En gång om året brukar jag ta fram en av de bilder som Lyly tog precis innan jag skulle testa att träna på ett gym för första gången. Då var det 2004 och jag var 38, på väg att diagnostiseras med Chrons sjukdom och jag hade aldrig tränat en dag i mitt liv. Nu är det 2010, jag är 44 och jag tränar 6 dagar i veckan. Det är utan tvekan det bästa jag tagit mig för i mitt liv när det gäller mitt egna välbefinnande. Det är inte lätt hela tiden, jag har tillbringat många långa veckor och månader på sjukhus vilket tvingat mig att börja om igen, ärret på magen är en av många påminnelser om den saken. Men jag älskar mitt gym och det får mig att må bra, jag älskar att ge mig ut och springa och det samlar mina tankar.
Den där gången när jag började var det en kamp att lyckas springa 2,5 km spåret på Bulltofta utan att pausa mitt i, idag är 10 km en avkopplande runda efter jobbet (20 km är ansträngande). Med så mycket springande så kommer jag aldrig att lägga på mig någon massiv muskelmassa (men jag ska över 80 kg en vacker dag) och det kan kvitta för jag är ändå nöjd med att ha tagit kontroll över min oundvikligen åldrande kropp och fått den i bättre form än den någonsin varit. Min fåfänga är tillfredsställd och jag mår kanon, jag gjorde ett val och här är resultatet så här långt.
(Klicka på bilden för att se en större version.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar