Krstd dag 2

Ännu en dag där inget någonsin händer. Vädret är mulet och aningen svalare. Frukost, det är kaffe och knäckebröd. Jag fick göra en liten utryckning med syrran igår för att köpa pålägg o så. Så får man raida kylen slänga gamla saker och ersätta med nytt. Jag köpte på tok för mycket vin till mamma.
Drömde om ett hotell med många underliga rum, foajéer och transportsystem. En massa vänner var där och delar av min familj. Vi skulle handla mat per cykel och säkerhetsmärkas innan flyg. Lugn och extrem förvirring var det.
Mammas kök, det är som det ser ut men det är inte köket jag växte upp i. Allt i huset är omgjort eller renoverat sen jag bodde där. Nu tror jag inte det blir mer sånt, får se om mamma någonsin får till en flytt till en lägenhet.
Kristianstad: det är en inburad långtråkig historia. Man blir som ett djur på ett zoo men helt utan besökare. T.o.m. korvkiosken har bommat igen.

Tillbaka på bussen till Kristianstad

Dags att resa tvärs över Skåne igen. Det sker med blandade känslor, livet i Malmö är väldigt intressant. Nå, jag återkommer till det senare.
Jag drömde i natt att jag skaffat en giftig svart skorpion som var väldigt gosig och mycket gärna sov i min säng. När jag sen var halvvaken så fick jag ägna en stund åt att tänka på terrarier för att förpassa det lilla odjuret ur sinnet igen.

Nattvärmen

Svettigt kl 1 på natten med alla fönster öppna. Det är på sitt sätt fint. När morgonen kommer så ska jag hem till mamma igen, får se hur det är där denna gången.

7 snabba km

Denna kvällen gick det väldigt bra att springa, trots 25 graders värme. Men det blåste lite, och solen gassade inte. Jag sprang genom stan och såg alla som satt vid pizzeriornas uteserveringar och drack öl, de flesta av dem borde ha följt med mig ett slag istället. Dom såg å andra sidan antagligen inte mig. Som springande medelålders man är man ganska osynlig.
Nästan 7 km @ 5 min/km är väldigt bra i denna värmen, och nu börjar dessutom hålfotsinläggen i skorna att funka utan att slita sönder mina fötter, det tog ett bra tag att vänja dem vid varandra.

Ribban i soldis

Tog mig ner till stranden, men vädret var inte så soligt som man kunde önska. Så det blev inget väldigt långt besök. Började läsa Erik Larsons Thunderstruck, teknikhistoria och deckare på en gång. Han är en mycket egen författare; han skriver dokumentärromaner baserade på arkivforskning men de handlar om mord och historia i ett. The Devil in the White City handlade om världsutställningen i Chicago 1893 (The World's Columbian Exposition) och om USAs första seriemördare (H. H. Holmes), Thunderstruck handlar om den trådlösa telegrafen och om ett mordfall i London. Roligt att läsa är det iaf, han är väldigt noga med detaljer och att beskriva tiden.

Kvällsmat

Nej, det här ska inte bli en matblogg men jag vill gärna minnas denna improvisation till kvällsmat för den blev lyckad. Två kravmärkta fläskkotletter (änglamark) täckta med en gucka på fänkål och färsk vitlök (bägge från Årstidernas låda) bräserade i apelsinjuice (på tetra) med lite chili tills allt kokt ihop. Det gröna är fänkålsdillen.
Några bitar rostad ciabatta och ett glas vitt vin till det. Nice.

Löpning & mat

Det är väldigt svårt att springa nåt ordentligt i denna tryckande värme, jag kom ut på en liten runda i Pildammarna, knappt 7 km @ 5.20 min/km och den tog på krafterna. Egentligen behöver jag jobba hårt på att vätska upp mig och sätta i mig kolhydrater innan jag springer när det är såhär varmt, men idag hade jag dels ätit chips och druckit vin dagen innan, och pimplat kaffe hela dagen - de är alla vätskedrivande/uttorkande. Det kändes.
Väl hemkommen och duschad så fejakde jag några bruschetta; tomat, vitlök, basilika, salt, peppar och olivolja på rostat bröd och de var desto godare.

Barndomsminnen

Var på Malmö Tekniska museum med Äpan (som i sedvanlig ordning var ohyggligt sen). På det hela taget är museets utställningar åldrade och halvdana, men de nya basutställningen om Malmös historia var fin, och den rekonstruerade delen av de stora köpenhamnsbåtarna var omedelbart en resa tillbaka till barndomes besök i Köpenhamn, då jag ofta, länge och mycket drömde om att äta allt det godis som fanns i denna kiosk. Allt såg ut precis som jag mindes det (utom att det var på tok för lite godis inne i själva kiosken, den var vanligen fullpackad). Mycket märkligt att se denna plats på museum, jag hade helt glömt den.

Dagens runda

Gav mig ut att springa kort och snabbt i 27 graders värme och gassande sol. Må så vara att det inte är det smartaste jag planerat nån gång, men det gick vägen, även utan vätskebälte. Jag har väldigt lätt för springandet just nu.

Avancerat dagdriveri

Det är så varmt och skönt, himlen är blå och stan är full av danska turister. För varmt för stranden kände jag, det var kanske dumt men det kommer fler dagar. Så jag cyklade runt kring stan, ställde sen cykeln och traskade omkring istället. Skulle egentligen till systembolaget för att köpa mer Strongbow Cider, men jag tröttna på den tanken och handlade strumpor och några linnen på Stadium istället. Drack en kopp kaffe i skuggan på Lilla Kafferosteriets uteservering, värmen gjorde att det inte var knökefullt där utan lagom med folk och lagom med lugn och ro. Tog hem en sallad från Sallad & Smoothies som jag just krängt, om ett litet tag så ska jag ut och springa, planen är en ganska kort runda men jag får se hur det blir med det. Dagen bara rinner på och allt är bra.

Jag är en sån kliché ibland

Jag läser recensioner av filmen Kärlek på italienska (som är den fjabbiga svenska titeln på I am Love) och konstaterar att jag vill se vad som helst som Tilda Swinton är med i. Det är en sån bönkliché att älska starka kvinnliga skådespelerskor men  jag kan inte hjälpa det, det finns några stycken jag faller för varje gång: Tilda Swinton, Emma Thompson, Meryl Streep. De är alla svala, vackra bortom vett och sans, har full kontroll och de är väldigt skickliga i det de gör. Framför allt har de karisma, något jag inte kan komma på en enda manlig skådespelare som har. Så jag får leva med att vara en kliché, och jaga iväg till en bio (om någon av dem visar Kärlek på italienska, man ska aldrig vara säker på den saken).
DN halvsågar filmen men skriver positivt om Swinton, SvD hyllar den och Swinton, udda tilltag att de bägge har samma upplägg (och det blir inte mindre udda av att de bägge recenserar denna filmen och Knight and Day denna helgen, den senare verkar vara en riktig skitfilm). Trailern till I am Love finns bl.a. här.

Efter regnet kommer solsken

Till Limhamn efter rökt lax, till Vendel efter baugette, till gymmet för träning. Brut är aningen utslagen i värmen, men jag är belåten. Ikväll; Best in Show, mest för att Jane Lynch är med.

Sommarlöpning

Att springa i 25 graders värme är inte helt enkelt, men jag tog mig ut på en anständig runda i solnedgången, 14 km @ 5.30 min/km. Med vätskebälte och ok kläder så funkar det, men inte blir det några hastighetsrekord.
Men ändå, det är fantastiskt att kunna göra det och jag mår kanon av det. På väg över Östra Kyrkogården kom jag i samtal med en äldre man på cykel som hade tränat mycket innan han fick höftledsproteser, han var 81 och j-vligt pigg. Ute på Bulltofta så sprang jag förbi ett gäng unga flickor i slöja och långärmade tröjor, när jag passerat dem och lite till visslade nån av dem efter mig. Bara i Malmö. Har jag sagt att jag älskar den här staden?

Mer värme

Värmen är fantastisk, dessutom mycket behagligare här i Malmö än i Kristianstad (min lägenhet är svalare än mammas villa). Badade på Ribban igen och där var massor av människor och vattnet var varmt, salt och skönt.
Små saker gör livet till ren underhållning just nu. Semester, på riktigt.
Åt en snabblunch på Krua Thai Express, den var hemsk. Sött, slabbigt och ljummet. Hoppas ordinarie Krua Thai inte har fallit lika illa. Det är svårt att hitta bra thaimat i Malmö, det mesta är billigt och äckligt.

Regn

Hemma. Brutus är överlycklig, dessutom har det regnat i natt/morse. Inte riktigt lika hett, ingen sol men jag har alla fönster vidöppna dygnet runt (Brut får fånga småkrypen när han orkar).
Planen för idag är gymmet och mat. Inget annat. Världen i stort och smått vrider och vänder sig och jag mår bra i förhållande till det, men det kunde vara bättre. Träning, det ändrar allt sånt.
Något lite shopping roar också; dels Laurie Andersons nya album Homeland (på iTunes) som är mycket bra. Jag lyssnade på det på väg till Kristianstad nu senast, på bussen genom det skånska. Det är en sådan skillnad mot hennes första album, Big Science, det som en gång för länge sedan fick mig att längta bort så intensivt från Kristianstad. Å Mr Heartbreak, det essentiella 80-talsalbumet som fortfarande är magiskt på rätt sätt. Mycket av den musik man lyssnar på som tonåring är mest pinsam när man är vuxen, men ett och annat blir kvar. Laurie Anderson var då så väldigt mycket estet, senare någon slags pionjär av eklekticism och pop. Nu är hon mest vacker och politisk på en och samma gång. Det känns väldigt rätt, låter väldigt bra (som alltid). (Wikipedia om henne.)
Andra delen av shoppingen inträffade på Triangels köpcentrum; nya shorts från esprit. Lustig sommarblandning är det.

Västerut!

Så är det dags att åka hem igen. Natten bar med sig ett fint åskväder, men det är kvavt ännu.
Mamma mår inte bra och vill inte att jag ska åka. Jag lär behöva återvända snart nog, men först lite eget liv bortom detta sittande och väntande på inget alls.
Malmö. Just nu den mest efterlängtade platsen av alla.

Olinge gård

Det bästa i Kristianstad (det enda?): grillfläsk från Olinge gård nära Wanås. Fyra skivor går det på ett kilo och gott som satan blev det. Ännu bättre hade det blivit om jag haft lite lägre grill temperatur.
Snyggt är det dock inte. Grillat efter att legat i marinad med apelsin, chili, fänkålsfrön, salt, peppar, mörkt socker och olja. Serverat med kokt potatis direkt ur landet dränkt i dill, kapris och olivolja. Oppigård Single Hop Ale till. Och fågelsång, vattenspridare, myror.

Ogräs

Vad kan man göra i sommarhettan och i Kristianstad? Jag rensar ogräs, försöker bli solbränd och längtar hem. Det fanns en anledning till att jag flydde. Denna stad är dödligt tråkig, dygnet runt.
En enda ljuspunkt har jag hittat: Domus har ett utmärkt utbud av lokal producerat fläskkött. Jag har marinerat en del sådant med apelsin, chili och fänkål idag och om en stund ska det på grillen.
Visst ja, Domus, det är förstås affären som de ska riva. Antar det blir ett Lidl där istället, fritt från ätbar mat.

Hetta

Dagen är extremt varm. På Stortorget som är öde stor en scen och på den står folk i kö för att fotografera sig med nördar.
Jag har köp några öl och mina shorts har gått sönder. Får köpa nya (i Malmö ).
Mamma skickade mig till stan med shoppinglistan från helvetet: två baginbox vin och Hemmets Journal.
Hon gråter när jag säger att jag inte kan stanna här hela sommaren.
Det är hett och jag vill inte sitta här i villan och vänta på bättre tider; jag vill bada på ribban, fika i parken, spela musik och dricka öl om kvällen, träffa folk, flirta. Jag vill ha mitt egna liv, men det är svårt att inte vara hjälpsam son. Även när jag inte gör nån verklig nytta här.

Vad gör jag här?

Kristianstad. Centrum för inget alls. Jag är lite underhållning för min mamma men jag gör ingen nytta. Hon äter sobril och dricker vin och ligger på sin säng. Det är väl jag som köper vinet.
Jag klipper gräs, vattnar, rensa ogräs. Jag lagar mat. Men gör jag egentligen nytta eller är det mest familjeband? För mitt egna livs skull så finns det så mycket jag måste göra, men inget av det sker här.
Usch, vad ska jag ta mig till?

En dag till (Wanås)

Ännu en Kristianstadsdag, med 30 graders värme. Min syster, hennes man och jag var på Wanås och såg på konsten det tog 5-6 timmar inkl lunch och fika.
Sprang en mil över Nosaby, Hammar och CSK på kvällen. Nu vattnar jag blommor och gräs. Det finns inte mycket underhållning här inte.

Kristianstad igen

Det här är en konstig stad. Det är så mycket som inte finns här: i villaområdet finns det inga trådlösa nätverk (inte ens stängda o krypterade). På stan ser man inga iPhones knappt ens några vita hörlurssladdar (noll grindr-användare). På fiken finns vare sig laptops eller wifi. Det finns inga bagerier med riktigt gott bröd (allt är lite mesigt och snabbakat). Inga riktiga delikatessbutiker, ingen god nytillverkad glass. Knappt ens några lokala bögar på qruiser.
Hela stan handlar om villaträdgårdar, gräsmattor, lådvin och att grilla med familjen. Ingenting har hänt här sen Freestyle spelade i Åhusparken 1982. Stan har Sveriges sista Domus-låda! Fast tydligen ska den rivas just som den riskerar att bli ironiskt-chic.

Sommaren rullar på

Idag var en bra dag. Oväntade möten och småprat, värme och sedan ett långt hårt pass på gymmet. Inga underverk, men sådant som gör dagar till bra dagar. Det skulle vara fint om livet alltid var så lätt och varmt, och människorna lika trevliga.
I morgon ska jag tillbaka till Kristianstad, mamma säger att hon bara legat på sängen och inget gjort sen jag åkte i söndags. Jag hoppas det är lite av en överdrift, men vem vet. Tror jag ska se om Velvet Goldmine ikväll.

Vila

Långsam dag, promenerade kring Malmö, köpte en addidasjacka (a la Sue Sylvester), åt lunch tog det lugnt. Tog sedan ett inte så lugnt pass på gymmet, som jag verkligen behövde. Vad gjorde jag om jag inte kunde gå dit?
På kvällen en del matlagning och Truffauts Farenheit 451, en intelligent film som kanske åldrats lite grand. Men snygg är den och Bradburys roman är smart även om storyn inte riktigt hänger samman. En god dag på det hela taget.

Malmö de e Malmö

Det är skönt att vara hemma igen. Det är lugn och ro och det är lätt i ordets alla betydelser. Men snart ska jag tillbaka igen, det verkar behövas.
Mamma och jag pratade en hel del om hennes och pappas liv, och lite grand om mitt. De är så väldigt olika, och ändå var jag ju en en del av deras liv så länge.
Jag tror jag skulle vilja försöka ha ett riktigt förhållande igen, ett där man siktar på att bo ihop och allt sånt. Lättare sagt än gjort för all del, men det är juste att veta att jag vill. Det är inte lätt att vara 44 och vilja det, man är ganska mycket sig själv och därmed också ganska inkompatibel. Men om det finns möjlighet så ska jag försöka, igen. Barn, villa, volvo etc - det är en helt annan sak; det är inget jag någonsin längtat efter och inte tänker jag börja nu.

Hemåt igen

Så var det tid att sätta mig på bussen mot Malmö igen. Det ska bli skönt att komma hem men det har varit fint eller iaf intressant att vara här.
Jag har lovat att komma tillbaka om några dar, så jag lär få uppleva mer av samma. Blod är tjockare än vatten och allt det där. Livet det bara rullar på. Lite ensamt för mig och mycket ensamt för mamma. Inte kan man göra så mycket för varandra egentligen, men det är bra för stunden.

Maman

Det här, mina vänner, är min mamma. Vi har ägnat kvällen åt att dricka vin och gnälla över världens obönhörliga hårdhet.

Börjar bli rastlös

Mängden underhållning och sysselsättning här är minimal. Det är lätt att bli rastlös. Min huvudsakliga uppgift är, har jag sagt mig, att hålla mamma sällskap. Men det kan jag inte göra i evighet. Inte heller kan jag jobba i hennes trädgård hur mycket som helst. Jag saknar mitt egna liv för här är varje dag en söndag.
Så i morgon blir det antagligen Malmö igen, men mot löfte att komma tillbaka mycket snart.

Lördag och förmiddag

Då ska man gå på stan. Det finns iofs inte så mycket stad att gå på, och den som finns balanserar obekvämt mellan sitt ursprung som nätt liten provinsiell renässansstad och någon slag gräll småborgerlig ide om "city" eller "shopping".
Nåja en fika på Duvanders är ok även om deras nymodigheter andas 1985 (som allt annat i Kristianstad).

Om kvällen

Tog en kort promenad på kvällen. Jag hör verkligen inte hemma här i villaidyllen, det fins inget sätt som jag kan se mig själv leva på här.
De sista åren jag bodde här brukade jag gå på oändligt långa ensamma promenader runt i stan om nätterna och fundera på vad det skulle bli av mig. Jag funderar inte så mycket på just den saken länge, och mina promenader här blir alltså mycket kortare.
Jag flydde bara till Malmö, det är inte så långt men det är långt nog. Det hade varit bättre att ha något att fly till och inte bara från, men man kan inte välja allting i världen.

Kjugekull

Lite mer turistande per cykel. Efter folktandvården i Fjälkinge tog jag mig till Kjugekull. När jag var liten åkte vi ibland hit på midsommarafton för att promenera. Det finns ett foto av oss som länge var bilden av familjen som är taget vid ett sådant tillfälle.
Det är ett naturreservat, ekskog och ängar med enebuskar, massor av flyttblock. Å så finns den en liten dansbana jag nog aldrig sett i funktion och en hembygdsgård som serverar våfflor. Jag ska bara gå klart denna lilla snitslade bana så ska jag äta sådana.
Mamma är under isen, jag smiter ifrån mellan varven men ska fixa lite i trädgården när jag kommer tillbaka.
Jag har de mest fantastiska, underliga och symbolladdade drömmar man kan tänka sig om nätterna.

Idyll eller så

Grill och vin och potatissallad och panacotta med rabarber. Jo det blev grillkväll i villaidyllen med mamma min syster och hennes man och det blev mycket gott. Jag hade fria händer att fixa maten så det är klart att jag blev nöjd.
En ok kväll i Kristianstad, jag har haft några förr men det är enklare nu.

Turist

Jag smet in till stan en stund. Tittade in i heliga trefaldighetskyrkan eftersom en kollega prisat den som Sveriges vackraste kyrkorum. Hon har kanske rätt, det är egentligen en vacker renässanskyrka MEN nu var den också till bristningsgränsen full med skräp, så var tex hela tvärskeppet förvandlat till lekskola. Det såg för jävligt ut.
Nåja, den bättre sidan visade sig snart. Museet och konsthallen har blivit väldigt bra. Visst är det ett "modernt" upplevelsemuseum, men i den genren är det bra. Konsthallen visade Nathalie Djurberg och det var väldigt bra och mycket groteskt. Den utställningen kan det vara vört att åka hit för att se.
Nu ska jag köpa baginboxar och förbereda grillande i villaförorten. Det är mycket exotiskt.

Detta är Kristianstad

På plats i staden där jag växte upp. Det är nu så länge sen att mycket lite av stan finns kvar i mig. Den ser också annorlunda ut även så mycket är samma.
Den större delen av mitt liv har jag levt i Malmö, där har också allt viktigt skett. Kristianstad är som rester av något avlägset och någon jag en gång var. Allt är så mycket bättre och enklare i Malmö. Livet blev så mycket bättre än vad det en gång såg ut att kunna bli. Jag ville fly när jag var 14, och jag hade rätt. Flykt var den sunda reaktionen. Nu är det bara skuggor här, som pappas grav och så är det mamma och strax utanför min syster.
Jag lyckades bli lite friare, även om det har kostat på.
Mamma äter sobril, jag lagar mat och dricker vin. Livet rullar på också för oss.

I I I I am the continental principality of America!

Två kvällar, 6 timmar, så har jag sett om Angels in America, och gråtit fram emot slutet. Det är kanske den pjäs/film som kommer att bli minnet över min generation, allt som är svårt, allt som är sorgligt och allt som är mänskligt hos oss finns i den. Det är nästan nödvändigt att se nåt muntert efteråt; Torch Song Triology eller Priscilla eller Beautiful thing eller så, men jag vill inte. Inte nu. Jag ska inte ens försöka beskriva Angels in America; det går inte - det är aids förstås, men det är också hela 1980- och 90-talen i USA, sammanflätat med historien, och med alla de förändringar som trots allt inträffade för oss bögar. Det är ohyggligt snyggt gjort (direkt för tv, så dvd-versionen är den perfekta versionen) med fantastiska skådespelare; Emma Thompson, Meryl Streep, Al Pacino.
Min dvd-skiva var sliten, slutet hackade så jag fick beställa en ny på en gång. Den kostade 94:- från amazon.co.uk.
I morgon blir det Kristianstad och det kanske blir bra och det blir kanske besvärligt, men en del plikter har också en vanartig son. Jag ska försöka posta nåt därifrån också.

Framåt kamrater

Idag var det varmt så jag gav mig ut att springa först framåt kvällen och planen var att ta del mycket lugnt, ställde klockan på 5,45 min/km men riktigt så lugnt blev det inte, landade på ca 5.30. Men det är ok det med för jag fixade att springa i närmare 25° värme, med vätskebälte och viss koll på hur man känner sig går allting bra. Malmö en varm sommarkväll är en fint plats att springa på; över möllan, bland de tysta femtiotalshusen i käppastan, bland alla solbadare på väg hemåt på ribban, i skuggan i kungsparken, längs med kanalen där det paddlas trampbåt, över slussen och hem genom rörsjöparken och lugnet; det är en väldig variation.
Resten av kvällen ska jag ägna åt del två av Angels in America, men först behöver jag en dusch, och jag tror Brutus vill ha mat.

När det väl blir varmt så

Så är jag rosa av solen och får ta det lugnt idag. Annars hade jag helst stuckit å badat igen, men jag får nöja mig med att läsa och fylla kylen med öl. Planerar att se om Angels in America ikväll och den kräver en och annan öl. Måste planera en tur till Kristanstad i slutet av veckan också, dels för att besöka tandläkaren (vilket då också är min syster) dels för att se om jag kan vara mamma till hjälp. Hon är deprimerad och gråter mest. Om inget annat så kan jag hjälpa till med praktiska saker. Jag skaffade ett sommarkort så jag kan åka dit när det behövs.

Beer you only frend

Jag är 44 och jag läser fortfarande serier dagligen. Pearls before swine är en av de absolut bästa, men skit i de svenska översättningarna för de missar nästan alltid poängen. (Get Fuzzy är också det en suverän serie jag följer slaviskt.)

Söndag på ribban

Mycket mer folk på stranden idag, och jag badade för första gången i år. Det var inget folk i vattnet, alla satt på stranden och glodde misstänksamt på det blå. Men det visade sig vara varmt (20 grader rent av) och mycket behagligt, kunde de bara få i flottarna också så vore allt utmärkt.
Låg annars mest och lyssnade på folk som snackade runt omkring mig, de flesta malde på om oändligt tradiga ting; grillpartyn, priset på tatueringar och hur fulla de eller deras vänner varit. Men det är ok, jag hör inte sånt annars.

Midsommarafton

Storhelg, den lätta av dem. Midsommar är en utmärkt helg; vädret är ok, maten är lättfixad; bara man letar rätt på bra matjes, fin potatis och justa jordgubbar så löser det sig. Kraven är få; ut i naturen en runda (en cykeltur eller en park duger fint) och sedan mat. Sommaren väntar på en, semestern börjar, natten är lång och ljus. Ingen protesterar mot midsommar, den bara är. Det är inte ens en kommersialiserad helg, ingen börjar skylta i mitten av april om att man ska skynda och fynda sina jordgubbar. Man behöver inte shoppa alls. Jo, en del måste förstås ut till skärgården, havet, den lilla sommarstugan, den orörda naturen - men det skiter jag i. Efter ett par små (kravmärkta!) O P Aqvavit så ter sig Folkets Park som en trollskog om man vill.

Jag svettas i värmen och uppnår epifani, eller nåt

Gav mig ut och sprang, och nånstans i närheten av Beijers Park (som jag inte tog en runda i idag trots att det är en mycket underlig och trevlig liten park) satte min iPod igång med Cheapness and beauty, Trickery and lies och jag log för mig själv när gitarren drog på och hans röst skälver lite av harm och självrespekt och visste att det var precis så det var. Det är sånt som händer ibland, när man anstränger kroppen hårt och ödets gudar vill en väl. (Spotify)

Ribersborg, T-bryggan

Ingen mer brist på värme, idag tog jag mig ner till ribban och låg i solen nån timma och det var mäkta skönt. För kallt i vattnet ännu, men på en filt med Kino från P1s podcaster i iPhonen trivdes jag fint. Det låg ett dis över Malmö, ev brandrök från ingen-vet-var. Det försigår nån slags fritidsaktivitet vid T-bryggan (där jag brukar hålla till) som går ut på att man kan prova på olika kampsporter, mest brottning ser det ut som. Vältränade 20-åriga män som lojt hånglar i solen, det ser väldigt mycket ut som Barbara Kreuger "You create intricate rituals that allow you to touch the skin of other men", typ. Det är också ganska fint, de är väldigt vältränade och mycket avslappnade. Bakom träden ligger så Zlatans gråa hus, jag antar att han inte badar på ribban längre, synd om honom i så fall.
Jag gillar ribban mycket, speciellt sen de öppnade djuphavsbadet i västra hamnen och det blev så lugnt och skönt på vanliga ribban. Strax ska jag ut och springa en runda, med vätskebälte det här gången antar jag blir bäst. Får se hur det går.

Null

Inget att rapportera; jag har köpt matjessill på Limhamn och aqvavit på bolaget. Det råder en brist på värme.

Mer remicade, bättre dag i morgon

Steg upp i ottan för att vara på gastromottagningen kl 08.00. Inte så jättebesvärligt, jag ligger mest i en säng och får dropp i en timma, lyssnade på en P3 Dokumentär på iPhonen (om bedrägeriet mot allmänna arvsfonden för några år sedan).
Remicade är bra, och det har funkat extremt väl mot chrons för mig - inga nya skov alls. Jo det var ju de där problemen för några veckor sen, men jag är nu helt säker på att de inte var direkt chronsrelaterade. Men dagen då jag får remicade är tuff, jag blir så ohyggligt trött av det. Så jag har sovit och suttit på gården och läst Orwell i omgångar. I morgon är en ny dag och jag vet av erfarenhet att jag kommer att må utmärkt. Om åtta veckor är det dags igen, det är alltid dags igen.
En bieffekt är att jag alltid har frikort på mediciner och sjukvård; jag nådde dit på bägge med den här behandlingen. Remicade kostar egentligen 25.000:- per tillfälle.

Sommardag

Lång dag i solen, inte mycket gjort. Men jag har läst en del, gymmat och köpt hem några intressanta vinflaskor. I morgon är det en remicadedag igen, det betyder att jag troligen sover bort det mesta av den.

Söndagens löprunda

Inga mer känningar av knäet, så jag gav mig ut i den ganska tryckande värmen och sprang. Det går fortare för varje gång och nu sjunker medelpulsen också; så jag rännde på under 5 min/km utan att ta i, och pulsen höll sig under 140. Betänk då att jag dessutom var lite seg och bakfull. Var ska detta sluta.

Det är inte lätt att posera när man springer

Jag fastnade på bild under broloppet, och jag betalade för den bilden även om knappt 200:- för en digitalt nedladdad kopia var i häftigaste laget. Men också fotografer ska leva, och det vore illa om en konsthistoriker inte erkände bilders monetära värde. Att sedan Malmo Time inte på något sätt berättar vilka rättigheter man betalar för när man köper bilden är lite udda, men jag använder den iaf. (Fotografen heter Malin Lewren om IPTCdata i bildfilen stämmer.)

Engagemang

Prinsessbröllop och alla blir så väldigt engagerade plötsligt. Det är mycket konstigt - folk strömmar till Folkets Park (av alla ställen) för att se det tillsammans med främlingar på storbildstv.
Allt för en kungafamilj som är en menlös anakronism. Om kungar och drottningar kan göra nåt detta århundrade (och förra) så har det väl varit som kulturkonsumenter. Inte ens det lyckas våra med, dom bara står där och hänger med huvudena.

Juste dag

Det blev en bra dag även om den nu började med en väldigt lång sovmorgon. Brutus gillar sådana iaf. Röjde upp och städade här hemma, tog så småningom ett långt pass på gymmet, jag älskar när jag har tid för det.
Hade anledning att dra mig till minnes de där raderna ur 1984 när jag vaknade; Standing there with the smell of dead insects and cheap perfume, I went and did it just the same. Det är så många saker i den boken som jag har minnen med och av. Det var några år sedan jag läste den senast det kan vara dags att ta fram den igen. På svenska eller engelska, det är frågan. Lukter ja, det är bra ting även om de inte behöver vara som i Hogg, jag undrar om jag någonsin kommer att läsa klart den.
Klockan är strax över 12 på natten och nån granne i huset mitt emot har satt igång en totalt idiotisk rap på maxvolym, nån annan spelar billarm. Det är sommar i Malmö och min kvällsöl är god.

Värmen

Sol och värme, jag satt på ribban en stund. Ännu knappt någon där, och än färre som badar, men snart så. Lax från fiskrökeriet på Limhamn på baugette från Vendel till lunch. Tar det lugnt med springandet idag, ett knä ömmar.
Ikväll ska jag antingen spela något eller se på Att angöra en brygga, det blir matjessill och nypotatis (det kom sådan från Årstiderna i morse) till kvällsmat.
Håller på att läsa ut Ernest Hemingways En fest för livet (pappas slitna exemplar från Bokklubben Svalan) och där mot slutet finns en berättelse om hur Hemingway tar med F Scott Fitzgerald till Louvren för att övertyga honom om att hans penis är normalstor, ett sätt av många att använda konsten på.
Det är sommar trots lite arbete, och det är bra.

Film

Film på dvd är ok, men det har inte den där underbara koncentrationen som man kan ha på bio. Men numera har man inte mycket val, på bio visas bara skräp. Jag brukade älska bio, men nu vete fan. Hursomhaver, jag köpte Amorosa på dvd innan idag och det är en helt fantastisk film; med Stina Ekblad och Erland Josephsson (och Inga Gill, Philip Sandén och många fler, kolla in skådespelarlistan) i rollerna, Mai Zetterling regisserade och det handlar om Agnes von Krusentjärna. Allt är så oerhört bra.
Det är några få filmer jag ser om och om igen och som alltid ger mer, Amorosa är en av dem. Resten? Jo jag tror jag kan göra en slags lista, men alla kommer nog inte med för minnet är svekfullt; Sally Potters Orlando är den film jag älskar mest av alla och den ser jag ofta, tv-serieversionen av Angels in America likaså (men den är svårare att se om). Resten är än så länge mindre storheter, bra men inte essentiella för att leva; 24 hour party people, Velvet goldmine, Party monster, Kvinnostaden, Salo eller sodoms 120 dagar, Safe, Wittgenstein, My own private Idaho, Elephant, ZOO, Dränkta i nummerordning, listan kan bli ganska mycket längre är jag rädd. Men börja med Orlando och Amorosa, det är de viktigaste filmerna jag sett.

Jobbdag

Tillbringade dagen i Lund på institutionen, tror att det mesta är klart inför semestern nu. Alla tentor lästa, betygssatta och inrapporterade. Lång skön cykeltur dit och hem i strålande sol. Dessutom har jag fått en del inte fullt så trevliga saker gjorda som jag inte tänker skriva om, men sådant måste också göras.
Då är det bättre att titta på trailers för kommande spel, nästa Zelda kommer inte förrän 2011, och man känner igen det mesta sen förr men det ska ändå bli väldigt skoj. Tills dess är det Super Mario Galaxy 2 som roar (och Okami ska spelas klart), plus att jag svängde inom kvarn video och köpte Amorosa på dvd.

Regn, tentor och löpning

Satt hela morgonen och halva eftermiddagen med de sista tentorna i sommarracet, nu är de klara. Det finns en hel del pappersarbete att sköta, men det tar jag i morgon i Lund.
Gav mig ut på en lite runda i lugnt tempo för att sträcka på benen. Mitt lugna tempo visade sig vara ca 5 min/km numera, det är bra. Det var varmt ute, men det regnade. Inte en helt otrevlig kombination om man inte hamnar på halt underlag.

Någon som ska med?

Nästan klar med tentarättning, i morgon så. Får se om jag hinner ta mig in till Lund för att rapportera, eller om det får anstå tills på onsdag, jag måste hinna tvätta från kl 17 också.
Nåväl, jag har fått smak för löpning tävlingar och hittade en halvmara i Köpenhamn den 12 september, någon som ska med? :)

Måndag, en helt vanlig en

Förmiddag med kaffe och tentarättning (jag måste få det klart nu), lunch och gym. Skönt att vara tillbaka där igen efter en veckas uppehåll. 10 minuter på löpbandet med lugnt joggande gjorde underverk för mina stela ben. Nu mer tentor, fast jag ska till konsum och köpa nån sorts kakor till lite eftermiddagskaffe först.
Världen rullar på som vanligt; jag märkte hur mycket jag saknade gymmet när jag steg in där igen.

Mitt brolopp

Jag har kollat och kollat och är nu tämligen säker på att min sluttid är 1.50 h, det stämmer med den tid jag noterade när jag gick över startlinjen (då var jag nästan 10 minuter efter startskottet), och det stämmer med den mellantid jag kunde räkna ut under loppet (ca 50 min efter 10 km). Extrabladet påstår iofs just nu att jag sprang de första 10 km på 26 minuter, det hade ju varit fint. Världsrekordet ligger på 27.01 nämligen.
1.50 är en utmärkt tid, det är vad jag siktade på och jag är mycket nöjd (mitt ursprungliga mål var "under 2 timmar"). 2 h var oväntat dåligt, och det är trist att få fel info när man just kommit hem och tycker att allt gått asbra. Jag borde ha sprungit med min garminklocka, och jag borde tagit tiden själv men jag ville så gärna springa helt utan prylar för att bara njuta av att låta kroppen jobba så mycket den kunde. Jag skulle nog ha kunnat pressa fram lite mer de sista kilometerna, men inte väldigt mycket.
Jag läser i debattforum och i bloggar på nätet och det finns väldigt många missnöjda röster kring detta lopp. Mycket av kritiken är rimlig (konerna mitt i vägen på bron, oannonserade vätskekontroller, trängsel vid dessa, ingen sportdryck förrän efter 17 km, den långa väntan på start, trängseln i målområdet etc) men jag kan inte påstå att det var ting som retade upp just mig så mycket. Jag litade på att tidtagning och sms skulle funka och det gjorde dom inte, det är den tjänsteleverantören som misslyckats, inte mai/sparta.
Jag hade ett fantastiskt roligt lopp, först värmen och ljuden i tunneln där det gång på gång kom vrål av lycka från alla löpare. Sedan den underbara luften och solen på väg upp för bron, med en kraftig medvind i ryggen, utsikten på bron och att bara springa på för banan var helt rak de första 17 km, ingenting att klara av mer än att glida mellan de olika löparna (lite som ett datorspel). De sista fem km i Limhamn var tuffare, men folk skrek och ropa hela vägen så det gick trots att låren började bli stela och jag kände av knäna. 200 meter före mål ligger en kille på marken med ett helt ambulansteam kring sig, arme sate. I mål var det trångt att komma igenom och det tog tid innan jag kunde hämta min väska och mina överdragskläder. Men det kändes fint, det var "herre jävlar jag gjorde det!" hela vägen hem. Det var oändligt mycket folk vid målgången, det fanns inte en chans att hitta ev vänner som var där. Mårten hade varit där och vänt när han såg hur kompakt det var. Men vi träffades hemma hos mig sen istället.
Hela dagen var alla löpare så in i helvete glada och trevliga, jag pratade med massor av olika människor från det att jag kommit på bussen över bron tills dess jag lämnade området och alla jag mötte var på topphumör. Till och med i ösregnet när vi väntade på starten var de jag pratade med glada och muntra och vi hade skoj åt hur hemska vi alla såg ut insvepta i olika plastpåsar/liknande.
Det hade varit roligt att ha vänner med sig ut och springa med, men alla jag känner tvärvägrar. Så är det med nästan allt jag tycker är skoj, jag får göra det själv för alla andra verkar sky ansträngningar som pesten. Nåja, jag är van att underhålla mig själv när alla andra är sådana mesar, så det går det också. ;-)

Dagen efter

Lite stel i benen, rör mig inte så snabbt och lätt som jag brukar men det är inget som inte kan åtgärdas med en promenad eller cykeltur. I gårkväll firade jag lite lätt, så nu är jag dessutom aningen lite bakfull, också det ska passera.
Är lite irriterad på att jag inte höll ett bättre tempo igår, men också glad att konstatera att jag sprungit en mil på 36 minuter, vilket är mycket bra (jag tror den tiden är lika fel som totaltiden nu). Med mer träning så ska jag väl kunna få ett tempo åt det hållet att vara längre.
Nu vill jag hitta en annan halvmara under sommaren, för att bevisa för mig själv att jag kan springa den på 1.50. Sen återstår frågan om en riktig mara nästa år, det känns långt just nu, väldigt långt. Men en gång i tiden var 5 km oändligt långt, det går alltid att knuffa på gränserna.

Uppdatering: något är tydligen mycket fel med tiderna på extrabladet (och sms-tjänsten fungerade inte alls). Så nu har jag ingen aning om hur det gått. Får se när det kommer riktiga listor. I den senaste korrigerade versionen av listorna är min tid 1.50 h, det känns rimligare, men jag tar tiderna med en rejäl dos salt än så länge. Mellantiden är nu inte längre med i resultatlistan, så även den kan vara helt fel.
Vad lär man sig av detta? Att alltid springa med egen klocka.

Hemma igen

Det var väldigt roligt att springa broloppet, det ska jag göra om. Fler halvmaror framöver. Tiden var ok men inte mer; 2 timmar blankt, men bara 36 minuter för den första milen. Jag rycktes med av alla entusiastiska löpare och sprang lite för fort. Kanske borde jag haft med mig gps-klockan och hållit bättre koll, men egentligen kvittar det för det var så väldigt roligt att springa omgiven av hysteriskt många andra löpare.

Nu så

Så var det dags, det blir en lång dag på väg mot att springa över bron. 11.30 går min transportbuss till Kastrup, 16.00 går starten. 18ish förväntar jag mig att vara i mål. Det ska gå på under två timmar om inget oväntat händer, men hur långt under vågar jag inte sia om. Jag sprang på 1.52 när jag testade för några veckor sedan.
Jag tar inte med mig någon teknik alls, så det blir ingen uppdatering vare sig här eller på facebook under dagen, den som absolut vill hålla koll på mig får betala 25 kronor för sms-bevakning: skicka BL 3059 till nummer 72456 så får du mellan- och sluttider.
Jag ska bara ha skoj, jag är så taggad jag kan bli och allt känns roligt som bara den. Nu ska jag springa!

Kolhydrater

Pasta till kvällsmat, extra kolhydratbar innan idag, massor av vitt bröd, matvete i lunchsalladen, extra vingummin just nu. Jag är ganska så äcklad av tanken på mer kolhydrater, och ändå, gissa vad det blir till frukost?
Nåväl, i morrn kväll blir det kött, ost, oliver och ett gott vin. Första vinet på en månad, det har gått det med. Allting går. Utom jag då, för jag springer.

Broloppskläder

Nummerlapp

Var ute och hämtade min nummerlapp och mitt chip, det var en väldig massa människor på väg dit och därifrån, men det var också mycket väl bemannat och organiserat så där var noll köer. Det ser om igen ut som regn i morgon, men om det regnar som idag (blött för all del, men också varmt) så är det inga problem. Det är klart att det är jobbigt med en störtskur, men det är inte ett stort hinder.
På vägen hem så passerade jag Möllans Ost för att ha en mängd små fantastiskt goda saker att äta och bjuda på efter broloppet. Jag tror det här kommer att bli en kanonhelg!
Jag testar nya utseenden här (på bloggen då), bara för att man plötsligt kan. Det kommer att se udda ut mellan varven tror jag. Tills sist blir det väl vitt och tomt igen.

Väder och sånt

Det var länge sedan jag höll så många ögon på väderrapporterna, det är lite klurigt att räkna ut hur det kommer att bli på lördag. Det gäller ju att räkna ut vad jag ska springa i (korta eller långa tights; linne, t-shirt eller rent av tröja) och vad jag behöver ha med mig. Man måste lämna in packning timmar innan start, så det är en del att bestämma sig för i god tid. Jag har iaf en hemsk men billig plastponcho från Claes Ohlsson nu om det skulle regna innan start; den kan jag bara kasta när loppet börjar.
Nåväl, det har sett ut som regn hela veckan, men nu har yr.no ändrat sig och förutsäger sol, 16 grader och en frisk bris i ryggen (medvind)! Så det kan bli precis hur bra som helst; korta tights och linne. :D

En helt annan sak, om någon tänkte möta mig i mål så säg till i förväg, det kommer att vara upp mot 100.000 personer där, och jag har ingen mobil med mig. Så det är ju bra om jag har en aning om att ni är där. Annars så kan man komma över på kvällen och dricka ett glas segervin eller två. Jag lär inte gå någonstans, jag hoppas på att kunna gå öht ;)

Varför sitter jag här?

Tittade igenom min blogg, lite foton, en massa anteckningar och det slog mig att jag verkligen inte borde sitta här och glo. Jag ska boka resor och det snabbt. Rätta tentor, besöka tandläkaren och ut. Det är det enda som håller.

Skov eller inte

Alla magproblem har lagt sig nu när jag tagit det lugnt i en vecka. Jag är ganska säker på att det var helt psykosomatiska besvär den här gången, inget var riktigt likt ett chronsskov (jag ska bespara er detaljerna). Jag har haft många stressmoment omkring mig ett slag, så det var inte oväntat.
Men jag är fortfarande tveksam att kalla saker psykosomatiska. När jag hade mitt första svåra skov så var jag helt säker på att allt var stress och mentalt och tack vare det så gick jag runt i nästan två år med svåra magproblem, tills jag hamnade på akuten och en kirurg som skulle ta blindtarmen såg hur det låg till.
Men det verkar vara faran över för denna gång. Ingen är gladare över det än jag.

Långsam dag

Jag har väldigt svårt att få något gjort idag, allting tar emot och det tar tid. Det kan vara vädret och jag är maximalt seg, en löprunda skulle naturligtvis ändra på det omgående. Istället får jag nöja mig med att se att skatteåterbäringen trillat in och att jag fick det där andra rot-avdraget som jag ville, å så ska jag gå och köpa ett halvt levainbröd hos vendel. Ska det vara kolhydrater så kan de lika gärna vara mycket goda. Väderleksrapporterna för lördagen är skiftande, ev blir det regn (och då blir det jobbigt).

Ingen träning, inga kickar

De här dagarna utan löpning och utan gymmet är aningen frustrerande, jag saknar dem bägge. Jag måste hela tiden påminna mig om att det är bättre att inte belasta kroppen dagarna innan en större ansträngning och att det trots allt bara handlar om att ladda upp inför broloppet, nästa vecka är allt som vanligt igen. Bara några få dagar till. Men det spökar med mitt humör, jag saknar de där endorfin (eller vad det nu är) kickarna som jag bara kan få av hård kroppslig ansträngning. Vad får jag istället? Jag får rätta tentor och äta kolhydrater. Det är inte en ok ersättning, men vad kan jag göra va?

Blue monday

Idag regnar det och världen ter sig dyster, som bakfylla utan något före.

Utomhus

Jag var ute och tittade på bron innan idag, det är en fin cykeltur ut till brofästet. Om sex dagar så ska jag springa över den och det finns en enorm lockelse i den ansträngningen, jag kan knappt vänta på att få göra det. Jag ska försöka hitta andra utmaningar som på samma sätt lockar mina förmåga, jag försöker tänka på mitt avhandlingsarbete på samma sätt. Får se om det funkar.

Sommar och lördag

Var på gymmet i förmiddags, det blir den sista gången på en vecka, nu är det vila och återhämtning inför broloppet som gäller. Så jag ska slappa och äta kolhydrater, det där som ni andra gör året om, i en vecka nu. Fortfarande ingen alkohol alls och så får det förbli ett tag till.
Jag var ute på en promenad i solen och satte mig en timma i kungsparken. Det var vilsamt och jag kom ihåg att det var mammas födelsedag så jag ringde henne. Hon är deprimerad och gråter, inget är bra och jag förstår henne. Inget kan bli sig likt efter pappas död, och det finns inte mycket råd att ge. Sådant jag vet hjälper mig; att sova regelbundet, äta regelbundet och bra och att motionera det fungerar inte för henne för de är alla oöverstigligt svåra och det finns inte mycket att säga emot sin åldrande mamma där. Jag kan inte heller säga att det kommer att gå över för jag tror att det aldrig kommer att göra det.

Om allt det osynliga

Magen ömmar fortfarande, bara nog för att påminna mig om att något inte är som det ska. Men jag kan springa, både långt och fort, och jag kan gymma som vanligt. Jag undrar vad det kan vara, det är ju fullt möjligt att jag är på väg in i ett nytt skov, det är någon slags skräckscenario. Jag vet vad som väntar då; massor av smärta, massor av sjukhus, massor av äckliga undersökningar.
Å så är det S då. Vilket långt sorgligt antiklimax det blev av alltihopa för min del. Jag tycker mycket om honom, men vad gör väl det när han inte finns där för att bli omtyckt. Fel tid, fel plats och antagligen också fel personer.
Några andra hemligheter försiggår inte i mitt liv; resten är vardag. Jobb med tentarättning (den sista högen trillade in idag), träning, promenader i solen, prat med vänner och bekanta (mest via datorn) och någon enstaka tv-serie (Glee). Jag skulle behöva ruska om mig lite, men vet inte hur.

Dagdrivande

Det kändes som den första sommardagen idag, så jag ägnade mig åt avancerat dagdriveri runt stan till fots: Först Pascale Marthine Tayou på Malmö Konsthall och det var en utställning som kickade in efter den första kvarten när polletterna började trilla ner hos mig. Juste installation av olika verk i hela konsthallen, snyggt och oväntat. Sedan en promenad i solen till Moderna Museet Malmö och Yael Bartana utställningen där, snyggt på ett helt annat vis, men kräver en del tid (allt är video i en ohyggligt snyggt byggd utställning). Sen lunch på Salad & Smoothies vid Hansacompagniet, det är alltid lent.
Tittade på lite kläder i alla dyra trista butiker i Malmö, allt var asfult som vanligt.
Sen gav jag mig ut och sprang i sommarsolen, 1 mil på 51 minuter och jag ansträngde mig inte ens. Det är gott det.
Stan är full av "studenter", dvs folk som suttit av gymnasiet. Dom skriker. Inte ens de kan få mig irriterad denna varma sköna dag.

Mer Brolopp

Jag försöker läsa in mig på vad som väntar, det finns ju gubevars en massa människor som sprungit broloppet förr. Detta vet jag om vad som kommer att hända.
Den 11 juni ska jag hämta startnummer och chip på Limhamnsfältet. Det kan nog ta sin lilla tid för vi är många.
Kl 11.30 (ungefär) den 12 juni går bussarna för min startgrupp över till Kastrup, så jag är på plats ca 12. Där finns det underhållning (antagligen ounderhållande sådan då jag är en snorkig elitist) och jag behöver ha mat med mig. Pastasallad skulle jag tro, och juice. 14.30 senast måste jag lämna ifrån mig alla grejjer som ska köras tillbaka till målområdet i Malmö, så det är 2,5 timmar att spankulera omkring på först med överdragskläder och sedan lika länge eller längre i bara shorts och linne (sol och varmt hoppas jag). Jag har carb-bars att ladda med också (Vitargo Endurance Bar; jag har testat och de funkar dessutom är de ok i smaken). kl 15 är det uppställning i startfållor och uppvärmning, kl 16 går starten.

Det torde vara trångt i starten, jag har någonstans kring 27.000 personer bakom mig som vill fram. Jag har placerat mig i rätt startgrupp för min förmåga (1.45-2 timmar) och de snabbare grupperna framför mig är antagligen relativt sett små. Det gäller att passera startmattan på väg ut för att sätta igång chip och mätning.
Sen är det 4 km tunnel, spikrak löpning med lite ned- och uppförslut och ingenting att se mer än andra löpare. Temperaturen är ca 10 grader i tunneln säger de som varit med (inga problem där, värme är det värre problemet).
Efter detta 4 km på pepparholmen och 8 km på bron. Bron ser stor och hög ut, men lutningen är mycket måttlig, ca 1,6 grader, och det är lättsprunget. Även på bron kan det vara kallt, speciellt om det blåser för det finns inget som helst skydd. Det andra problemet med tunnel och bro är att det är asfalt på betong och det är ett mycket stumt underlag att springa på, men jag tror att mina skor är dämpande nog för den saken. Det finns vätskekontroller på pepparholmen och på bron, med vatten.
Först efter 16 km är vi i land och först då finns det åskådare. Sträckningen i Malmö är flack och har i huvudsak medlut. Inga besvärliga uppförsbackar under den senare delen och det finns ett par vätskekontroller, med såväl vatten som energidryck.
Så av vad jag läst mig till så är det snarare risk för att det är kallt än hett under den större delen av loppet, och 10 grader är en mycket bra löptemperatur. Inga problem med vätskebalans då. Det andra problemet är underlaget och där får jag lita på skorna. Det hela beskrivs ofta som "lättsprunget" och det låter ju bra.
När jag provsprang distansen i förra veckan gick ju allt utmärkt, även utan vätska (jag hade inte ens ett bälte med mig, det var precis lagom väder). Det blev inte besvärligt förrän efter 19 km och då var det mest lite motstånd eller tröghet i lårmusklerna och de kan jag betvinga med huvudet. Då var min tid på 21 km 1,52 h, jag skulle egentligen våga pressa ner det några minuter till, men jag är osäker på hur jag funkar i organiserade lopp. Så det här är testet; såg att det är en annan halvmara i Köpenhamn i slutet av sommaren, jag kanske skulle anmäla mig.

En riktig mara då? Jo det är ju frågan, kanske nästa år eller 2012. Det går en sådan i Köpenhamn vilket är nära och bra.

Fåfänga och självdisciplin

En gång om året brukar jag ta fram en av de bilder som Lyly tog precis innan jag skulle testa att träna på ett gym för första gången. Då var det 2004 och jag var 38, på väg att diagnostiseras med Chrons sjukdom och jag hade aldrig tränat en dag i mitt liv. Nu är det 2010, jag är 44 och jag tränar 6 dagar i veckan. Det är utan tvekan det bästa jag tagit mig för i mitt liv när det gäller mitt egna välbefinnande. Det är inte lätt hela tiden, jag har tillbringat många långa veckor och månader på sjukhus vilket tvingat mig att börja om igen, ärret på magen är en av många påminnelser om den saken. Men jag älskar mitt gym och det får mig att må bra, jag älskar att ge mig ut och springa och det samlar mina tankar.
Den där gången när jag började var det en kamp att lyckas springa 2,5 km spåret på Bulltofta utan att pausa mitt i, idag är 10 km en avkopplande runda efter jobbet (20 km är ansträngande). Med så mycket springande så kommer jag aldrig att lägga på mig någon massiv muskelmassa (men jag ska över 80 kg en vacker dag) och det kan kvitta för jag är ändå nöjd med att ha tagit kontroll över min oundvikligen åldrande kropp och fått den i bättre form än den någonsin varit. Min fåfänga är tillfredsställd och jag mår kanon, jag gjorde ett val och här är resultatet så här långt.

 

(Klicka på bilden för att se en större version.)

 

Brolopp

Det börjar dra ihop sig för brolopp, och jag hoppas att magen håller för det. Jag tar det så lugnt jag kan, men än ömmar den lite.
21 km på under 2 timmar; från Kastrup till Limhamnsfältet. Starten går lördagen den 12 juni kl 16.00 (alla 30.000 löparna startar ungefär samtidigt, inte gruppvis) men tidtagning sköts med chip och startar när man passerar startmattan. Så någon gång efter 18.00 landar jag på ribban. Jag misstänker att det hela är en riktigt usel åskådarsport, det finns ingenting att se egentligen, men målområdet är öppet för alla och där kommer att vara trångt med folk skulle jag tro.
Om du verkligen vill veta hur det går för mig i loppet så SMSa BL 3059 [det är ett mellanslag där mellan BL och 3059] till nummer 72456 så får du deltider för 5, 10, 15, 20 km samt måltid (3059 är mitt startnummer). Det kostar 25 kronor. Jag har en st gratiskod att dela ut, men jag tror den bara levererar sluttid.
Jag har bestämt mig för att springa med så lite prylar som möjligt; ingen pulsklocka, ingen mobil, eventuellt den minsta iPoden, men troligen inte. Det är en lång väntan i Köpenhamn; bussen över går kl 11.30, starten går 16.00 och man ska ha lämnat in de persedlar man vill ha i målområdet redan kl 14.30. Det betyder 1,5 timmar utan överdragskläder så jag hoppas på värme. Jag förstår iofs att det tar tid att organisera 30.000 löpare, men det är väldigt långa mellanrum här. Är det riktigt kallt så tar jag tåget över senare istället, även där lär det vara fullt. En annan underlighet är att det inte har publicerats några kartor som visar den faktiska bansträckningen, bara en serie illustrationer med mycket lågt informationsvärde (se nedan, det är den mest detaljerade kartan som visats), vilket är lite klyddigt om man ska ta sig över på egen hand. Om någon mer faktiskt vill springa så verkar det finnas startplatser att köpa på löplabbet, jag antar att det är en ganska begränsad mängd och att de kostar.
Nåja, jag är taggad att springa och jag vet att jag har kapaciteten, nu är det bara att hoppas på halvvarmt väder med måttlig vind och lite sol.