torsdag, juni 03, 2010

Om allt det osynliga

Magen ömmar fortfarande, bara nog för att påminna mig om att något inte är som det ska. Men jag kan springa, både långt och fort, och jag kan gymma som vanligt. Jag undrar vad det kan vara, det är ju fullt möjligt att jag är på väg in i ett nytt skov, det är någon slags skräckscenario. Jag vet vad som väntar då; massor av smärta, massor av sjukhus, massor av äckliga undersökningar.
Å så är det S då. Vilket långt sorgligt antiklimax det blev av alltihopa för min del. Jag tycker mycket om honom, men vad gör väl det när han inte finns där för att bli omtyckt. Fel tid, fel plats och antagligen också fel personer.
Några andra hemligheter försiggår inte i mitt liv; resten är vardag. Jobb med tentarättning (den sista högen trillade in idag), träning, promenader i solen, prat med vänner och bekanta (mest via datorn) och någon enstaka tv-serie (Glee). Jag skulle behöva ruska om mig lite, men vet inte hur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar