Orlando

50 döda, över 50 allvarligt skadade efter en skjutning på en gayklubb. Jag är numera en gammal man, men min första reaktion handlar om saker som "wow, polisen kommer i full fart och med massor av bilar för att stoppa detta", "USAs president talar till nationen om HBTQ-samhällets sorg!". Jag var med när presidenten hette Reagan och problemet hette aids och reaktionen var det omvända. Så nånstans är jag så väldigt glad och tacksam över allt som ändrat sig sen 1980-talet. Sen är alla morden i sig bara groteska, vad än som utlöst dem. Jag tittade som hastigast på twitter och den svenska fascistiska rörelsen var i full fart att göra detta till raskrig (som så många gånger innan); jag hoppas ingen sväljer det ondsinta betet. SVT har en fantastisk realtidsbevakning, stort tack till dem och deras lugna rapporterande.

Bilder från Malmöloppet

Alla bilder köpta från Photamera.com, som dessvärre inte låter en se vad fotografen heter så jag kan inte ge credit åt hen. Men deras lösning med "fria" fotografer längs banan som de sköter försäljning åt verkar vara en rimlig crowd sourcing modell; jag hoppas alla fotografer får rimligt betalt för sina bilder! Det enda problem jag ser är att de inte alls säger något om vad för rättigheter man köper till bilderna. Kollaget har jag gjort själv, allt jag ser i alla foton är en mage som ska bort...

Malmömilen

Det här gick ju fint, med hjälp av en farthållare så kom jag runt på 53,32 min och det är nytt personbästa för de senaste åren. Vädret var fint, om än lite väl varmt ett slag i solen på ribban. Banan var skön att springa, publiken längs med banan var munter. 489:e plats av ca 1500 löpare om det nu betyder något. Nu är det sommar och nästa lopp är midnattsloppet i augusti. Dags att träna alltså! :)

Dags att springa igen!

I morrn är det dags för Malmöloppet, 10k på hemmaplan (platt o fint!). Bör gå under timmen, men det blir inget personbästa; jag har inte tränat tillräckligt. Det är väl det som man har semestern till. Samtidigt så klarar jag av det sista på jobbet inför semestern; tentor att läsa, uppsatser att betygssätta, det rullar på fint.
Bristande träning är ett problem, jag har varit väldigt lat med det där på sistone (16,6 mil löpning de senaste 6 månaderna är inte ok, ens om siffran låter hög för den som inte springer alls), det är till att kavla upp ärmarna och ta i lite. Ska se om träningsprogram via Runkeeper kan få mig att komma bättre igång. Så det blir 6 ordentliga och inte 3 ordinära träningspass i veckan igen; jag vet hur mycket bättre jag mår på det.

Malmösommar!

Terminsslut på gång

Vaknade lite sent idag och var tämligen trött, låg i sängen med en kaffe och kom på att jag faktiskt kunde jobba hemma idag; jag har scheman att lägga och instruktioner att skriva vilka inte kräver att jag är i Lund. Så här sitter jag, det regnar och åskar utanför men jag har te och ingefärskakor och allt jag behöver på plats i datorn. Smidigt.

Pelléas och Mélisande

Detta var för allt i världen den underligaste och minst sammanhängande story jag sett på länge (synopsis här om du måste). Men det kan kvitta. Scenografi och kostym var likaså märkligt underliga; men de flöt samman med helheten och skapade ögonblick. Å sen var det musiken som var vidunderlig och det är den som är anledningen; intensiv, känslostormande, vacker, lugn, våldsam. Om du vill höra och se så finns det bara två chanser till; på söndag och på nästa torsdag.

På gastro igen

Var på SUS och pratade med min utmärkta läkare. Han visade skiktröntgenbilder (jag önskar jag kunde visa er hur de ser ut, det är väldigt häftigt att se in i och genom sin kropp på bredden och längden) och det visade sig att det var en relativt liten del av min tunntarm som var infekterad (men inte trång). Så vi avvaktar med alla åtgärder, jag brukar må så pass mycket bättre under sommarhalvåret, och så tas det en liten uppsättning prover regelbundet för att hålla koll och undersöka om nåt ändrar sig. Mycket lugnande besked det där, jag tror nock detta ska gå vägen.
Ska sitta hemma och rätta tentor (jag har 4 kvar att läsa/kommentera), skicka ut dessa och sedan läsa b-uppsatser (som är mitt i arbetsprocessen) innan jag ikväll ska till Malmö Opera och se/höra Pelléas och Mélisande. Inte illa jobbat för en vanlig majdag!

Lundaloppet!

Årets första 10k-lopp avklarat, med på tok för lite träning i bagaget, men det gick vägen ändå! 10 slitsamma kilometrar; det var (som vanligt) dammig i stadsparken, och banan gick upp och ner i Botan ett par ggr för mycket och alltsammans kändes som bara den i benen, men jag sprang och jag kom i mål på anständiga 54 minuter. De första fem km gick fint (på ca 5 min/km), sen fick jag gå i 20-30 sekunder vid vattenstationen och nere i stan och tempot saggade rejält. Nåväl, det är 2 till 10k lopp i år jag anmält mig till, och så en halvmara på det! Sen var dessutom Fidde nere och firade min 50-årsdag, så det var en strålande helg med utmattade ben och en å annan öl!

Livet som det tedde sig för mig när jag var en ung pojke

Femtio

Att fylla femtio är ingen bedrift, det kommer till var och en som håller sig vid liv. Just idag är det min tur. Inte alla har chansen, men de flesta lyckas. Det går så mycket snabbare att nå hit än man kan tro. Tiden rinner bara på och mängden upplevelser på vägen är orimlig; det går inte att räkna upp alla som berört (å rört) mig på vägen hit. Många av er lever, några gör det inte. Det går inte att minnas alla platser, alla dagar (och nätter).

Jag har inte lärt mig så väldigt mycket på vägen men kanske finns det nåt jag kan dela med mig av: tacka aldrig nej till nöjen, avstå aldrig från nya upplevelser, sluta aldrig göra nya saker. Karriär är inte så väldigt viktigt, å det är inte giftemål och gemensamt porslin heller. Låt de som är yngre leda dig längs vägen, och tro inte någonsin att något är kört. Det kommer alltid nya chanser, du kan alltid börja springa eller träna eller läsa något du aldrig gett dig in på innan. 

Vi kommer alla att dö, men inte just idag. Alla vi bryr oss om kommer att dö, men just nu så lever de. Det är bra så, ta det lugnt och ge er ut i solen och andas ett slag. Skål på er vänner, läsare, älskare, fd älskare och alla andra. Än lever vi och femnoll är bara ett steg på vägen för mig; vem vet vad som händer härnäst, var vi vaknar, vad vi gör, och med vem?

Karin Boye säger det så mycket bättre än jag förmår:

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Varmare dagar

Våren är här och träningen rullar på efter jobbet. Det är långa dagar med mycket undervisning, handledning, schemaläggande och möten så det tar en hel del viljestyrka att ge sig ner till gymmet eller ut i löpspåret det första jag gör när jag kommit hem (allt för ofta först kring 18 tiden). Men det går, och det känns i kroppen; alla muskler värker på det där bra sättet som träning orsakar. Endorfinerna slår till i dubbel dos; både vårsol och kroppsansträngning. Jag vet inte om jag är i mitt livs form riktigt, men en bra form i alla fall. En vecka kvar tills jag fyller 50, en Berlintur med mina studenter och kollegor att fixa innan dess! Jag behöver dra ner på kolhydrater; framför allt på socker, men kanske också på vitt bröd.

1:a maj

Detta brukade vara en viktig dag, men men, efter SAPs svek i höstas då jag gick ur partiet så vete fan. Ett annat år, ett annat vänsterparti kanske. Istället vaknade jag ganska tidigt, drack kaffe i sängen med Fidde på FaceTime och Brutus bredvid mig, masade mig upp och iväg till gymmet för en dryg timmes styrketräning. Leif ringde så vi begav oss ut på promenad i vårsolen och passade på att se om utställningarna på Moderna Museet Malmö. Sen hem igen för några timmars jobb med kommande föreläsningar (vilka behövde ses över) och så en kortis på cykel ute i det sista av dagens vårsol; Malmö ser fantastiskt ut också i år. Det är ett remarkabelt skönt liv jag fått till här, det kunde jag aldrig tro när jag var yngre och allt var krångligare.

Aj, oj, aj!

Långt hårt pass på gymmet igår, nästan en mil löpning idag i vårsolen; hela kroppen värker eller snarare en massa olika muskelgrupper värker, den ena efter den andra. Jag bor på fjärde våningen och "aj, oj, aj!" är hur det låter när jag går upp för trapporna. Lägg till det denna högst ovärdiga bild och ett antal timmars arbete med schemaläggning så har ni min helg nätt och fint paketerad!

Våren

Så kom vi ut ur kylan i år igen, och vårsolen är här. Lite kallt i skuggor och vindar men vad gör väl det när det är grönt, det blommar och det drar mot den levande delen av året igen? Årets vinter var ju ovanligt uthärdlig; tror det beror på Fidde och på att jobbet varit underhållande. Vårsolen är här och jag glömmer genast att det bara var några veckor sen jag låg på akuten.

Ett enda ansiktsuttryck? (Jag jobbar hårt idag)

Vad jag gör när jag är ledig

Jag går förstås och tittar på konst (och en del kulturhistoria) på Malmöhus; på Malmö konstmuseum visas "Ropen skalla - konsten åt alla!" fram till den 15 maj, det är en väldigt bra utställning, så gå åstad o se den. Jag önskar så att denna sorts engagemang fanns att finna i det samtida konstlivet, men nä; de som gäller för politiskt engagemang idag är detsamma som moral på 1800-talet; uddlöst, självupptaget, anti-intellektuellt och ofta direkt farligt för omgivningen och världen.

Bo Hultén, Sture Johannesson

Ola Billgren

Gerhard Nordström (utsnitt av större bild)

Mycket rutin, lite nytt

Det är dåligt med uppdateringar just nu, de beror på en massiv arbetsbörda samtidigt som det händer väldigt lite övrigt; jag jobbar, oftast till 19-20 på kvällen, äter, sover. Måste försöka hitta tid till träning. Tur jag hinner prata med Fidde mellan varven (han har lika mycket jobb på sitt håll). Snart sommar och mer lugn, det är som det ska. Nöjeslivet på sistonde består i en fin dansföreställning med Måns (Concrete på Palladium) och Närkontakt av tredje graden med Mårten (hemma på tv:n). Jag ska försöka hinna skriva mer, får se hur det går.

Rehab ;-)

För en vecka sedan låg jag och svalt på Kirurgen 8, så det är dags att sätta fart och komma igång med träning igen nu. Den där veckan som försvann på sjukhuset gör inget för att sänka kondition eller styrka; den sortens uppehåll fixar kroppen fint, även om jag behövde fasta några dagar och ta morfin. Men skadorna på tarmen är i sig nåt som sänker orken och det kan det vara svårt att återhämta sig från. Det sämsta sättet är att försöka "vila sig frisk"; vila behövs ibland men inte särskilt länge. Det som gör susen är medelhård träning; jag löper lite kortare, lite makligare än vanligt och försöker inte pressa mig. Idag blev det 4 km i vårsolen i mina nya löpskor, de känns fantastiska. Pildammsparken var full av män på väg att se på fotboll; de allra flesta 20-30 år yngre och 50-150 kg tyngre än mig. Kom igen och gör nåt åt det där; idrott är bäst när det inte är en åskådarsport.

SUS

Har tillbringat påsken på sjukhus, gick in på eftermiddan i torsdags och ligger ännu kvar på kirurgen 8. Hade väldigt ont i magen, en skiktröntgen visade att det var infektion i ett gammalt ärr i tarmen och att den höll på att vrida sig vilket kan orsaka tarmvred. Ett tag var det tal om en ny (akut) operation och allt som följer på det med sjukskrivning och återhämtning. Men så blev det inte, utan istället har jag legat här i en säng och svultit. Glukosdropp är inte en höjdare, men tarmen får vila och läka. Om jag förstått alla läkare som passerat (det är ju storhelg och ingen verkar vara ordinarie) så är detta inte ett nytt chrons skov å det låter ju bra. Jag hade hoppats på att få gå hem idag för bortsett från fem dagars skäggstubb så mår jag fint. Men inte då. Andra turen på sjukhus i år, jag hopas det inte blir en vana. 

Först så går det upp och sen så går det ner

Köpte nya löpskor igår, Brooks Ravenna 7, på löplabbet. Det går att köpa skor billigare på andra ställen men jag uppskattar verkligen den service man kan få där och all hjälp med att prova fram en lämplig sko. Så planen var att springa idag, istället så vaknar jag vid åtta på morgonen med en otäck magknip. Jag har inte ätit nåt jag kan få det av, så det torde vara chrons. Just nu är det lite lugnare igen, men om det inte slutar göra ont vid 14-tiden så tror jag det är dags för akuten igen. Jag som redan planerat påskmat och matchande viner; jag skulle ut o köpa lax, lammstek idag och sen ge mig ut i vårsolen på en löprunda. Så blir det nu inte.

Påskvecka

Helg, ledigt, extra tid för att läsa, se, spela, skriva ikapp. Får se om det blir tid att skriva. Det blir iaf tid att sova ut och att träna, det är säkert.

Stockholm, ämneskonferens

Första dagen av ämneskonferensen; en plats där företrädare för många olika konstvetenskaplig institutioner möts. Det är delvis ett långt strukturerat samtal om saker som berör oss, i år är temat grundkursen, men också en massa glatt pratande om allt möjligt med kollegor man känt ett ganska långt tag nu. Jag vet inte vad kag egentligen lär mig här, men jag får iaf en slags bild av läget på många olika institutioner.

Bor på Karlavägen, på Scandic Park hotel; ser inte något alls av stan, det är upp med tåg på morgonen, hela dagen på universitetet, ett glas vin i hotellbaren och sömn som gäller. Imon är det frukost, ut till universitetet och sedan ett tåg hem. Önskar att jag kunde stanna till hos Fidde på hemvägen, men tåget stannar inte där. Det är lite synd, fast risken är att jag hade varit utmattad och bara sovit hos honom ändå. Snart ses vi igen hursomhelst!

Femtio

Om ett litet tag fyller jag femtio och det kommer redan nån enstaka fråga om vad som kan var en lämplig present för den saken. Vet ni vad? När man fyller femtio så äger man för mycket saker så glöm det. Det kommer att bli en liten fest med de närmaste vännerna (tillsammans med Lyly som fyller lika mycket) i juni, när allt jobb har lugnat sig. Om man absolut måste komma med ett paket så tycker jag vi standardiserar det till Whiskas kattmat, påsarna kommer i en redan färdig presentask, den finns lätt tillgänglig i all dagligvaruhandel och den kommer inte att ruinera någon. Jag lovar er också att Brutus oförtröttliga entusiasm över detta kött i gelé är många gånger större än något en människa över 10 år någonsin kan lyckas uppbåda. Så; ta det väldigt lugnt med eventuell uppvaktning och om du känner ett behov av den saken; skicka kattmat. Tack.

Malmö Central

Vår?

Riktigt vårväder denna morgon. Skönt i solen och klarblå himmel, men ned ett hot om kyla och grått i hörnen och skuggorna. Vaknade tidig (6:00 ungefär) av morgonljuset och kunde inte somna om. Vintern är över, inget mer ide för Björnen.

Moderna Museet Malmö

Var ute och åt lunch och såg på konst igår. Blev duktigt golvad av utställningen på Moderna Museet Malmös bottenvåning; The New Human - Knock Knock, Is Anyone Home? Det var ett tag sedan jag blev så där rusigt imponerad och tankarna började springa ikapp i huvudet. Konst är verktyg för att tänka bättre med och här rördes subjekt, teknik, informationsteknologi och kroppar/kön/raser samman till en hetsig vacker soppa som var störtskön. Dessutom väldigt snyggt installerat; tätt, mörkt, behagligt och med känslan av att vara för mycket trots de relativt små lokalerna - å så en stor innersta installation som är lugnet självt även om det handlade om liknande teman och liknande form. Hannah Ryggen på övervåningen är i mycket motsatsen; den lämnande mig dammig och lite uttråkad. Ryggen slutar idag, medans den nya människan visas ända fram i september. Fri entré och en lysande utställning; rusa dit. Jag vet att jag behöver besöka den flera gånger till för att se och tänka färdigt.

CENTER JENNY, 2013 from Ryan Trecartin on Vimeo.

Design, vår tids plåga

Samtida "design" är ett stort skämt. Det tillverkas mer och mer skräp, med mindre och mindre reell design och mer och mer varumärke och konnotationstrassel. Allt det där Roland Barthes betecknar som mytologier; sagor för medelklassen i vilka kultur förstås som natur. Sagor för att vägra se verkligheten och istället ägna sig åt drömmar om hur god och fin och ansvarstagande man är genom att köpa mer och mer crap. Retroryggsäckar är den senaste och mest påtagliga sådana tingesten; det svenska märket Sandqvist har ett fast grepp om lundastudenterna (och många av de mer medelklassiga malmöungdomarna). De gör ryggsäckar i bommulstyg (som av nån anledning behöver heta "canvas" på svengelska numera) i nån slags pseudo-1950-tals stil.

De är lika usla som ryggsäckar var på 50-talet; kass ergonomi, opraktiska material, få eller inga genomtänkta funktioner men de ger intryck av ett härligt äkta förgånget svenskt mentalt landskap, ett som aldrig fanns. De ser "friluftsliv" ut och används bara i stan. De är mytologiska bärare av fantasier om vem bäraren är; en ung rask friluftsmänniska (inte den rökande, lattediande, glåmiga, småtjocka iPhonenarkoman på vars rygg den hänger). Detta är inte design; detta är varumärkeslögner.

Enligt företagets hemsida så tillverkas dessa härliga friska ryggsäckar i Indien, mot minimilön (2,63 kronor per timme) och 48 timmars arbetsvecka (det är väldigt mycket mer arbete och väldigt mycket mindre lön än vad de som springer runt med ryggorna någonsin kan tänka sig leva med).

Barthes brukade påstå att reklam, design och myter dolde de usla verkliga arbetsförhållandena; idag behövs det inte, all information finns fritt tillgänglig, man skryter med att man betalar minimilön som om det vore en bedrift, som om rätten att organisera sig fackligt eller avsaknaden av barnarbete är en gudomlig gåva från företaget. Det är det inte; det är mänskliga rättigheter. Men design tar över och design är härligt och alla betalar groteska summor för att bära den senaste myten som ett tecken på sin dumhet, där på ryggen, med en gigantisk logotyp som visar exakt vilken ivrig medbrottsling man är.

Mina föräldrar var unga på 50-talet, de liksom alla omkring dem hade som bäst råd med semester i Sverige, på cykel eller motorcykel; de köpte inga indiska ryggsäckar designade i Stockholm; de sydde dem själva, precis som de sydde tält, sovsäckar och stickade tröjor.

En lögn och en dröm om en historia som aldrig var, från 1600:- och uppåt. Jag avskyr den sortens design och det är den enda design som syns till utanför mycket speciella, ofta väldigt tekniska, produkter. Sandqvist är bara ett exempel; men de är så ytterst typiska för den själlösa, mördande idiotin som genomsyrar design idag; snart tjugo år med intellektuella som Naomi Klein (Nologo), Hal Foster (Design & Crime) å många fler och ändå blir det bara värre och värre.

Kortison

Starka kortisonkrämer får min hud att sluta spricka, flaga, blöda, vara och det känns som om en stadig inflammation håller på att gå ur kroppen. Det är otroligt skönt, även om det är ett väldigt pysslande med att smörja in med olika krämer på olika ställen i olika intervaller. Det blir bättre; utan modern medicin vore jag nock väldigt död eller allra minst i permanenta svåra plågor. Jag undrar vem som uppfann kortisonkräm (och Google hade inget snabbt svar).

Semesterplaner

Jag vet inte om jag ska resa någonstans i sommar, London lockar med en workshop jag gärna skulle gå på med Fidde men vi får se om det finns tid och pengar. Annars så är det fullbokat på löpningsfronten; Lundamilen, Malmöloppet, Midnattsloppet Malmö och Malmö Halvmarathon är alla inbokade och betalda. Malmöloppet är ett nytt lopp (Malmömilen är dessvärre nerlagd) med en ny bana, jag hoppas det blir skoj!
Å i den kommande veckan så är det till att försöka fixa biljetter till sommarens konserter; Beyoncé i Köpenhamn den 24 juli och Rhianna I Malmö den 2 augusti. Biljetter släpps på måndag respektive onsdag och jag har lovat fixa dem till mig och några vänner; det brukar vara säkrast att vara på hugget så man får biljetter direkt från arrangören. Synd att Beyoncé är i Parken; ljudet där är sällan så bra men det får gå det med; det är ju iaf lätt att ta sig dit!
Två konserter och fyra löplopp låter som en väldigt lockande semesterplan, får se om det blir mer än så. Definitivt dags att skaffa nya löpskor, mina Nike Structure har gått 70 mil sen förra året och känns ganska stumma.

Sådant som irriterar mig väldigt mycket

Skadad, illa inmöblerad konst på SUS. Det finns ingen som helst information om vem som är upphovsman eller vilket titel verket har. Däremot syns det tydligt att bitar saknas (och troligen har lagat mycket illa med dåligt lim) och kanske är de där hålen för eldosorna sågade i efterhand. Sen så har man skruvat fast en sittgrupp direkt framför som visserligen fungerar lite som ett skydd men som också döljer. Jag tror jag behöver ta reda på om det finns en aktiv, avlönad och med budget försedd intendent för sjukhusets samlingar. Jag såg mer skadad oskyltad konst än detta, och jag försökte hitta en illa åtgången Beck & Ljung jag sett i samman uppgång för några år sedan men jag tror det byggts om och jag bara hoppas att de emaljpanelerna togs väl om hand och att de inte är de jag sett på onlineauktioner då och då.

Stilla dag på jobbet

Som ett grattis i förskott

Om några månader fyller jag som sagt 50, och min kropp passar på att ge mig överraskningar i förskott; jag har nu officiellt psoriasis. Det kan vara en effekt av att ha chrons, det kan vara en bieffekt av remicadebehandlingen (fast sen får man remicade för psoriasis också så fan vet!). En handfull starka kortisonkrämer ska hålla det nere, jag vet att det blir bättre över sommaren. Läkaren på hudkliniken var väldigt trevlig och förklarade hur jag kan hålla sjukdomen under kontroll och få ner symptomen; över lag så pratade han om vad som gick att göra vilket var väldigt skönt. Å så är jag inne i systemet på hudkliniken nu, så det ska gå lite enklare att boka ett återbesök om krämerna inte funkar jämfört med fyra månaders väntan på tid med remiss. Även detta ska gå vägen, och om det sen inte gör det så är det så och då får jag ta mig an det den dagen. Mycket smörjande blir det, olika krämer på olika fläckar i olika långa perioder, vilka sakta ska bytas mot andra krämer plus allt vanligt smörjande med hud-, fot-, hand- och ansiktskrämer av de mer ordinära mjukgörande slagen. Allt behövs.

vecka 6

Mycket stilla vecka, jobb och träning och mer jobb och mer träning. Jobbet är enkelt, men tidskrävande; varje kväll när jag kommer hem så har jag en massa text att läsa för att förbereda mig inför morgondagen. Å så tillkommer alla småsaker; byråkrati, småproblem, saker som ska planeras, ställas samman och allt det andra. Det är alla de små ärendena som vart för sig inte tar många minuter som kan stressa sönder en; de är lätta nog att sköta men de är så vansinnigt många, det kommer nya hela tiden och jag ska hålla reda på dem. Många av dessa ting är processer som kräver en minut av mig nu och fem minuter om tre dagar - sådant som lappar, listor, kalendern desperat försöker hålla ordning på. Men så händer det nåt och alla småärenden samlas på hög och extrem stress inträder; där är jag inte nu. Träning hjälper för att hålla allt på plats; en kall runda på ribban innan idag var perfekt. Lördagens melodifestival däremot var en besvikelse; det var så tråkigt så segt och så väldigt beige.
Idag är det alla hjärtans dag, som kräver att man köper små saker med hjärtan på tydligen (och kallar det hela för Valentin, trots reformationen trettioåriga kriget och allt det där). Det gick illa för S:t Valentin, ihjälslagen och halshuggen och därtill fråntagen sin plats i helgonkalendern för länge sen. Men än duger han för att kränga skräp och skriva kvällstidningsreportage, det är ganska dystert.
Själv läser jag Vilém Flusser med stor glädje och en uppsats med mer av en rynkad panna. Jag är ikapp med allting just nu (utom två texter kom jag på mens jag skrev den där meningen, aj! aj!)!

Söndag i parken

Tog en kort liten löprunda utomhus, mycket handlar om att hålla formen genom att springa ofta nog (2-3 ggr i veckan) och inte om att springa långt eller snabbt just nu. Planen är att vara i den bästa form jag nånsin varit till sommaren, bara för att jag fyller femtio då. Å så ska jag springa Malmö halvmarathon igen i höst tänkte jag, vilket kräver en hel del regelbunden löpträning. Mycket folk i parken, de flesta ivägen; om jag kunde förstå varför man ska gå med barnvagnar och hundar i löpspåren när det finns gott om promenadstigar, om nån någonsin kunde begripa nyttan av högertrafik. Men inte då - det är banne mig inte lätt att ta sig fram där ute.

Hemma i paradiset