dess bör jag ha ätit ca 1500 kcal, carbloaders löser den saken i kombination med en lämplig frukost. Vädret är bra, 18° och molntäckt, eventuellt lite risk för en skur (vilket är bra det med).
Önskar att jag var mer peppad, det känns lite som om jag lika väl kunde skita i att springa. Hoppas det kommer lite löparglädje när det är dags att ställa upp i startområdet. Jag siktar på att springa med farthållarna på 1.55 h, men har ett mål på att ta mig runt under 2 h (jag borde vara på väg att pressa mig under 1.50). Ändå är jag inte alls säker på att det kommer att gå.
Efter loppet ska jag hem och duscha, efter det direkt till mamma där jag och mina syskon ska städa huset och planera hennes flytt.
Jag som älskar att springa, jag borde vara glad och pigg och helt fokuserad. Nåja, det går ju andra lopp andra år. Dags att koka gröt.

Noll

Sommaren är slut och den gav mig ingenting. Terminen börjar snart och jobbet känns som en efterlängtad utväg. Noll. Absolut ingenting.
Jag brukar kunna hitta en mer optimistisk sida av allt, men nu är det stopp.

Sweet Dreams (are made of this)

Sängen var ett underverk, att jag väntade så länge med att skaffa en ny var dumt. Den gamla sängen och det gamla arrangemanget med bokhyllor runt om känns plötsligt trång och knöligt jämfört med denna nya vita mjuka plana släta yta att vräka sig på. Även Brutus ser ut att gilla den. Än så luktar sängen lite "ny ikeamöbel" men det brukar ge med sig på några dagar.
Sprang 4 snabba kilometer runt Möllevången, det får bli den sista träningen innan Malmö Halvmaraton. Nu så ska kroppen vila, jag ska äta en massa och så ska jag vara maximalt laddad nästa lördag. Har cyklat runt rundan och det ser fint ut, inga verkliga problem nånstans och det ser ut att vara hyggligt tätt mellan vätskekontrollerna den senare halvan.

Heminredning

Impulsköpte (nåja, jag har tänkt tanken innan) en ny säng på IKEA igår med hemleverans idag på förmiddagen, Sultan Stamnes / Tafjord 160 cm bred med enkla ben till. Det blev stort det och inte helt lätt att få på plats. Jag hade en 120 cm bred IKEA säng innan som varit med sen 1985, så det var på tiden. Jag fick möblera om, demontera två bokyllor, sortera ut böcker, rama in bilder och fixa, men det ser ganska bekvämt ut nu när det är klart. Återstår att premiärsova, jag räknar med att den är überfab. Brutus, som hatar förändringar, är aningen misstänksam ännu.

Berg och dalar

Det är inte alltid lätt att vara inställd på att se de bästa sidorna av allt. Ingen kan ha missat att jag just blivit utkastad från ett förhållande jag ville leva i. Så vad gör en optimists hjärna när det sker? Jo vågor av förnekelse drar över mig, om och om igen: "men egentligen tycker vi ju om varandra", "det här är allt ett stort missförstånd", "han kommer att förstå att han älskar mig" och allt annat liknande. Det kommer till mig när jag minst kan försvara mig mot det, och jag kan nästa intala mig att allt verkligen är ett stort dumt missförstånd. Sen kommer verkligheten tillbaka, de gånger jag pratat med F så har jag fått duktiga doser av spydigheter, och jag tar åt mig så in i den av det.

Det har förstås inte alltid varit så, jag minns andra tider då vi nådde fram till varandra, då vi kunde prata, då vi var vänliga i övermått. De tiderna är förbi, ska bara lära mig att inte längre söka utvägar i förnekelse eller hoppfullhet. Å jag måste verkligen sysselsätta mig med nåt annat. Livet gungar på och jag traskar vidare.

Lunchtiden

Hemmavid, jag vaknar alldeles för sent. Brutus biter mig i örat för att få frukost. Det är en varm solig sommardag och jag kan ha fönstren öppna på vid gavel. Ett antal samtal om brf:en, saker som inte funkar, lite irritationer. Helt vardagliga bekymmer, man får inte ta det personligen. En affisch jag beställt kom idag, ska möjligen leta rätt på en ram till den. Tänker cykla runt banan för halvmaran, de har målat de första markeringarna nu; det får bli en av dagens turer. Löpträning på agendan, men den får vänta tills ikväll då det är lite svalare, ska bara springa en kortis på 30-40 minuter.
Känner mig ensam, vilket inte är att undra på. Jag älskar mina vänner, de har varit till gott stöd dessa dagar, men jag vill inte leva ensam nåt mera. F är arg och riktigt otrevlig mot mig nu, för att min profil på qruiser säger att jag söker ett förhållande. Jag kan inte sitta här, tänka på hur bra vi hade det och vara ledsen. Livet är för kort och för viktigt för den saken; så jag gör vad jag kan för att rikta blicken framåt. Det är inte så lätt alla gånger, men grubblande över det förgångna är meningslöst.

Min gröt är färdig, äter den och noterar att jag behöver gå ner 3-4 kg. Eller iaf tappa de kilona kroppsfett. Någon slags dietrestriktioner och mer konditionsträning verkar lämpligt. Det är frustrerande att sånt måste få ta tid, men det finns inga andra sätt. Jag skippar all alkohol sen några veckor tillbaka, det är ett steg på vägen. Nu ska jag bara öka på proteiner och grönsaker också och låta bli att äta skräp. Självdisciplin är svårt, men jag lär mig.

+25 grader och sol

Malmö halvmarathon

Startbeviset till den nya halvmaran i stan kom idag. Jag hade gärna siktat på nytt pb, men med tanke på allt som hänt så är jag glad om jag kommer runt på under två timmar. Jag älskar löpning och löpträning, det är väldigt skoj att springa lopp med många andra; men det är tufft att springa 21km och att hålla farten på ett kontrollerat sätt, det kräver både fysik, kondition, planering och hjärna. När huvet är ur form så kan det som bäst bli ok, när det borde vara sommarens roligaste. Sånt är en gång livet, å hjärtat är svekfullast av allt.

Vidare

Ja vad gör man? Tänker, träffar vänner, pratar med vänner. Jag var i Skäralid och gick innan idag, det var väldigt fint. Sen åkte jag hem och blev arg och ledsen igen; inget samband mellan utflykten och känslorna då. Så jag fick ta mig samman och börja reda upp mig igen. Det går sällan så bra att rycka upp sig på första försöket, men jag måste ju börja komma tillbaka i mina vanliga hjulspår, jag har så mycket jag vill och behöver göra.
Det finns mycket att skriva, säga, kommentera och varje gång jag funderar så slutar det ändå med att va fan, nä det här gör jag inte.  Det är bäst så.

Vad gör man?

Det gick inte många dagar mellan att jag fick blommor "Till Världens Bästa pojkvän!" och att jag var dumpad, det är lätt att grubbla sig sönder och samman över vad som hänt de dagarna. Inte för att det leder nånstans, men det är bisarrt hur snabbt det gick att kasta bort allt.
Jag kämpar på mot tankarna, träning är ganska bra där. Så jag gav mig ut att springa idag (jag springer, gymmar och cyklar väldigt mycket just nu). Efter ca 8 km löpning kommer lättnaden, euforin; kroppen slutar göra motstånd och det är bara att springa på. Alla tankar försvinner och allt som finns där är jag själv; jag känner fötterna slå an marken, svetten som rinner över ansiktet, pulsbandet över bröstet, armar och händer rör sig som de ska. I övrigt är det bara tomt, lätt och väldigt närvarande. Då är det bara att fortsätta framåt.

Aha

Okej, vad gör jag?

Dumpad

Jo, nu blir det inga mer inlägg om den förträfflige F, för han dumpade mig igår. Så här står jag med alla mina känslor och planer och ingenstans att ta vägen. Ja va fan trodde jag? Att det någonstans ska finnas någon som menar vad han säger? Ne, jag förlorade ett år och fick ännu några ärr på en redan sliten tillvaro. Förälskad, grundlurad och medelålders; jag vill gömma mig under nåt och aldrig mer visa mig.

Måsen

Vi har en fiskmåsunge, den torde ha trillat ner från taket. När jag först hörde och såg den så hade den en skadad fot, denna läkte dock väldigt fort. Inga katter på gården heller, så den kar gått omkring och sett allmän fånig (och ganska söt) ut i ett par veckor nu. Det verkar som om den börjar bli flygfärdig, den tar sig upp i luften några dm upp, och nån meter fram när den vill iaf. Måsföräldrarna vaktar hårhänt; de anfaller min stackars katt när han sitter i fönstret och tittar på måsungen, så pass mycket anfaller de att Brut numera är rädd för dem och undviker det öppna fönstret ganska mycket. Om de bara visste hur feg han är, han skulle aldrig våga sig ut på gården. Det är sommar och semester, jag dricker kaffe o kollar in fåglarna på gården, livet är gott även när det ösregnar. Om nu bara F var här och inte norröver och jobbade, men man kan inte få allt.

Intervallträning

Jag är usel på intervaller, dvs att springa fort en kort bit, springa långsamt för återhämtning, fort igen etc. Så jag gav mig ut på kyrkogården; långsamt på kortsidan, fort på långsidan, fyra snabba rusher; de hamnade strax under 4 min/km, sprintsträckan var väl 200m eller så. Och det känns som om jag ska dö av det då, det duger inte alls. Jag måste träna mer av detta, så ett pass i veckan får bli intervaller ett tag tills jag fått lite sprintkapacitet. Inte för att det är skönt utan för att det behövs. Intervallträning har inget av långdistanspassens meditativa njutning, bara blodsmak.

Det goda livet

Kollar på lägenheter, städar, det är varmt och Brutus jagar kattleksaker. Pratar en stund med pojkvännen på telefon (och är tacksam för Skype som gör det billigt att ringa Norge), och sen framåt eftermiddagen just när jag ska ut för att hämta en cykel hos verkstaden så kommer det blommor, från F förstås. Han är världens underbaraste pojkvän, å detta var en oerhört snygg bukett. Jag blir så lycklig av det att det knappt finns! Cykeln ja, den var inte klar när jag kom till verkstaden, men jag var på så gott humör att jag bara log o sa att "jag kommer tillbaka imon och kollar".

Brutus 5

Han fyller ju fem år idag den lille katten! Låt gå för att det är en aningen påhittad födelsedag (det var första gången han syntes till som kattunge, han är född utomhus och i lönndom) men nån födelsedag måste han ju få! Om han nu hade varit mer förtjust i nåt annat än sin vanliga kattmat så skulle jag gå och köpa det till honom, men han är ju inte det. Han är en mycket modest katt, men duktig på att sova akrobatiskt.

Lite mera Malmömil

Tre bilder på mig från Malmömilen 10k, juste att ha som nån slags minne. MalmöTime hade fotografer längs med banan och man kan köpa sina bilder för en billig peng. De är tagna ute i Västra Hamnen efter nästan 7 km (klicka på bilderna för att se större versioner). Om exif-data stämmer i bildfilerna så är de två första här tagna av Ulf Lindgren, och den sista (t.h.) av Göran Heckler.