På plats i staden där jag växte upp. Det är nu så länge sen att mycket lite av stan finns kvar i mig. Den ser också annorlunda ut även så mycket är samma.
Den större delen av mitt liv har jag levt i Malmö, där har också allt viktigt skett. Kristianstad är som rester av något avlägset och någon jag en gång var. Allt är så mycket bättre och enklare i Malmö. Livet blev så mycket bättre än vad det en gång såg ut att kunna bli. Jag ville fly när jag var 14, och jag hade rätt. Flykt var den sunda reaktionen. Nu är det bara skuggor här, som pappas grav och så är det mamma och strax utanför min syster.
Jag lyckades bli lite friare, även om det har kostat på.
Mamma äter sobril, jag lagar mat och dricker vin. Livet rullar på också för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar